Forskningsprojekt som stöds av Sällskapsdjurens forskningsfond

Senast ändrad: 06 juli 2023

Sällskapsdjurens forskningsfond har som mål att årligen stödja ett forskningsprojekt om främst hundar och katter som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Markers for Leydig and Sertoli cell function to predict semen quality in dogs

Bild på en Bernese Mountain-hund, foto.

Blodmarkörer för testikelcellers funktion och deras koppling till spermakvaliteten hos hundar

Spermakvalitet är en förutsättning för manlig fruktsamhet. Låg spermakvalitet eller lågt antal spermier är starkt kopplat till hanlig fruktsamhet hos flera arter, inklusive människan. Det är i testiklarna som utvecklingen av dugliga spermier sker. Den här processen är strikt reglerad av hormoner och celler i testiklarna som stödjer processen.

Det finns i huvudsak två typer av celler i testiklarna som är kopplade till utvecklingen av spermierna. Bägge dessa celltyper producerar hormoner som går att mäta i blod eller sperma. Hos människa och vissa andra djurslag, har man sett en koppling mellan nivåerna av dessa hormoner och spermakvalitet. Den informationen kan hjälpa vid behandling och prognos av fruktsamhetsproblem. Det skiljer dock en del mellan djurslag, och hos vissa djurslag verkar kopplingen vara starkare än hos andra. Vi har idag ganska begränsad kunskap om kopplingen mellan blodnivåer av dessa hormoner och spermakvalitet hos hund.

Syftet med det här projektet är att undersöka kopplingen mellan spermakvalitet och blod- och sperma-nivåer av hormoner producerade av testikelceller hos hundar.

Vi har samlat in sperma- och blodprover från hundar där alla prov kommer från samma ras. Detta gör att variationen i storlek och utformning skiljer väldigt lite mellan hundarna i studien vilket är positivt. Vi har analyserat proverna för ett antal hormoner producerade av de två huvudtyperna av celler i testiklarna och utöver detta samlat in information om hundarna såsom ålder, spermakvalitet och övriga mått.

Med detta material hoppas vi nu kunna undersöka kopplingen mellan de olika hormonerna och spermakvaliteten hos hundar. I framtiden skulle dessa resultat kunna hjälpa med att tolka orsaken till fruktsamhetsproblem, eller identifiera de hundar som behöver undersökas vidare i de fall då inte veterinär med kompetens att samla och bedöma spermakvalitet finns tillgänglig.

Kontaktperson: Ida Hallberg, forskare, avdelningen för reproduktion, Institutionen för kliniska vetenskaper

Epost: ida.hallberg@slu.se

Utveckling av en riskbedömningsmetod för hundar med mastocytom genom analys av mutationer i c-kit, uttrycksnivå av biomarkörer samt inflammationsstatus

Utveckling av en riskbedömningsmetod för hundar med mastocytom genom analys av mutationer i c-kit, uttrycksnivå av biomarkörer samt inflammationsstatus

Cancerutveckling hos hund och människa är mycket lika, och globalt drabbas ca 6 miljoner hundar av cancer varje år, där spridning till andra organ (metastasering) ger betydligt sämre prognos för patienten. Serglycin är ett evolutionärt konserverad protein (en proteoglykan) som uttrycks av många olika celltyper i kroppen, framförallt i immunceller, men även i cancerceller. Höga uttrycksnivåer av serglycin har rapporterats för många olika cancersjukdomar, där den höga nivån korrelerar med sämre prognos i människa.

Vi har genom stöd från SLU One Health utvecklat metoder för att mäta uttrycket av serglycin i blodet och i tumörvävnad på hund. En immunologisk celltyp som uttrycker serglycin är mastceller (mest känd för sin negativa roll i atopiska allergier). Mastceller kan också omvandlas till en cancerform, mastocytom (MCT). Hos hund är MCT den tredje vanligaste cancerformen och den vanligaste hudcancerformen, och obehandlad leder MCT ofta till att hunden måste avlivas.

