Kornas dricksvattenintag som mått på foderkonsumtion, optimal mjölkureahalt och hälsotillstånd

Senast ändrad: 29 april 2021
Tre mjölkkor vid blåvita fodertråg. Foto.

Projektet syftade till att undersöka om responsen i dricksvattenintag på gruppnivå och individuellt var lika stor för kalium- och natriumsalter, hur stor responsen i mjölkureahalt var och vilka möjligheter som finns att utnyttja dricksvattenintaget för skattning av foderintag.

I de flesta besättningar är det inte känt hur mycket enskilda kor äter. Kraftfoder utfodras ofta i automater där det registreras hur mycket varje ko äter, men resten av fodret som kan vara ensilage eller en blandning av ensilage och kraftfoder (fullfoder eller blandfoder) utfodras i regel gruppvis. I många försök som registrerat kors vattenintag har det funnits ett samband med foderintaget. Försök där kor fått olika mängder av kalium- och natriumsalter i fodret har gett särskilt tydligt utslag på vattenintaget. Ett av det här projektets syften var att undersöka möjligheterna att använda dricksvattenintaget för att uppskatta hur mycket olika kor äter, inklusive hur stor betydelse varierande mineralhalt i fodret har. Ett annat syfte var att följa hur mjölkureahalten förändrades i samband med ändringar i dricksvattenintag. Mjölkurea används som mått på kornas proteinutfodring och det har visat sig att halten sjunker när saltintaget ökar trots att proteinutfodringen är oförändrad.

Resultat

I ett betesförsök jämfördes dricksvattenintag och urinmängd hos en kogrupp med deltidsbete med en annan kogrupp som bara hade tillgång till en rastfålla så att allt foderintag var känt för varje ko. Med hjälp av rastgruppens samband mellan dricksvattenintag och foderintag respektive urinmängd och foderintag skattades betesgruppens intag från deras dricksvattenintag och urinmängd. Resultatet gav rimliga medelvärden, med 6.5 kg ts bete skattat från dricksvatten och 7.6-8.8 kg ts från urinmängd.

I en VMS-avdelning med 57 kor undersöktes responsen i dricksvattenintag när halter av kalium och natrium varierade i fodret. Kaliumklorid och natriumklorid tillsattes var för sig i två olika nivåer till ensilage innan utfodring genom att lösningar sprayades på ensilaget i en fullfoderblandare. Tillsatserna motsvarade 8.5 g respektive 16.4 g K/kg ts ensilage och 4.2 respektive 10.2 g Na/kg ts ensilage. De var avsedda att ge lika många mol av K respektive Na. Kornas dricksvattenintag ökade mer med kaliumtillsatsen, 3.64 kg vatten/mol K jämfört med 1.95 kg vatten/mol Na. Det var också större variation i enskilda kors respons för natriumtillsatsen än för kaliumtillsatsen. På gruppnivå var det bra samband mellan förändringar i dricksvattenintag mellan dagar och förändringar i intaget av kalium och natrium, vare sig de berodde på tillsatserna eller på om korna åt mer eller mindre ensilage den dagen. Mjölkureahalten minskade i samma storleksordning som tidigare, med 0.022 mM/kg dricksvatten.

Slutsatser och råd

Dricksvattenintaget kan på gruppnivå ge snabb och relativt pålitlig information om förändringar i foderintaget. På individnivå behöver variationen i respons undersökas mer i det material som samlats in. Mjölkureahalten sjunker vid ökat saltintag och därmed ökat dricksvattenintag utan att proteinutfodringen har ändrats.

 

Rapporter

Projektets slutrapport (från Stiftelsen lantbruksforsknings sida)