Forskarna i detta projekt har utvärderat olika metoder för att bedöma vilka kor som är mest effektiva på att omvandla foder till mjölk. Det är stor variation mellan kor och det beror på kornas fodersmältning. Forskningen, som har letts av professor Pekka Huhtanen, bygger på ett stort underlag. Forskarna analyserade bland annat data från mätningar i så kallade respirationskamrar med data från sammanlagt 841 kor från tre olika institutioner i Nordirland, Danmark och Finland. Från detta kunde forskarna bekräfta att skillnaden i fodereffektivitet mellan korna är ärftlig.
– Effektiva kor smälte fodret mer effektivt och använde omsättbar energi bättre för underhåll och produktion, säger professor Pekka Huhtanen.
Titta inte bara på metanutsläppen
Eftersom metan är en växthusgas har det funnits intresse av att välja kor för avel som producerar mindre metan. Forskarna varnar dock för att om man enbart ser till metanutsläpp vid avel riskerar man att välja kor med sämre fodersmältning.
Abdulai Guinguina har lagt fram sin doktorsavhandling ”Feed efficiency in dairy cows – Individual cow variability in component trait” inom projektet. Han berättar att metanets bidrag till skillnaderna i fodereffektivitet var försumbart, men effektiva kor producerade mindre metan per kg mjölk. Ungefär en tredjedel av skillnader i fodereffektivitet mellan korna var relaterad till smältbarhet av fodret och ungefär två tredjedelar till utnyttjandet av energi för underhåll och mjölkproduktion. Mindre än fem procent av variationen i fodereffektivitet var relaterad till metan.
– Därför bör man fokusera på att välja kor som är bra på att omvandla foder till mjölk, säger Abdulai Guinguina.
Träck och restkoldioxid är viktiga markörer
För att mäta fodereffektiviteten krävs att man kan observera enskilda djurs foderkonsumtion. Mätmetoderna är dyra och omständliga och de flesta kommersiella gårdar har inte apparatur för detta. Andra markörtekniker för att skatta fodereffektivitet har utvärderats och tex visade det sig att mätningar av mängden träck gav en relativt bra skattning av fodereffektiviteten. Men idag finns det ännu inga bra metoder som kan användas i praktiken.
En annan och bättre markör är restkoldioxid som är skillnaden mellan den observerade koldioxidproduktionen och den beräknade koldioxidproduktionen. Den totala beräknade koldioxiden är nära relaterad till värmeproduktion och mängden foder djuret äter. Den beräknade restkoldioxiden skulle enligt forskarna kunna bli ett index för fodereffektivitet i framtiden. Kor som mäter låga restkoldioxidnivåer har en hög fodereffektivitet och hög energianvändning, liksom också lägre metanproduktion och värmeproduktion.
En metod, som Abdulai Guinguina har arbetat med att utvärdera, kan vara flyttbara Greeen feed-apparater (en specialutrustad, flyttbar utfodringsstation där korna går in för att få kraftfoder), där man kan mäta kornas utandningsluft av metan och koldioxid. Man analyserade data från 12 studier med totalt 829 observationer av kor av rasen svensk röd boskap (SRB).
Koldioxid är en pålitlig indikator
Koldioxidproduktionen visade sig följa ett liknande mönster under hela dagen och den påverkades inte av när korna får mat, i alla fall inte i någon stor utsträckning. Variationen i koldioxidproduktion mellan olika kor var ungefär 9 %, och det visade sig vara pålitligt när det mättes upprepade gånger.
– Det innebär att mätningar av koldioxidproduktion kan användas som en pålitlig indikator på fodereffektivitet hos mjölkkor. Dessutom hittade forskarna ett positivt samband mellan koldioxid-produktion och torrsubstansintag. Det stöder ytterligare resultaten att koldioxidmätningar kan användas för att uppskatta fodereffektivitet hos mjölkkor, menar Abdulai.
– GreenFeed-systemet är ett kostnadseffektivt och praktiskt alternativ till de traditionella metoderna. Genom att förbättra vår förståelse för variationer i fodereffektivitet kan vi förbättra djurens näringsintag och få en mer hållbar mjölkproduktion och mjölkbransch, avslutar Mohammad Ramin, en annan forskare bakom studien.
– Om det är möjligt på gården att mäta koldioxidnivåerna med tillräcklig exakthet kan man rangordna kornas fodereffektivitet genom att beräkna restkoldioxidutsläppen. Det bygger dock på att till exempel avelsföretagen är villiga att investera i ett antal GreenFeed apparater, som kan flyttas runt mellan gårdarna.
God juverhälsa- minskad miljöbelastning och ökad mjölkproduktion
Hur påverkar variationer i mjölkens celltal mjölkmängden, fodereffektiviteten och energiomsättningen hos mjölkkor? Den frågan har också undersökts i projektet i en metaanalys-studie med data från tidigare försök utförda på Lövsta och Kungsängen utanför Uppsala samt Röbäcksdalen utanför Umeå. Resultaten av studien visar att höga celltal kan ha en negativ effekt på kornas fodereffektivitet.
Ju högre celltal, desto sämre blir kornas förmåga att omvandla foder till mjölk, då förmodligen mer av energin åtgår till immunförsvaret. För varje procentuell ökning av celltalet ökade även kornas värmeproduktion med 2,1 MJ per dag.
Höga celltal bidrog till att mjölkproduktionen minskade i genomsnitt med 0,67 till 0,83 kilo per dag. Kor med höga celltal producerar alltså inte bara mindre mjölk, utan behöver också använda mer energi för att hålla sig varma.
– Dessutom var höga celltal kopplat till ökade metanutsläpp per kilo mjölk, säger Rebecca Danielsson, en annan av forskarna bakom studien.
Höga somatiska celltal är alltså både kopplade till ekonomiska förluster på grund av minskad fodereffektivitet hos mjölkkor och negativ miljöpåverkan. Här får vi än en gång en bekräftelse på att god djurhälsa går hand i hand med minskad miljöbelastning.
Projektledare:
Mohammad Ramin
mohammad.Ramin@slu.se
Telefon: 072- 5435462