Det övergripande målet med projektidén är att utveckla en ”risk assessment method” (RAM) för MCT. I projektet undersöks tre kriterier hos hundar med MCT: 1) vanligt förkommande mutationer i c-kit genen som orsakar MCT, 2) uttrycksnivån av serglycin och andra biomarkörer, samt 3) graden av inflammation i huden vid MCT. De tre kriterierna vägs ihop för gradering av risk hos hundpatienter med MCT, med delmålet att fastställa om serglycin kan vara en prognostisk biomarkör för aggressiv MCT i hund.

Kontakt: Magnus Åbrink, Universitetslektor vid Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF)
Telefon: 018-672783, E-post: magnus.abrink@slu.se

Bild av två hundar.

Kan analys av mikrobiomet användas för att förutspå biverkningar av cellgifts-behandling hos hundar med cancer?

Kan analys av mikrobiomet användas för att förutspå biverkningar av cellgifts-behandling hos hundar med cancer?

I hundens tarm finns ett helt ekosystem av bakterier och andra mikroorganismer vilka visats ha stor betydelse för hälsa och välmående. Detta mikrobiella ekosystem, vanligen benämnt mikrobiomet, kan påverka många funktioner i kroppen, bland annat utvecklingen av immunförsvaret och tarmens barriärfunktion men det påverkar även flera viktiga metabola funktioner i tarmen där biotransformation av läkemedel är ett exempel.

Vetenskapliga studier har även påvisat kopplingar mellan mikrobiomet och flera olika typer av sjukdomar, bland annat cancer. En nyligen publicerad studie på människa belyste att specifika förändringar i tarmens mikrobiom kunde användas för att förutspå hur väl patienten svarade på cancerbehandlingen. Hos hund är denna kunskap fortfarande mycket begränsad då det fortfarande är få studier som fokuserat på tarmmikrobiota och cancer hos hund.

Cancer är en allvarlig diagnos som ger en stor negativ inverkan på livskvaliteten. Var fjärde hund dör av cancer och så många som hälften av alla hundar som är äldre än åtta år gamla har tumörer.

Den cellgiftbehandling som vanligen används både vid behandling av hund likväl som hos människa är dock förknippad med allvarliga biverkningar, där störningar på tarmen är en av de vanligaste bieffekterna. Dessa biverkningar kan vara så kraftiga att behandlingsdosen måste minskas eller behandlingen måste stoppas helt, vilket kan leda till en sämre prognos i behandlingen mot cancer.

Då mikrobiomet har en central roll för hälsa generellt och tarmen specifikt, vill vi därför studera om mikrobiomets sammansättning kan vara en faktor som påverkar om, och hur allvarliga biverkningar patienten får av cellgiftsbehandling.

I denna pilotstudie avser vi att inkludera minst 30 hundar som diagnostiseras med cancer och som skall starta cellgiftsbehandling.

Effekten av behandlingen kommer att följas enligt de normala rutinerna vid Universitetsdjursjukhuset (UDS). Fekala prover kommer att samlas in före och under pågående behandling och i dessa prover kommer vi att analysera mikrobiomet för att undersöka om det finns några skillnader i sammansättningen mellan de hundar som får allvarliga biverkningar av behandlingen jämfört med de som inte får några biverkningar.

Målet med projektet är att undersöka om mikrobiomsammansättning kan fungera som biomarkör för att indikera om en patient riskerar att få allvarliga biverkningar av en viss behandlingstyp, vilket då kan vara vägledande vid val av behandling mot tumören.

Kunskap om mikrobiomet hos hund och dess koppling till cancer är ett forskningsområde med stor potential och som kan ge nya spännande uppslag av relevans både inom veterinär- likväl som inom humanmedicin.

Kontakt: Johan Dicksved, forskare vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård (HUV). E-post: Johan.Dicksved@slu.se. Telefon: +4618672810

 

Framtidens behandling av urinvägsinfektion hos hund - Carl Ekstrand

Att bakterier utvecklar ett försvar mot antibiotika, så kallad antibiotikaresistens, är ett av de största hoten mot människors och djurs hälsa. Samtidigt är det viktigt för veterinärer att kunna använda antibiotika vid behandling av sjukdomar orsakade av bakterier för att minska lidandet sjukdomen orsakar för djuren. Urinvägsinfektion på hund är en sådan sjukdom.

