Ur SLU:s kunskapsbank

Effektiva samverkansprocesser - styrning, deltagande och dialog inom skogspolitikens ramar

Senast ändrad: 26 mars 2020
Samverkansworkshop

Forskning bland annat från Future Forests visar att samverkansprocesser har en rad fördelar men att de också är förknippade med ett antal fallgropar. Läs en sammanfattning av rapporten som beskriver bakgrunden till varför samverkan blir allt vanligare inom politik och förvaltning, vad som egentligen avses med samverkan samt hur man skapar så goda förutsättningar som möjligt för samverkansprocesser.

• Med samverkan avses processer och strukturer för politiskt beslutsfattande och förvaltning som engagerar aktörer över gränserna för offentliga myndigheter, politiska nivåer och/eller offentliga, privata och medborgerliga områden för att genomföra ett offentligt mål som annars inte skulle kunna uppnås – och där man kan uppnå samverkansfördelar.

• Samverkan är ett styrmedel som staten kan använda sig av istället för eller tillsammans med andra styrmedel som till exempel lagar och regler och ekonomiska styrmedel som skatter och subventioner. Ibland betecknas samverkan som ett så kallat mjukt styrmedel i jämförelse med lagar som betecknas som ett hårt styrmedel.

• Sverige har genom ratificeringen av ett 40-tal olika internationella miljökonventioner förbundit sig att på olika sätt involvera människor i styrning och förvaltning av naturresurser.

• Samverkansprocesser har under de senaste åren blivit allt mer vanligt förekommande i statsförvaltningen. Det kan ses som ett led i en mer omfattande omdaning av förvaltningen från så kallade New Public Management till New Public Service.

• I dessa sammanhang förväntas staten spela en central om än delvis ny roll genom att initiera och skapa förutsättningar för samverkan.

• Eftersom det finns flera lager av rättigheter (äganderätt, renskötselrätt, allemansrätt) samt starka allmänna intressen (miljö, klimat, sociala värden) kopplade till skogen finns en lång tradition av att samverka om hur skogen bör styras och förvaltas.

• Samverkan kan leda till förbättrad tillit mellan myndigheter och medborgare, ökad legitimitet för politiska beslut samt förbättrade förutsättningar för att nå gemensamma mål i förvaltningen.

• Samtidigt har forskningen visat att samverkansprocesser ofta begränsas av en brist på balanserad representation, engagemang och legitimitet samt att de ofta saknar direkta synergier mellan olika hållbarhetsmål.

• En viktig fråga att ta ställning till är när det – om alls – är lämpligt med samverkan och vad samverkan i så fall kan bidra till. Behovet och värdet av samverkan är avhängigt vilket problem som står i fokus, vilken typ av lärande som behövs och vilken typ av styrning eller förvaltning som krävs.

• För att samverkan ska fungera förutsätts att det finns tillräckligt med tid och resurser samt kunskap om hur samverkansprocesser bör organiseras i praktiken.

• En samverkansprocess förutsätter således ett grundläggande engagemang och motivation för att delta bland involverade aktörer, en öppen och inkluderande dialog, ett tydligt ledarskap, samt incitament och resurser för gemensamma
åtgärder.

• De allra vanligaste fallgroparna går ofta att finna i orsaker som rör otillräckligt med tid för samtal, att sammansättningen av deltagare inte framstår som representativ och/eller legitim, en forcerad process med alltför begränsade resurser, bristande förankring hos deltagarna och deras organisationer samt en avsaknad av beredskap hos beslutsfattare och myndigheter för att tillvarata resultaten.

Fakta:
Rekommendationer i korthet

Baserat på kunskapsunderlaget i den här rapporten finns det anledning
att i det fortsatta arbetet och diskussionen kring tillämpning
av samverkan som styrmedel inom skogspolitiken beakta
följande:

• Överväg behovet av en samlad översyn över permanenta, men även tillfälliga samverkansprocesser (genomförda och pågående) för att utröna vilken funktion de fyller samt hur de kompletterar alternativt överlappar
varandra.

• Klargör även mer specifikt, vilken roll och mandat samverkansprocesser
har i relation till centrala aspekter inom skogspolitiken som sektorsansvar
och frivillighet under ansvar.

• Utarbeta riktlinjer och beslutsstöd för att identifiera när och hur samverkan ska användas som ett styrmedel.

• Samverkan för samverkans skull bör undvikas, då det är resurskrävande, inte alltid nödvändigt och kan leda till dialogtrötthet.

• I samband med att samverkan initieras, fastställ vilken beredskap som finns inom politik och förvaltning för att hantera resultaten från samverkansprocesser.