Ur SLU:s kunskapsbank

Fosforskulden: Vilka vatten kan åtgärdas med aluminiumfällning?

Senast ändrad: 19 december 2016
Brian Huser with a sediment core sampled from Lake Flaten in 2015. The water quality of the lake remains improved since the Aluminium addition treatment in 2000, with a 90 percent reduction of the internal phosphorus load from sediments. Photo: Johanna Schütz

I många sjöar och kustområden bidrar fosfor,som läcker från sedimenten, till fortsatt övergödning även när utsläppen åtgärdats. Nu har forskare för första gången sammanställt kunskap om när aluminiumfällning av fosfor är en effektiv restaureringsmetod. En analys av läget i svenska vatten pekar samtidigt på att miljöövervakningen behöver utvecklas för att ge bättre beslutsunderlag om fosforläckaget från sedimenten.

Mer än hälften av Europas sjö- och brackvattenekosystem har inte återhämtat sig från tidigare övergödning, trots att utsläppen av fosfor och kväve har minskat. Det beror bland annat på att sedimenten i sjöar och kustområden fortsätter att släppa
ifrån sig den fosfor som under lång tid lagrats där.

– Sedimenten kan fungera som en intern källa till fosfor i decennier eller längre efter att utsläppen har åtgärdats. Under tiden påverkar dessa sjöar även de vatten som ligger nedströms, exempelvis Östersjön, berättar Brian Huser, forskare på institutionen för vatten och miljö vid SLU.

En av de mest använda restaureringsmetoderna för att få stopp på fosforläckaget från sedimenten är att fälla ut och binda fosforn permanent till bottnen med aluminiumfällning. Hittills har man dock inte vetat under vilka förhållanden och med vilka doser som metoden är effektiv eller hur varaktiga resultaten är.

Genom att sammanställa data från över 114 sjöar i världen och bygga en statistisk modell har Brian Huser och hans forskarkollegor tagit reda på mer om det.

I studien valde forskarna att betrakta en behandling som framgångsrik om fosforkoncentrationen i ytvattnet halverades. Resultaten visar att det i huvudsak är tre faktorer som avgör hur framgångsrik åtgärden blir i det långa loppet.
– Vi ser att aluminiumfällning fungerar effektivare och ger en mer varaktig minskning av fosforläckaget från sedimenten när sjön är djup, har ett litet avrinningsområde i förhållande till sjöns yta och när aluminiumdosen är högre, säger Brian Huser.

Sedan 1960-talet har hundratals sjöar och kustområden i världen behandlats med aluminiumfällning. I genomsnitt tillsätts då 30 gram aluminium per kvadratmeter, vilket ungefär motsvarar att sprida ut 30 metallgem på samma yta. Här syns Spring Lake, i Minnesota, USA, före (vänster) och efter (höger) fastläggning av sedimentfosforn med aluminiumfällning. Foto: HAB Aquatics.

Sedan 1960-talet har hundratals sjöar och kustområden i världen behandlats med aluminiumfällning. I genomsnitt tillsätts då 30 gram aluminium per kvadratmeter, vilket ungefär motsvarar att sprida ut 30 metallgem på samma yta. Här syns Spring Lake, i Minnesota, USA, före (vänster) och efter (höger) fastläggning av sedimentfosforn med aluminiumfällning. Foto: HAB Aquatics.

Fungerar i sjöar och brackvatten

Sjön Flaten i Stockholm är ett exempel där man använt aluminiumfällning som restaureringsmetod. Åtgärden kostade cirka 3 miljoner kronor år 2000.

– I Flatensjön kvarstår de positiva effekterna av behandlingen än i dag. Vattenkvaliteten är fortfarande bättre än den var innan och den är betydligt bättre jämfört med en näraliggande obehandlad sjö, säger Brian Huser.

Aluminiumfällning har också används för att åtgärda fosforläckande sediment i flera kustvatten, bland annat i Björnöfjärden och i Säbyviken i Värmdö kommun.

Tidigare släppte sedimenten ifrån sig fosfor under sommaren vilket kunde leda till omfattande algblomningar.

– I båda kustvikarna har halten av fosfor i vattnet minskat dramatiskt vilket lett till minskad algproduktion och förbättrade syreförhållanden på bottnarna, säger Brian Huser.

Aluminiumfällning är inte en universallösning för alla övergödningsproblem, men är enligt Brian Huser ofta en billig metod jämfört exempelvis med att muddra
sedimenten.

Miljöövervakning behöver vässas

Nyligen sammanställde Brian Huser befintlig kunskap om hur det ser ut med fosforläckaget från sediment i svenska sjöar och kustområden. Kunskapen är enligt rapporten begränsad, bland annat beroende på att miljöövervakningen sällan samlar in de data som behövs.

– Det samlas in sedimentprover från väldigt få sjöar och det är ännu färre prover där man använt adekvata metoder för att bestämma hur mycket fosfor som finns i sedimenten, säger Brian Huser.

Dessa data behövs för att utveckla standarder och för att utvärdera kostnadseffektiviteten av olika åtgärder för att minska fosforläckaget från sedimenten i sjöar.

– I Sverige har vi kommit långt i arbetet med att åtgärda utsläppen av fosfor till sjöar. Men för att nå miljömålen och de krav vattendirektivet ställer så krävs i många fall ytterligare åtgärder så att fosforläckaget från sedimenten kan stoppas. Det kräver i sin tur att vi tar fram bättre beslutsunderlag, säger Brian Huser.

Sidansvarig: ann-katrin.hallin@slu.se