För att säkerställa att djuret tillfrisknar är det viktigt att dosen av antibiotika och hur ofta läkemedlet ges till en hund med urinvägsinfektion säkerställer att sjukdomen botas. För urinvägsinfektion är det koncentrationen av antibiotika i urinen som är viktig. Den måste vara så pass hög att den kan avdöda bakterierna. Det är också fördelaktigt om läkemedelsbehandlingen orsakar inga eller åtminstone få biverkningar.

Nitrofurantoin är ett antibiotikum som används mot urinvägsinfektion hos människa. Det anses ha en låg resistensutveckling och skulle kunna utgöra ett värdefullt alternativ även till hund. Tyvärr har osäkerhet i vilken den effektiva dosen är och hur ofta den ska ges tillsammans med en rädsla för biverkningar gjort att många veterinärer inte överväger att använda den här potentiellt värdefulla behandlingen. Syftet med den här studien var att undersöka vilken urinkoncentration av nitrofurantoin som en rekommenderad dos (4,4-5 mg/kg tre gånger dagligen) till hund ger, samt att undersöka huruvida behandlingen ger upphov till biverkningar.

Resultatet visar att den givna dosen med allra största sannolikhet är tillräcklig för att framgångsrikt behandla urinvägsinfektion hos hund. Inga biverkningar noterades under studien. Nitrofurantoin i doseringen 4,4-5 mg/kg var åttonde timme har därför en potential att användas kliniskt även om ytterligare och större studier på hundar med urinvägsinfektion är nödvändiga för att bekräfta resultaten från den här studien.

Kontakt

Carl Ekstrand
Biträdande universitetslektor, institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF), Enheten för farmakologi och toxikologi
Telefon: 018-673171
E-post: carl.ekstrand@slu.se

DNA sekvensering med ny teknik kan visa den genetiska orsaken till blindhet hos hund

Ärftliga näthinnesjukdomar är en grupp av ögonsjukdomar som förekommer hos olika hundraser och resulterar i nedsatt syn eller blindhet. Det finns inga säkra uppgifter på hur vanliga dessa sjukdomar är hos hundar men preliminära studier tyder på att det i vissa fall kan vara mer än 10 gånger vanligare än hos människor. För vissa varianter av näthinnesjukdomar drabbas uppskattningsvis så många som 1 av 300 hundar.

Ärftliga näthinnesjukdomar har beskrivits i över 100 hundraser och hittills har ca 30 olika mutationer och gener identifierats men de genetiska orsakerna är fortfarande okända för ett stort antal näthinnesjukdomar. Under det senaste decenniet har DNA sekvenseringstekniker, som kallas ”next generation sequencing” (NGS), möjliggjort att vi kan avläsa hela arvsmassan (genom) hos en individ. Dessa tekniker har jag använt framgångsrikt i mitt pågående doktorandprojekt för att hitta mutationer som orsakar näthinnesjukdomar hos olika hundraser.

Trots intensiv forskning har det dock visat sig att vissa genvarianter som leder till flera näthinnesjukdomar inte har kunnat hittas med nuvarande NGS som endast ger korta bitar sekvens som måste pusslas ihop. Uppskattningsvis har de genetiskt bakomliggande orsakerna för endast ca 55–60% av de mänskliga näthinnesjukdomarna kunnat identifieras med NGS.

Anledningen till att de genetiska orsakerna ännu inte kunnat klarläggas kan vara att sjukdomarna beror på s.k. strukturell genetisk variation i arvsmassan. För att analysera strukturell genetisk variation behövs en sekvenseringsmetod som kan avläsa längre bitar av genomet än NGS. En av dessa nya metoder är Oxford Nanopore sekvensering, en teknik som vi har optimerat för hundar i vårt laboratorium. Målet för detta projekt är att använda Oxford Nanopore sekvensering för att hitta strukturell genetisk variation för två olika näthinnesjukdomar, som vi inte har kunnat lösa med NGS. Forskningsbidraget kommer att användas för att täcka kostnader för laborativt material, reagenser och utrustning som behövs för Oxford Nanopore sekvensering.

De identifierade varianterna kan sedan användas för att öka vår förståelse av de biologiska orsakerna som leder till näthinnesjukdomar och resultaten kan dessutom användas för att utveckla metoder för diagnostisk och prediktiv genetisk testning för att främja hundens hälsa.

