De senaste 40 åren har mjölkproduktionen per ko ökat med det dubbla i Sverige. Det är resultatet av avelsprogram som fokuserat på mjölkproduktionen i kombination med förbättrad utfordring och skötsel.
Men det har också inneburit att korna blivit mycket större och att de behöver mer foder för underhåll. Antalet kor i landet har halverats och fodermängderna ökat. Fodereffektiviteten har inte förbättrats så mycket som förväntat på grund av att korna är större.
Genetik och diet är de viktigaste faktorerna
Forskningsprojekt ”Förbättrad hållbarhet inom mjölkproduktion genom förbättrad fodereffektivitet” inom forskningsprogrammet ”Hållbar produktion och konsumtion av mjölk” visar att fodereffektiviteten varierar mellan enskilda kor och att det beror på skillnader i djurens matsmältning. De faktorer som bestämmer en kos fodereffektivitet är vilken diet de får och kons hälsa, men främst bestäms det av arvet, genetiken.
Forskningen som leds av professor Pekka Huhtanen, bygger på ett stort underlag. Forskarna analyserade data från mätningar i så kallade respirationskamrar med sammanlagt 841 kor från tre olika institutioner i Nordirland, Danmark och Finland. Korna sorterades i tre grupper – låg-, mellan- och högeffektiva - och från detta kunde forskarna bekräfta att skillnaden i fodereffektivitet mellan korna är ärftlig.
– Effektiva kor smälte fodret mer effektivt och använde omsättbar energi bättre för underhåll och produktion, säger professor Pekka Huhtanen.
Titta inte bara på metanutsläppen
Eftersom metan är en växthusgas har det funnits intresse av att välja kor som producerar mindre metan. Forskarna varnar dock för att om man enbart ser till metanutsläpp vid avel riskerar man att välja kor med sämre matsmältning. Det är i stället kor med hög fodereffektivitet som ska väljas eftersom de dessutom producerar mindre metan per kg mjölk.
Abdulai Guinguina har lagt fram sin doktorsavhandling ”Feed efficiency in dairy cows – Individual cow variability in component traits” i projektet. Han berättar att metanets bidrag till skillnaderna i fodereffektivitet var försumbart, men effektiva kor producerade mindre metan per kg mjölk. Ungefär en tredjedel av skillnader i fodereffektivitet mellan korna var relaterad till smältbarhet och ungefär två tredjedelar till utnyttjandet av energi för underhåll och mjölkproduktion. Mindre än fem procent av variationen i fodereffektivitet var relaterad till metan.
– Därför bör man fokusera på att välja kor som är bra på att omvandla foder till mjölk, säger Abdulai Guinguina.
Greenfeed – ett billigt sätt att mäta kornas utsläpp
Men för att mäta fodereffektiviteten krävs att man kan observera enskilda djurs foderkonsumtion. Mätmetoderna är dyra och omständliga vilket gör det svårt att inkludera fodereffektivitet i avelsprogrammen.
Respirationskamrar som används för att mäta energimetabolismen hos enskilda djur är mycket dyra. En billigare metod för att mäta kors fodereffektivitet kan vara flyttbara utfodringsstationer.
Det är ett nytt sätt att mäta kornas utandningsluft av metan och koldioxid. Utfodringsstationen innehåller en liten mängd kraftfoder som ska locka in korna. Enheten mäter sedan den enskilda kons utsläpp av metan och koldioxid under besöket. Abdulai Guinguina arbetar nu på att utvärdera detta system som kallas ”Greenfeed-systemet”.
Träck och restkoldioxid är viktiga markörer
Forskarna i projektet har också utvärderat variationerna mellan korna för att bedöma hur enskilda komponenter påverkar effektiviteten. Olika markörtekniker har utvärderats. Det visade sig att mätningar av mängden träck gav en relativt bra skattning av fodereffektiviteten men idag finns det inga bra metoder som kan användas i praktiken.
En annan och bättre markör är restkoldioxid som är skillnaden mellan den observerade koldioxidproduktionen och den beräknade koldioxidproduktionen. Den totala beräknade koldioxiden är nära relaterad till värmeproduktion och mängden foder djuret äter. Den beräknade restkoldioxiden skulle enligt forskarna kunna bli ett index för fodereffektivitet i framtiden. Kor som mäter låga restkoldioxidnivåer har en hög fodereffektivitet och hög energianvändning, liksom också lägre metanproduktion och värmeproduktion.
– Om det är möjligt på gården att mäta koldioxidnivåerna med tillräcklig exakthet kan man rangordna kornas fodereffektivitet genom att beräkna restkoldioxidutsläppen, säger Pekka Huhtanen.
– Vi hoppas att mjölkbönder och avelsorganisationer kommer få nytta av våra forskningsresultat genom förbättrad ekonomi. Dessutom kan samhället i längden få en mer hållbar mjölkproduktion med minskad miljöpåverkan från metan, kväve och fosfor, avslutar Pekka.
