Bakgrund Gummibeläggning på golv i helspaltboxar blev en aktuell fråga när de svenska djurskyddsföreskrifterna ändrades år 2007. Då förbjöd man nämligen nybyggnation av helspaltboxar med betongspalt utan gummibeläggning till ungdjur. Med den här studien ville vi se om golvtyp påverkade djurens beteende, renhet, klöv- och benhälsa och produktionsnivå.
Vad har vi gjort och vad har vi kommit fram till?
I vårt försök födde vi upp mjölkrastjurar från 225 kg vikt till slakt vid 650 kg. Djuren var fördelade i helspaltboxar med tre olika golv. Från försöksstart var det fem tjurar i varje box, men vid 400 kg vikt togs den lättaste tjuren i varje box ut så att det sedan var fyra tjurar per box fram till slakt. De 16 boxarna fördelades på tre golv:
Tjurarna videofilmades tre gånger; vid 250, 450 och 650 kg medelvikt och deras beteenden avlästes från filmerna. Det var skillnad i beteende hos tjurarna på de tre olika golven. Vid 250 kg låg tjurarna på BS längre tider varje gång de hade lagt sig än vad tjurarna på de båda gummigolven gjorde. Vid 450 kg vikt låg tjurarna på BS fortfarande längre tider än tjurarna på GM men inte längre än tjurarna på GS. Vid 650 kg vikt låg tjurarna på de olika golven lika länge varje gång de lade sig. Den totala liggtiden per dag var samma hos tjurarna på de olika golven hela uppfödningen. Tjurar på BS la sig ner mest sällan och de hade flest avbrutna läggningsförsök (dubbelt så många som på gummigolven), flest onormala läggningsrörelser och det tog också längst tid för dem att lägga sig ner. Samtidigt verkade det som om tjurarna på BS besteg varandra mer sällan. Resultaten visar att tjurarna hade det mest bekvämt på det mjukaste underlaget, GM, och minst bekvämt på det hårdaste underlaget, BS, och att det förmodligen var lägst risk för dem att halka på GM.
Renheten på tjurarna bedömdes varje månad under hela uppfödningen. Tjurarna som hölls på BS och GS var renare än tjurarna på GM men tjurar på BS och GS var lika rena. Att djuren var smutsigare på GM än på de båda spaltgolven beror förmodligen på att öppningsandelen var minst på GM. Oavsett golv var djuren smutsigast på bakdelen och renast på ryggen. Överlag var alla djur tillfredsställande rena och inga djur fick prisavdrag för gödselförorenad hud vid slakt.
För mätning av klövarnas tillväxt och slitage gjordes ett brännmärke på en bakklöv på varje tjur med hjälp av en lödpistol vid försöksstart. Förflyttningen av brännmärket nedför klöven allt eftersom nytt klövhorn växte ut och slets ner kontrollerades vid 450 och 650 kg medelvikt. Klövtillväxten minus -slitaget betecknades som klövens nettotillväxt. Både klövarnas tillväxt och slitage var större hos tjurar på BS än på de båda gummigolven. Man skulle kunna tro att ett mjukare underlag skulle medföra ett alltför litet slitage på klövarna med förvuxna klövar som följd. Så verkade det dock inte vara utan det lägre slitaget på gummigolven kompenserades av att klövarna anpassade sig och hade en lägre tillväxt så att nettotillväxten av klövhornet var densamma oavsett golvtyp.
Tjurarnas klöv- och benhälsa kontrollerades vid 450 och 650 kg vikt. Benskador var generellt sett vanliga och de flesta av tjurarna hade någon form av benskada. Bensvullnader var vanligare och allvarligare på tjurar på BS än på gummigolven, men golvtypen påverkade inte hur mycket hårlöshet eller hudskador på benen tjurarna hade.
Varenda tjur hade en eller flera anmärkningar på klövarna, men man kan ändå säga att klövhälsan generellt sett var god eftersom det inte var så allvarliga fall. Inget djur haltade på grund av klövröta eller hade klövsulesår eller smittsamt eksem. Tjurarna på GM hade mindre blödningar i vita linjen än tjurar på BS och de verkade även ha färre sulblödningar medan det var lika mycket blödningar i vita linjen och sulblödningar hos tjurar på GS som på BS. Däremot hade tjurarna på BS mindre klövröta än tjurarna på de båda gummigolven. Tjurarna på BS borde inte ha mindre klövröta än tjurarna på GS eftersom hygienen var lika bra på de båda golven. Att vi hittade mindre klövröta hos tjurarna på BS än hos tjurarna på GS beror antagligen på att deras klövar växte och slets snabbare, vilket gjorde att fler tecken på klövröta hann slitas bort mellan inspektionerna. Klöveksem förekom i samma utsträckning hos tjurarna på alla de tre golven.
Foderkonsumtionen var samma hos tjurar på alla de tre golven. Däremot växte tjurarna på BS sämre än tjurarna på gummigolven under första halvan av uppfödningen och deras fodereffektivitet verkade också vara sämre då. Under andra halvan av uppfödningen växte tjurarna lika bra i de tre grupperna, men slår man ut tillväxten över hela uppfödningsperioden verkade den ändå vara lägre hos tjurarna på BS än hos tjurarna på gummigolv. Slaktåldern hos tjurar på BS blev därmed en månad högre medan slaktvikt, slaktutbyte, formklass och fettklass var samma hos de tre tjurgrupperna. En förkortad uppfödning kan till viss del kompensera för den ökade kostnaden att ha gummibelagt golv jämfört med traditionell betongspalt.
Slutsatser
Gummibeläggning är positivt för djuren ur flera välfärdsaspekter eftersom djurens beteende blev bättre och de fick färre bensvullnader och blödningar i klövarna. När man väljer gummibeläggning måste man dock vara noga med att få en tillräckligt stor öppningsyta så att det inte blir stående gödsel och urin på golvet som kan ge problem med klövröta och smutsiga djur. Man måste också tänka på att golvytan inte ska vara hal.
Finansiärer
Studien finansierades av Stiftelsen Lantbruksforskning, Agroväst och Sveriges lantbruksuniversitet.
För frågor, kontakta Anna Hessle eller Jenny Loberg.
Prefekt: Anna Wallenbeck, tel. 018-674504.
Ställföreträdande prefekt: Anders Karlsson, tel. 0511-672 10.
Biträdande prefekt för forskarutbildning: Katarina Arvidsson Segerkvist, tel. 0511-671 44.
Biträdande prefekt för grundutbildning: Lisa Lundin , tel. 018-671650.