Förbättrad djurvälfärd med lägre ammoniak i fjäderfästallar

Allt fler hönor i Sverige hålls frigående och tillgången till en stor ströad yta ökar möjligheterna för hönan att utföra olika beteenden. Men ströytan medför även nackdelar i form av högre halter av ammoniak och damm i luften. Ammoniak uppkommer av att gödsel i ströbädden blir kvar i stallet och att kväve i gödseln omvandlas av bakterier till ammoniak. Målet med det här projektet är att utvärdera alternativa strömaterial och fodersammansättningar som två möjliga strategier för att minska halten av ammoniak i fjäderfästallar.

Ammoniak är en gas som kan ge skador på luftvägar hos såväl fjäderfän som djurskötare, och därför får ammoniakhalten i fjäderfästallar endast undantagsvis överstiga 10 ppm. Framförallt under vinterhalvåret är det en stor utmaning för många äggproducenter att klara gränsvärdet. Störst nedbrytning av kväve till ammoniak sker när ströbädden har högt pH, är lagom fuktig, temperaturen hög och hönans gödsel innehåller mycket kväve.

Torv och biokol har båda god förmåga att binda ammoniak, men damm och ökad risk för smutsiga ägg ses som risker. Projektet inleds därför med en undersökning av vilka sorter av biokol och torv som fungerar bäst med tanke på benägenhet att damma och förmåga att binda ammoniak och fukt. De mest lovande sorterna av biokol och torv utvärderas därefter i en värphönsstudie. I jämförelsen ingår också kutterspån med eller utan tillsats av ett substrat som innehåller många olika mikroorganismer. Tanken med mikroorganismerna är att de genom att bilda organiska syror, sänker pH i ströbädden samtidigt som en del av kvävet omvandlas till mikrobiellt, mer stabilt protein. Därmed försämras villkoren för de bakterier som omvandlar kväve till ammoniak.

Överutfodring av protein leder till att hönans gödsel innehåller mer kväve som kan omvandlas till ammoniak. Mer fibrer i fodret kan däremot gynna bakterier som bildar organiska syror som sänker pH, och omvandlar kväve till mikrobiellt protein. I ett försök med värphönor utvärderar vi hur sänkt proteinhalt i hönans foder i kombination med ett fiberrikt grovfoder påverkar avgången av ammoniak från ströbädden.

Förutom ammoniak analyserar vi vilka mikroorganismer som finns i ströbädden och i hönornas tarmar. Hönornas välmående skattas via beteendestudier och bedömningar av hur rena och väl befjädrade de är. Äggproduktion och om äggen är hela och rena registreras också. Sammantaget ger detta ett bra underlag för att bedöma hur olika strömaterial och utfodringsstrategier påverkar ammoniakavgång, djurvälfärd och produktion.

Projektansvarig:

Helena Wall (HUV), helena.wall@slu.se

Projektgrupp:

Emma Ivarsson (Institutionen för husdjurens utfodring och vård), Kristina Mjöfors (RISE Research Institutes of Sweden AB), Lena Rodhe (RISE Research Institutes of Sweden AB), Malin Alm (Vreta Kluster AB), Li Sun (Institutionen för husdjurens utfodring och vård)