En varierad kost, med stort intag av lövsly, ger älgar i god kondition och höga kalvvikter. Det visar en sydsvensk studie från SLU, där analyser av maginnehållet hos älgar har jämförts med vad som finns att äta i olika områden och kalvarnas vikter.
Älgar äter kvistar och löv från träd samt buskar, ris, örter och gräs, och de kan orsaka kostsamma skador i framför allt tallplanteringar. Kunskaper om hur älgar väljer sin mat och hur skogsskötseln påverkar detta val är därför viktiga för skogsförvaltare.
– De älgpopulationer som har en artrik diet, med betydande inslag av sälg och asp, har högre kalvvikter än älgpopulationer som inte lyckas hitta lika många växtarter att äta vintertid, utan måste äta väldigt mycket tall, säger Annika Felton, docent i skogsekologi vid SLU.
Studien bekräftar att tall är en stapelföda för sydsvenska älgar – den stod i genomsnitt för cirka 30 procent av torrvikten. Lite mer förvånande var att en nästan lika stor del av kosten bestod av lingonris, blåbärsris och ljung.
Studien bygger till stora delar på analyser av maginnehåll från 320 älgar, insamlade under älgjakten av 250 jägare i sju älgförvaltningsområden i Västra Götaland, Södermanland, Kronoberg och Skåne.
De älgpopulationer som hade god tillgång till ungskog (0–15 år gammal), där många kvistar och grenar är nåbara, hade tyngre kalvar än de populationer som inte hade det. I områden där älgarnas föda var särskilt energirik, exempelvis genom intag av jordbruksgrödor, var kalvarnas vikt medelhög.
– Våra resultat visar hur viktig kosten är för en stor växtätare som älgen, och vi tror att de regionala viktskillnader vi ser hos den nordiska älgen delvis kan förklaras av tillgången på olika födoslag under vintern, säger Annika Felton.
Studien har genomförts i områden där landskapet är starkt påverkat av skogsbruk, och där människan alltså har stort inflytande över trädslagsfördelningen och växtligheten i övrigt.
– En skogsskötsel som leder till ett större utbud av lövträd, buskar, ris och örter bör gynna älgpopulationerna, och troligen även andra stora växtätare. Sådana åtgärder bör samtidigt minska betestrycket på tall. Vi tror alltså att detta skulle gynna både skogsägare och jägare, liksom mångfalden av växter och djur, säger Annika Felton.
Annika M. Felton, Emma Holmström, Jonas Malmsten, Adam Felton, Joris P.G.M. Cromsigt, Lars Edenius, Göran Ericsson, Fredrik Widemo & Hilde K. Wam. Varied diets, including broadleaved forage, are important for a large herbivore species inhabiting highly modified landscapes. Scientific Reports (2020) 10:1904. https://doi.org/10.1038/s41598-020-58673-5
Annika Felton, forskare
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap
annika.felton@slu.se, 040-415177