Vad fick dig intresserad av vetenskap?
Karin Ljung: Jag tror att jag alltid har varit intresserad av naturvetenskap, särskilt biologi. Några av mina andra intressen när jag var ung var astronomi och paleontologi (läs dinosaurier), och jag har alltid gillat matematik. Mina föräldrar var väldigt stöttande, även om de aldrig hade möjlighet att studera själva. Vi tillbringade mycket av vår fritid i vår stuga och ute i skogen, fiskade, plockade bär och svamp med mera. När jag inledde mina biologistudier vid Umeå universitet blev jag också väldigt intresserad av kemidelen av utbildningen, och mina forskningsintressen sedan dess har legat i skärningspunkten mellan biologi och kemi.
Du arbetade länge som forskningsingenjör innan du började som doktorand. Vad fick dig att ta steget till doktorand?
Karin Ljung: Jag kommer från en familj utan akademiska traditioner och bodde i ett litet samhälle i norra Sverige, och jag hade inga bra förebilder och exempel på en akademisk karriär. Så det var verkligen ett stort steg för mig att doktorera. Till slut insåg jag att jag var dum om jag inte gjorde det. Jag hade turen att arbeta i en forskargrupp vid UPSC med en mycket bra handledare och mentor, professor Göran Sandberg. Han gav mig allt stöd och frihet som jag behövde för att göra en forskarkarriär, och han har varit en riktig inspirationskälla för mig.
Vilka svårigheter har du fått ta dig igenom under din karriär? Vad har hjälpt dig i din karriär?
Karin Ljung: De främsta hindren har varit min bakgrund och min introverta personlighet, vilket har gjort att jag tvivlat på min potential. Jag har jobbat hårt för att övervinna min medfödda blyghet och att våga mer. Jag är dock inte säker på att jag har lyckats, men jag har åtminstone förbättrats.
En anledning till att jag har arbetat på samma institution sedan 2000 är att Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi var och är en bra plats att arbeta på, med en stöttande och trygg atmosfär. När jag startade min egen forskargrupp 2005 fick jag också ekonomiskt stöd från UPSC Berzelii Centre, särskilt inriktat på stöd för kvinnliga gruppledare tidigt i karriären. Detta stöd, liksom det kontinuerliga stödet från Kempestiftelserna, har varit avgörande för mig för att etablera och utveckla min oberoende forskargrupp vid UPSC.
Tror du att mer jämställdhet gynnar forskningen?
Karin Ljung: Definitivt är mångfald alltid något positivt, och alla arbetsplatser gynnas av en förbättrad jämställdhet. Ändå finns det många hinder som måste hanteras, särskilt för kvinnor. Vetenskap är väldigt konkurrensutsatt och vi måste göra det möjligt för unga forskare att kombinera familjeliv med forskning och se till att de får kontinuerligt stöd för att vara produktiva under hela sin forskarkarriär.
Sedan 2007 arbetar UPSC på att nå sitt mål om 40-60 procent kvinnor i alla karriärstadier och för närvarande är 45 procent av gruppledarna kvinnor. Hur har du upplevt denna utveckling genom åren?
Karin Ljung: Det har varit väldigt positivt! När jag började var väldigt få kvinnor gruppledare och professorer. Dessutom var UPSC inte den internationella arbetsplats som det är idag. Jag är mycket nöjd med de rekryteringar som vi har gjort på UPSC under de senaste åren. Vi har nu en grupp forskare i början och mitten av karriären som är mycket skickliga och produktiva, och jag är övertygad om att de kommer att fortsätta att hålla UPSC i framkanten av växtbiologin.
Vad tror du vi kan göra för att inspirera nästa generation kvinnor i vetenskapen?
Karin Ljung: Goda förebilder är väldigt viktiga och vi måste visa att det är möjligt (och roligt!) att forska. Det finns väldigt få jobb som har samma frihet som forskning och det är viktigt att inte döda entusiasm och kreativitet med ”new public management”.
I sex år har du varit prefekt för Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid UPSC. Har du några förslag till den nuvarande UPSC-ledningen för att förbättra jämställdheten?
Karin Ljung: Vi måste ha bra rekryteringsstrategier för att locka toppforskare till UPSC, och det finns många utmärkta kvinnor i den gruppen. Fortsatt stöd till unga forskare är också mycket viktigt, det finns alltid perioder i forskarkarriären då anslagen börjar ta slut och det kan vara svårt att vara produktiv. Det är också viktigt att undervisning och akademiskt hushållsarbete fördelas mellan män och kvinnor, för att gynna, istället för att vara ett hinder i deras karriärer.
Läs mer om Karin Ljungs forskning på UPSC webben (engelsk sida)
