På och i åkermarken bor och verkar en mångfald av nyttiga insekter och andra kryp. Tillsammans bildar de ett nätverk av medhjälpare som främjar grödornas tillväxt. Janina Heinen har i sin avhandling från SLU studerat hur vi kan gynna dem. För att undersöka det har hon bland annat analyserat maginnehållet från jordlöpare. Hennes råd är att utöka växtföljderna med fleråriga gräs och att minska plöjningen.
Åkern där vår mat odlas är livsmiljö för allehanda kryp. Det är allt från små hoppstjärtar i jorden till större jordlöpare som strövar omkring på marken i jakt på ett byte. Många är nyttiga för vår odling. De bryter ner organiska ämnen som sedan blir tillgängliga för växterna eller äter växtätande insekter som annars minskar vår skörd. Med dagens odling minskar ofta nyttoinsekterna på åkern. Genom att satsa mer på att få dem att trivas kan vi minska behovet av mineralgödsel och bekämpningsmedel.
– Vi bör försöka minska graden av störning länkade till odlingstekniker, och samtidigt öka mängden föda och habitat för nyttoinsekter, säger Janina Heinen.
Men hur kan vi göra det? Då krävs kunskap om nyttoinsekternas ekologi och hur de påverkas av olika odlingsmetoder.
Janina Heinen har samlat data från fältförsök i Halland och Västra Götaland under flera växtsäsonger. Där kunde hon undersöka betydelsen av olika grader av plöjningsintensitet, användande av stallgödsel och växtföljder med eller utan perenna gräs.
Hon har bland annat satt ut fallfällor för att fånga in insekter och spindlar på marken, många av dessa är rovdjur som äter andra insekter. Hon har också tagit jordprover för att inventera markdjuren som spelar en viktig roll förnäringsomsättningen men också kan vara byten åt rovdjuren. Dessutom använde hon insektshåv för att samla in de insekter som lever på själva grödorna, och är de som kan ställa till med problem för oss. Det blev sammanlagt över 90 664 insekter och spindlar som artbestämdes på labbet av insektsexperten Gerard Malsher.
Det är viktigt att ta reda på är ”vem som äter vem” på fältet för att förstå de ekologiska samspelen. Janina Heinen gjorde DNA-analys på maginnehållet hos jordlöpare som ofta är rovdjur. Det finns en beprövad metod att få de små djuren att kräkas.
– Jag satte dem i ett rör och sänkte ner röret i hett vatten, bara i några sekunder. Detta stressade dem och fick dem att kräkas. Denna metod är särskilt tilltalande eftersom den inte kräver att rovdjuren dödas och de kan släppas ut oskadda i sin naturliga miljö. Jag kan sedan analysera maginnehållet med molekylära verktyg", säger Janina Heinen.
Resultaten visar att organismerna ovan och under jord ingår i samma näringsväv. Markdjuren är viktiga för att rovinsekterna ska hitta mat hela året och finnas på plats för att äta upp skadeinsekterna när grödan växer på åkern. Maganalyserna visade också att ju fler olika rovlevande insekter som fanns på fältet desto bättre fungerade den biologiska bekämpningen av de insekter som skadar våra grödor och minskar vår skörd.
Enligt avhandlingen leder minskad odlingsintensitet till en ökad mängd och mångfald av nyttoinsekter. Janina Heinen rekommenderar därför att jordbruket bör fokusera på att utöka växtföljden med fleråriga gräs (vall) och minska jordbearbetningen för att skapa resurser- och kontinuitet i livsmiljöer för insekter.
– Åkrarna kan skötas som viktiga livsmiljöer för biologisk mångfald. Jag vill se en framtid där åkermarkerna kryllar av insekter och där vi uppskattar och värdesätter de samspel som tillsammans utgör ekosystemen vi är så beroende av, säger Janina Heinen.
Fältarbete i Janina Heinens projekt.
1/3
Jordlöpare gömmer sig i flisen.
2/3
Jordlöpare i Eppendorf-rör doppas i varmt vatten för att provocera en uppstötning. Efter identifiering släpps de ut igen.
3/3