SLU-nyhet

Olika våtmarker, olika förutsättningar

Publicerad: 17 oktober 2023
Kvinna står i våtmark med provtagningsutrustning. Foto.

Under 1900-talet torrlades många våtmarker för att återvätas under 2000-talet. Under de senaste 30 åren har det svenska EU-programmet för landsbygdsutveckling finansierat anlagda våtmarker med två mål: minskning av näringsämnen och bevarande av biologisk mångfald. Forskare har nu undersökt om satsningen nått sina mål.

Våtmarker är en viktig del av det svenska jordbrukslandskapet och bidrar på många sätt med både en mer miljövänlig och trivsam miljö. Mellan 2007-2020 har minst 1718 våtmarker anlagts. Ungefär hälften av dem har restaurerats för att hålla kvar överflödiga näringsämnen och bevara biologisk mångfald. Kostnadseffektiviteten är svårbedömd eftersom det saknats definierade mål för förbättringarna.

Målen med våtmarker inte uppnådda

Som en del av en sexårsplan inom EU-programmet för landsbygdsutveckling, satte varje sydsvenskt län som hade rätt till våtmarksstöd upp mål för hur stor del av den budgeten som skulle gå till nya våtmarker. Syftet var att minska övergödningen och bevara biologisk mångfald. Detta var för 10 år sedan så nu borde vi kunna se om det varit effektivt. 

- Resultaten visar att de regionala målen inte alltid uppnåtts. I vissa län har fler våtmarker för näringsrening anlagts och i andra fler våtmarker för biologisk mångfald än vad målet var. Vår forskning visar att några faktorer som kan leda till att målen inte uppnås är markägarnas intresse, de enskilda handläggarnas intresse, samt möjligheten att överföra pengar mellan olika åtgärder, säger Pia Geranmayeh Kynkäänniemi, forskare på SLU.

Oavsett hur målen för våtmarksrestaurering sattes upp och vilka resultat som uppnåddes, ger de en indikation på länens ambitionsnivå och hur stödet för att anlägga ändamålsenliga våtmarker ser ut.

Kostnadseffektiva våtmarker behöver öronmärkt budget

Våtmarker kan gynna många syften, men kan inte optimeras för alla syften. Forskningsstudier visar att det är nödvändigt att utgå från platsen för att veta vilken våtmarkstyp som passar bäst just där. Om det är mycket jordbruksmark bör huvudsyftet vara näringsrening och sedan se hur utformningen kan gynna exempelvis biologisk mångfald. Samtidigt som vi måste vara medvetna om risker för oönskade utsläpp.

- Att dämma mark, utan att schakta bort näringsrik matjord, riskerar att frigöra fosfor i flera år. Därför borde det finnas krav på fosforriskanalys vid våtmarksrestaurering i Sverige, precis som de har i Danmark, säger Pia Geranmayeh Kynkäänniemi.

Krav på långsiktig finansiering

Forskningsstudien visar att betydligt färre våtmarker anlagts i programperioden efter 2013 när finansieringen för nya våtmarker hastigt drogs tillbaka.

- Detta skapar otrygghet för markägarna som ligger ute med kostnader som de förväntas få ersättning för. Våtmarker är en långsiktig investering som kräver finansiering för både anläggning och skötsel för att bibehålla funktionen, säger Pia Geranmayeh Kynkäänniemi.

Därför behövs långsiktig finansiering även för uppföljning av våtmarkernas långsiktiga effekt. Den långsiktiga finansieringen behövs också för att man ska kunna följa påverkan från skötsel och för att se synergier mellan olika ekosystemtjänster och oönskade utsläpp. 


Kontaktinformation

Pia Geranmayeh (Kynkäänniemi), Forskare
Institutionen för vatten och miljö, Sektionen för geokemi och hydrologi
pia.geranmayeh@slu.se, 018-673124