Sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har produktionen av ägg ökat med 50 procent och kycklingkonsumtionen fyrdubblats. Samtidigt har gårdarna blivit färre men större, och salmonellakontrollen har blivit ett svenskt trumfkort i konkurrensen. Med Sverige som föregångsland har EU också minskat antibiotikaanvändningen och förbättrat både smittskyddsreglerna och djurvälfärden för kycklingar och värphöns.
Text: Stefan Gunnarsson, Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd
Den svenska fjäderfäbranschen har vuxit påtagligt sedan EU-inträdet. Den 1 januari 1995, när Sverige gick med i EU, var invånarantalet i Sverige omkring 8,8 miljoner invånare. År 2024 uppgick siffran till 10,6 miljoner invånare. Sveriges befolkning har alltså ökat med ungefär 20 procent sedan EU-inträdet.
År 1995 var den totala produktionen av ägg 104 000 ton i Sverige och 2024 var motsvarande siffra 155 000 ton, vilket innebär en ökning med ungefär 50%. Det innebär att äggproduktionen ökat med 25 % per capita under perioden, och svensk äggproduktion har haft en marknadsandel på 90-100% under de senaste decennierna. Totalantalet värphöns har ökat och gårdarna har blivit färre men större. År 1990 fanns det 13 000 gårdar med värphöns för äggproduktion, och 2024 var antalet ca 4000 gårdar. Antalet värphönsgårdar har varit ungefär detsamma de senaste tio åren, vilket innebär att strukturomvandlingen, mot färre men större gårdar, sannolikt avstannat.
När det gäller slaktkyckling har antalet gårdar sedan mitten på 1990-talet varit ungefär detsamma, ca 100 stycken. Samtidigt har den svenska konsumtionen av kyckling ökat kraftigt från ca 6 kg per person och år 1995, till ca 23 kg per person och år 2024. Trots att kycklinguppfödningen i Sverige har ökat i storlek, från 25 miljoner till 100 miljoner kycklingar per år, har 25-35% av det konsumerade kycklingköttet varit importerat under de senaste decennierna.
En del i att svensk fjäderfäproduktion klarat EU-inträdet relativt väl, är att Sverige haft särskild lagstiftning för att bekämpa salmonella i ägg och fågelkött. Salmonella är en tarmbakterie som kan smitta mellan djur och människor. Bakterien kan spridas genom att gödselpartiklar hamnar på kycklingköttet eller på ägget. Om tillagningen och uppvärmningen är otillräcklig kan bakterierna överleva i maten och ge allvarliga mag-tarminfektioner på människa.
Ett allvarligt utbrott av salmonella hos människor skedde 1953 i Sverige. Smittan spreds då via förorenade köttprodukter från ett slakteri i Sydsverige, och mer än 9000 människor insjuknade i salmonellainfektion. Salmonellautbrottet ledde till att Sverige, sedan mitten av 1950-talet, haft en särskild lagstiftning om kontrollprogram för att skydda människor från salmonellasmitta från livsmedel.
Eftersom kycklingkött och ägg kan vara riskprodukter när det gäller salmonellasmitta är kontrollprogrammen för fjäderfä mer omfattande än för andra djurslag. Programmet omfattar provtagningar i alla led av produktionssystemet, bl.a. av foder och av föräldradjur. Man provtar alltså inte enbart produkten som säljs till konsumenter. Genom tillämpningen och utvecklingen av kontrollprogrammen, minskade förekomsten av salmonella hos svenska fjäderfän till en mycket låg nivå (<1 %). Under 1970-talet upptäcktes hos slaktkycklingar cirka 40 fall per år, vilket sjönk till 5-10 fall mot slutet av 1980-talet. Under början 1990-talet skärptes kontrollprogrammet för värphöns, och därmed sjönk förekomsten hos värphöns till ca 5 fall per år 1995.
Många EU-länder saknade 1995 fungerande kontrollprogram för salmonella, och har därför behövt utveckla särskild lagstiftning som begränsar hur t.ex. restauranger får lov att hantera äggula eller äggvita som inte upphettats. Men vid EU-inträdet hade Sverige ett betydligt bättre smittläge än de flesta andra europeiska länder. Som en del av förhandlingarna före EU-inträdet lyckades Sverige får garantier om obligatorisk salmonella-provtagning av kött och ägg importerat från andra länder som inte hade en likvärdig salmonellastatus.
