Vid tillverkning av papper och pappersmassa släpptes tidigare stora mängder cellulosa och träfibermaterial direkt ut i hav och sjöar, tillsammans med olika föroreningar. Fibermaterialet ansamlades och bildade så kallade fiberbankar på havs- och sjöbottnarna. Fiberbankarna avger växthusgaser (koldioxid och metan) när mikrober i sedimentet bryter ner träfibrerna under syrefria förhållanden, men hur, var och i vilken mängd?
Hastigheten för nedbrytningen av det organiska materialet är beroende av både miljöfaktorer så som temperatur och balansen mellan olika mikrobiella samhällen, där metanogener är ansvariga för det sista nedbrytningssteget som leder till metanbildning. Då temperaturen förväntas öka på grund av klimatförändringar, förväntas också utsläppen av växthusgaser från fiberbankar öka, med risk för ökad spridning av miljögifter som följd. För bättre bedömning av fiberbankar som källa till växthusgaser behövs mer kunskap för att förstå vilka faktorer som påverkar bildningen av växthusgaser i denna unika typ av sediment och hur gasproduktion skiljer i olika vattenmiljöer i Sverige.
I forskningsprojektet kommer vi studera fiberbankar i både marin, brackvattens och limnisk miljö. Vi ska undersöka hur metanproduktionen varierar spatialt och vertikalt inom fiberbankar med olika fibersammansättning. Vi kommer också undersöka hur produktionen är kopplad till utbredningen och sammansättningen av mikrober i fiberbankarna. Undersökningen kommer inkludera både avancerad DNA-sekvensering (så kallad metagenomics) för identifiering och kvantifiering av mikrober samt isotopanalys av växthusgaserna med gaskromatografi kopplat till masspektrometri (GC-MS) för att kvantifiera växthusgaserna och undersöka vilken mikrobiell nedbrytningsväg som dominerar.
Detta 4-åriga forskningsprojekt, som kallas FIB-GHG, finansieras av Formas.
Flera forskningsprojekt på institutionen handlar om förorenade fiberbankar: