Grodyngel som bioindikator

Senast ändrad: 25 juni 2019

Groddjur tillbringar den första delen av sitt liv som ägg och yngel i vatten. Detta gör att utvecklingen hos groddjuren kan påverkas av eventuella kemikalier i vattenmiljön. Syftet med detta projekt är att undersöka om det föreligger påverkan av kemikalieexponering hos vilda grodyngel. Påverkan gäller dels sköldkörtelhormonstörande och könshormonstörande kemikalier. Vidare studeras biomarkörer som speglar effekter av dioxinliknande kemikalier, metaller och kemikalier som orsakar oxidativ stress. Projektet väntas ge en bild av den generella situationen för groddjurens utsatthet för kemikaliexponering, men väntas också visa variationen mellan groddjur i olika miljötyper.

Arbetet de första åren har gett en bra bild av variationen av de undersökta mätparametrarna hos grodyngel i Sverige. Sammantaget har det visats att sköldkörtelhormonstörande effekter hos grodyngel troligtvis inte är något större problem även om det lokalt finns misstankar om att det finns.

Tre publikationer finns hittils från projektet:

Pohl J., Örn S., Norrgren L., Carlsson G. (2015). Toxicological evaluation of water from stormwater ponds using Xenopus tropicalis embryos. Wetlands Ecology and Management, 23, 1091-1098. doi: 10.1007/s11273-015-9444-0

Carlsson G., Tydén E. (2018). Development and evaluation of gene expression biomarkers for chemical pollution in common frog (Rana temporaria) tadpoles. Environmental Science and Pollution Research, 25, 33131-33139. doi: 10.1007/s11356-018-3260-z

Carlsson G. (2019). Effect-based environmental monitoring for thyroid disruption in Swedish amphibian tadpoles. Environmental Monitoring and Assessment, 191, 454. doi: 10.1007/s10661-019-7590-1


Projektledare:

Gunnar Carlsson, forskare
Biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU
gunnar.carlsson@slu.se
018-67 11 45,
070-403 29 26

Sidansvarig: gunnar.carlsson@slu.se