I fjällen görs inte någon flygbildsinventering, annat än en översiktlig kontroll av trakterna som valts ut i stickprovsförfarandet där de trakter som inte innehåller minst 0,1 ha kalfjäll rensas ur. Vegetationstyperna i fjällens miljöer utvecklas till allra största delen efter naturliga förutsättningar och det gör att modellering av naturen med hjälp av data från satelliter, laser och radar i kombination med biologiska kunskaper räcker till för att via modeller skapa ett tillräckligt skarpt underlag för urval till fältinventering, se mer om fjällens modeller här(länken till modeller_fjällen_ny här). Utlägget består då av trakter och provytor, fördelat över hela fjällkedjan i en femårig inventeringsrotation. År 2021 startade en ny design med nytt utlägg, för att kunna säkra att vi fångar tillräckligt av mer ovanliga typer av vegetation.
Fältstart med utbildning
Starten av fjällens inventering sker i mitten av sommaren, när snön smält undan i fjällen. Varje år startar med en kurs, där både återvändande och nya fältinventerare deltar. Kursen behandlar allt från fjällvegetation, arter, vegetationstyper och habitat till fjällsäkerhet.
Inventering i likhet med den äldre basinventeringen i NILS
Som en fortsättning på den äldre NILS inventeringen görs en detaljerad datainsamling av ett stort antal klasser och variabler vilka är speciella för fjällen, vilken beskrivs här eller vår manual, se länk nedan.
Bild 1. Proytan och dessa småprovytor samt vilka variabler som fångas på dessa ytor. Förekommer fler än en naturtyp så delas ytan i flera, enligt tydliga instruktioner. Delytorna inventeras var för sig, täckningsgrader av buskar och träd, m.m. Den större cirkelytan innehåller flera småprovytor i olika storlekar. I dessa inventeras artförekomster och täckningsgrader m.m.
Naturtyper enligt EUs art- och habitatdirektiv
Denna inventering har pågått sedan 2008 i fjällen, och varje yta har fått en tilldelning av tillhörighet till naturtyp enligt Annex 1 i EUs. Art och habitatdirektiv (annex 1-naturtyper). Med fjällen räknas som ovanför gränsen för skogsmark enligt svensk definition. Det ska dessutom vara på ”naturmark”, vilket innebär att kraftigt påverkade marker (åkrar, anlagda marker och marker med pågående markanvändning, exempelvis skidbackar inte inkluderas. Våtmarker med kraftiga körspår som påverkar hydrologin/hydrokemin undantas också. Minsta karteringsenhet är normalt 0,1 ha, och för skogsmarker 0,25 ha.
Tabell 1. De annex 1-naturtyper som inventeras i fjällen listar vi här, men finns närmare beskrivna i Gardfjell och Hagner, 2019, se länk nedan.
Insamling av referensdata för modellering, klassificering och validering av fjärranalysdata
En tredje inventering görs, där vi specialiserat insamlingen för att passa för fjärranalysdata. Vi har i denna del valt att använda oss av vegetationstyper baserade på de som fanns i den svenska Vegetationskartan, dessa typer av vegetation är särskilt anpassade till att kunna urskiljas i flygbilder i IR-färg och i optiska och infraröda satellitdata, se Rafstedt 1984 och Andersson et al. 1985.
För att kunna samla in data på så homogena vegetationstyper som möjligt, görs en registrering av den dominerande vegetationstypen runt provytans centrumpunkt. Vegetationstypen bedöms och registreras, se mer om det i lista (?) och i vår manual, se nedan.
