SLU-nyhet

Grönmassa som protein till enkelmagade djur

Publicerad: 06 maj 2021

Med en ökande befolkning i världen ökar efterfrågan på protein, både till människor och djur. Utvinning och framställning av proteiner på mer otraditionella och innovativa sätt röner därför ett allt större intresse. Under 2020 har forskare på SLU i Alnarp studerat utvinning av protein från växter i pilotanläggningen Växtproteinfabriken. Resultaten visar på att det går att utvinna högvärdigt protein för foder på detta sätt.

Med fler människor och djur på vårt jordklot behöver proteintillgången öka. Det är också önskvärt att produktion och konsumtion är i balans geografiskt. Detta eftersom produktion av proteinråvaror, så som soja, i geografiska områden långt från där de konsumeras, leder till stora obalanser då det gäller resursutnyttjande och miljöbelastningar.
  
- Sojaodling på våra breddgrader är sällan framgångsrik även om en del försök gjorts under senare år. Växtperioden för sojaodling är alltför kort, men istället har produktion av vall och grönmassa en stor potential, menar Anne-Charlotte Olsson, försöksledare på institutionen för biosystem och teknologi.
 
Försök med att utvinna protein ur grönmassa för användning till humankonsumtion gjordes redan på 60-talet men ledde då inte till någon större succé, bl. a beroende på att de produkter som då framställdes hade en bitter grässmak och en mörkgrön färg som inte var uppskattad. I den nya forskning som nu pågår, är ambitionen att dela upp bladproteinerna i olika fraktioner med olika egenskaper för att på så sätt få ett maximalt utbyte.
  
På SLU i Alnarp har det under 2020 testats teknik för att pressa och utvinna protein från olika typer av grönmassa i en pilotanläggning inom projektet Växtproteinfabriken. I denna studie, som ingår som en mindre del i projektet Vall på slätten via Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF), har ett antal grönmassaprover från försöken i pilotanläggningen inom projektet Växtproteinfabriken testats vad gäller lagringsstabilitet och aminosyraprofil för användning som proteinfodermedel till djur. De utförda analyserna visade på ett högt råproteininnehåll och en bra aminosyrasammansättning i de studerade biomassafraktionerna.
 
Rätt balans mellan de olika essentiella aminosyror som djuret har behov av är viktigt för att djuret ska producera maximalt. Aminosyror som djuret inte har behov av omvandlas till fett och kolhydrat och resterna avgår från kroppen som urinämne, vilket belastar både djur och miljö. Ett protein kallas högvärdigt om det har en bra sammansättning av essentiella aminosyror.
 
För att få en så optimal aminosyraprofil i fodret som möjligt, tillsätter man numera syntetiska aminosyror i konventionella foderblandningar till enkelmagade djur så som gris. Detta är dock inte tillåtet i ekologisk uppfödning. Ur produktions- och miljösynpunkt är därför en optimal aminosyraprofil i foderråvarorna särskild viktig inom ekologisk produktion. Sojans stora fördel är att det är en foderråvara med en mycket fördelaktig aminosyrasammansättning till enkelmagade djur. Den nu genomförda studien har visat på att grönproteinets innehåll av råprotein och aminosyror var i nivå med sojamjöl och bedöms därför kunna ingå som ett värdefullt proteinfodermedel i foder.
 
Principen för fraktionering av grönmassa är att man i första steget separerar fiberdel (pulpa) och press-saft (grönjuice) via någon typ av pressning. Fiberdelen kan med fördel användas som foder till idisslare, medan grönjuicen hanteras vidare i ett flertal steg. Med hjälp av värme- och/eller syrabehandling kan olika fraktioner av proteiner (grönt respektive vitt protein) fällas och centrifugeras ut ur grönjuicen. De vita proteinerna är intressanta för humankonsumtion medan de gröna proteinerna kan få användning bl. a som foder till enkelmagade djur. Den slutliga restprodukten (den s k brunjuicen), innehåller socker och mineraler och kan användas i biogasproduktion, som gödningsmedel eller som råvara i en vidare förädling.
  
- Det är intressant med utvinning av protein från grönmassa ur ett näringsmässigt perspektiv. Utmaningen ligger i att få ekonomisk hållbarhet i hanteringen eftersom det är stora mängder grönmassa som ska hanteras och utbytet av de mest attraktiva fraktionerna är förhållandevis litet, säger Madeleine Magnusson, forskare på institutionen för biosystem och teknologi.
 
I projektet Vall på slätten undersöks möjligheterna för en ökad vallodling i specialiserad växtodling i slättbygd. Förutom produktion av protein har vallodling många fördelar ur hållbarhetssynpunkt såsom förbättrad markkolsbalans, ökad markbördighet och minskad ogräsförekomst. Komplettering med vall i ensidiga växtföljder med stråsäd skulle därför ge många fördelar på sikt. En viktig förutsättning för en ökad vallodling är dock att producenterna kan garanteras en säker och ekonomisk lönsam avsättning för grönmassan. Fraktionering i bioraffinaderi kan tänkas ge sådana förutsättningar.

Sidansvarig: parvin.mazandarani@slu.se