Svensk kyckling- och äggbransch har fortsatt att utvecklas. Precis som för andra delar av den svenska djurhållningen innebar EU- inträdet en hel del utmaningar i form av ökad konkurrens från djurproduktion i länder med mindre noggranna regler när det gäller smittskydd, djurskydd och andra regler. I jämförelse med t.ex. griskött och nötkött har dock den svenska äggproduktionen haft lättare att konkurrera.
Vid EU-inträdet gav dessa strängare importregler med avseende på salmonellakontroll en viss konkurrensfördel för svenska kyckling- och äggproducenter. Detta gällde framför allt gentemot import av obearbetade kött- och äggprodukter. Men för bearbetare (och därmed uppvärmda) livsmedel fanns få konkurrensfördelar för svenska lantbrukare. Produkter som innehåller äggpulver eller färdiglagade kycklingbitar omfattades inte av samma regler.
För slaktkycklingsbranschen gav salmonellareglerna ett visst marknadsskydd. Men den svenska produktionen har inte kunnat fullt ut dra nytta ekonomiskt av den kraftigt ökande kycklingkonsumtionen sedan EU-inträdet. Även om den svenska produktionen har stigit brant uppåt under perioden så har andelen importkött varit betydande.
Från 1988 till början av 2000-talet genomgick svensk äggproduktion genom en omfattande omställningsperiod, då oinredda burar ersattes med inredda burar eller golvsystem som gav hönorna möjlighet att utföra de viktiga beteendena sitt på pinne, sandbada och värpa i ett rede. Det faktum att de oinredda burarna förbjuds i Sverige ca 10 år tidigare än i övriga EU har givit svensk äggproduktion fördelar, även om det inte upplevdes så av äggbranschen under den svenska omställningsperioden (1988-2003). Äggproduktionen har haft en stabil ökning om ca 3 % per år under de senaste decennierna.
Dessutom infördes, från 2004, en obligatorisk märkning av alla ägg som säljs inom EU. Det gör att konsumenter kan läsa på ägget i vilket land det producerats, i vilket inhysningssystem som hönorna hållits i, och från vilken gård äggen kommer från. En föregångare till denna märkning utvecklades 2001 i Sverige av företaget Svenska Lantägg i Skara (numera DAVA Foods).
När det gäller en restriktiv antibiotikaanvändning, har EU gått i Sveriges fotspår genom att förbjuda fodermedelsantibiotika, som även fungerade som tillväxtstimulerande medel för djur i köttproduktion, t.ex. kycklingar. Redan år 1986 förbjöd Sverige denna användning av antibiotika, men det dröjde till 2006 innan EU beslutade om ett förbud.
Ser man till utvecklingen av fjäderfäsektorn inom EU så kan man säga att den har utvecklats i samma riktning som den svenska sektorn. När det gäller hur han håller värphöns i golvsystem, så gick Sverige före med ett burförbud 1999 (som i praktiken gällde från 2003). Inom hela EU infördes 2012 ett förbud mot att hålla värphöns i oinredda burar.
Svensk kunskap och kompetens när det gäller hantering av salmonellakontroll har spridits till andra EU-länder. Sedan 2003 har EUs regelverk utvecklats ytterligare för att förebygga spridning av salmonella och andra livsmedelssmittor, även om många EU-länder har en bra bit kvar innan de kommer ner till de låga nivåer som Sverige har. När det gäller kycklinguppfödning har flera av EUs medlemsländer infört delar av kontrollprogram liknande det omsorgsprogram som Svenska Fågel utvecklat.
År 2016 togs ytterligare ett viktigt steg i rätt riktning, då EU antog regelverk som kan sägas vara en gemensam "Djurhälsolag". Regelverket omfattar även salmonella och andra smittor från djur till människa. En av initiativtagarna till "Djurhälsolagen" var den svenska EU-parlamentarikern Marit Paulsen.
Stefan Gunnarsson är forskare och europeisk specialistveterinär inom djurvälfärd, och arbetar med forskning och undervisning om hur lantbrukets djur, framför allt fjäderfä och gris, påverkas av den miljö och de inhysningssystem som de hålls i.
I år (2025) är det 30 år sedan Sverige gick med i EU. Vad har det betytt för svenskt lantbruk, fiske och matkultur? I en rad olika artiklar från våra forskare belyser vi olika aspekter av hur EU-medlemskapet har påverkat och omformat det svenska livsmedelssystemet.
SLU Future Food
www.slu.se/futurefood
futurefood@slu.se