SLU-nyhet

Miljö-DNA; nytt verktyg i jakten på den främmande puckellaxen

Publicerad: 15 november 2022
Lekande puckellax

Puckellax är en främmande art i Sverige, och 2021 registrerades rekordmånga (totalt 70 stycken) i flera vattendrag på Sveriges västkust. Puckellaxen lekar vartannat år och nästa år – 2023 – är det dags igen. Då sätter forskare från SLU in nya metoder för att undersöka artens utbredning. Med hjälp av miljö-DNA, kamerafällor och medborgarforskning och ska puckellaxarna avslöjas.

- Även om observationerna hittills är relativt få i Sverige jämfört med i Norge, där mer än 207 000 puckellaxar observerats 2021, går otvivelaktigt många puckellaxar obemärkta förbi eftersom vi inte har någon nationell övervakning, säger Tom Staveley, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Puckellaxen (Oncorhyncus gorbuscha) har troligen vandrat hit från Kolahalvön via Norge. Hur den påverkar våra inhemska fiskarter som lax och öring när den leker i svenska älvar är för närvarande okänt. Man vet heller inte hur den påverkar det akvatiska ekosystemet i stort. Puckellaxar leker vartannat år och nästa lek förväntas 2023. Efter leken dör puckellaxarna i älven.

Vattenprov visar var puckellaxen vandrar upp...

I ett nytt projekt, som finansieras av Formas under 2023-2024, vill forskarna få en övergripande bild av utbredningen av lekande puckellaxar på svenska västkusten med hjälp av en relativt ny metod som kallas miljö-DNA (eDNA). Med eDNA kan man genom ett vattenprov se vilka fiskar som finns i ett vattendrag och om de är få eller många.

- Vi ska ta eDNA-prover i 29 älvar längs den svenska väst- och sydkusten under 2023. Tillsammans med observationer från kamerafällor i vissa älvar samt sportfiskefångster hoppas vi att det ska ge oss en bra bild av utbredningen av puckellax, berättar Ida Ahlbeck Bergendahl, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

... och elfiske hur många de är

- Därefter kommer vi under 2024 undersöka om det finns några puckellaxungar i de älvar som haft flest lekande puckellaxar. Det gör vi med hjälp av eDNA och så kallat elfiske där man bedövar fiskarna i ett visst område så man kan fånga och räkna dem, säger Tom Staveley.

Den nya kunskap som genereas i projektet ska användas för att ta fram ett förslag på hur ett framtida övervakningsprogram för puckellax skulle kunna se ut. Om puckellaxen visar sig finnas i många vattendrag och i stora antal behövs en diskussion om hur detta ska hanteras tillsammans med förvaltande myndigheter.

Kunskap för framtida förvaltning

Laxfisket har starka traditionella och samhällsekonomiska värden i Västsverige och förvaltande myndigheter behöver bra information om puckellaxens utveckling för att kunna fatta beslut om hur den ska förvaltas,  och för att kunna ta fram lösningar för att mildra potentiella negativa effekter av puckellaxen på våra inhemska lax- och öringpopulationer.

- Vi vill också öka allmänhetens medvetenhet och engagemang i puckellax eftersom  de har en viktig roll i både insamling av data och utförande av förvaltningsåtgärder, säger Ida Ahlbeck Bergendahl.

Fakta:

Puckellaxen (Oncorhyncus gorbuscha) känns framförallt igen på att hanarna utvecklar en distinkt puckel på ryggen och krokformade käkar under lektiden. Puckellaxen kan även fläckar på stjärtfenan och andra färger på kroppen än den atlantlax som naturligt finns i Sverige.

En vuxen lekmogen puckellax är cirka 40-55 centimeter lång, men kan bli upp till 75 centimeter med en vikt på 5 kilo.

Puckellaxen är som andra laxarter anadrom, vilket betyder att den lever i havet och leker i sötvatten. Unga fiskar utvecklas vanligen en kort tid i älvarna innan de vandrar ut i havet. De har en strikt tvåårig livscykel och efter leken dör de vuxna laxarna i älven.

--------------------
eDNA kommer från engelskans "environmental DNA", och kan översättas till miljö-DNA.

Begreppet eDNA beskriver den cocktail av olika organismers genetiska material som erhålls direkt från miljöprover (vatten, mark, luft etc.). Det kan röra sig om allt ifrån levande djur eller djurdelar, till exempel ägg, spermier och larver, men även dött material som urin, avföring, slem eller fiskfjäll.

Med hjälp av det eDNA som flyter omkring i våra sjöar och vattendrag går det att spåra vilka arter av fisk, musslor och kräftor som befinner sig i området.

eDNA ger en snabb och noggrann artbestämning, är skonsam mot arter och provtagningsmiljöer och kan upptäcka mycket få individer i ett vatten. eDNA säger dock inget om beståndsstrukturer (längd, ålder, kön, hälsostatus), eller biomassa och kan inte skilja på individer eller hybrider.


Kontaktinformation

Tom Staveley, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
tom.staveley@slu.se, 010-478 42 52

Ida Ahlbeck Bergendahl, miljöanalytiker
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
ida.ahlbeck.bergendahl@slu.se, 010-478 42 50