Läs mer om vår forskning här

En ultrastrukturell undersökning av förekomsten av COMP-1 i leden, en biomarkör för osteoartrit hos hund - Fredrik Södersten

Foto: Karolina Larsson

Hälta hos hund är vanligt förekommande och en av de vanligaste orsakerna till besök hos veterinär (Agria 2010), och det har uppskattats att upp till 20 procent av hundar över ett års ålder är drabbade av inflammatoriska processer i en eller flera leder. Bakgrunden till dessa inflammationer varierar och kan vara allt ifrån missbildningar (dysplasi) och utvecklingsrubbningar (ex. osteochondros) till rena traumatiska skador som exempelvis ruptur(bristningar) i korsbanden. Osteoartrit är en låggradig kronisk inflammatorisk sjukdom som stegvis bryter ned leden. Den uppstår när det är en obalans mellan katabola (nedbrytande) och anabola (uppbyggande) processer i ledbrosket där de destruerande mekanismerna överväger. Idag upptäcks sjukdomen oftast i ett sent stadium när ledbroskskadan är irreversibel.

Ledbrosk består till stor del av extracellulära molekyler som ansvarar/upprätthåller broskets egenskaper i form av resistens mot tryckbelastning. Dessa molekyler också kallade extracellulärt matrix (ECM) består till huvuddelen av kollagen typ II men också andra molekyler (i form av proteiner, proteoglykaner etc.). COMP är ett av dessa proteiner och COMP binder till kollagen och antas ha betydelse för organiseringen av kollagenmolekyler utanför cellen. Vid tidig inflammation är det visat hos häst och människa att COMP klyvs specifikt till ett fragment, COMP-1 vilket sedan kan detekteras i ökad mängd i ledvätska och serum. Det är visat att COMP-1 (fragmentet) har potential att driva på det inflammatoriska svaret i vävnaden.

Av dessa anledningar är COMP-1 (fragmentet) en möjlig biomarkör för att upptäcka tidiga skador i ledbrosket. En tidig diagnos är nödvändig för att kunna sätta in adekvat behandling och stoppa de nedbrytande processerna innan ledbrosket skadats permanent. Att kunna identifiera den tidiga skadan ökar möjligheterna till bättre behandlingar och förhoppningsvis också färre hundar med kroniska hältbesvär. COMP-1 (fragmentet) har även inflammatoriska effekter varför en blockering/hämning av COMP-1 skulle kunna dämpa/bromsa en tidig inflammation.

Med medel från Stiftelsen Sällskapsdjurens forskningsfond och en anonym donator ska vi undersöka distributionen av COMP och COMP fragmentet i brosk från friska och sjuka leder hos hund. Detta gör vi med hjälp av en semikvantitativ metod kallad immun-gold där man märker proteinerna med specifika antikroppar och sedan visualiserar dessa med hjälp av små guldkorn som ses som svarta punkter i ett elektronmikroskop. Denna teknik är att föredra då den dels illustrerar utbredningen i vävnaden dels också ger en uppfattning om hur mycket det finns i respektive område.

Denna studie en är del i uppbyggnaden av en diagnostisk enhet inom sektionen för patologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Det övergripande målet är att skapa en panel av biomarkörer för brosknedbrytning, inflammation och smärta, för klinisk användning vid diagnostisering och prognostisering av osteoartrit hos hund, katt och häst.

Isolering av insulinproducerande celler från bukspottskörtel hos katt - Emma Strage

Foto: Peter Sjöstedt

Diabetes mellitus är en vanlig sjukdom som ökar både hos katt och människa. De flesta katter drabbas av diabetes typ 2 med insulinresistens till följd av till exempel felaktigt kost, fetma eller inaktivitet. Behandlingen består oftast av insulininjektioner tillsammans med ändrad diet, ökad motion och även viktminskning i de fallen katten är överviktig. Många katter kan tillfriskna om behandling sätts in i ett tidigt stadium innan de insulinproducerande cellerna i bukspottskörteln fått irreversibla skador. Idag finns dock inga säkra markörer för att vid diagnos förutsäga om katten har möjlighet att bli av med sin diabetes eller inte.

Genom att studera levande insulinproducerande celler kan man undersöka vad som orsakar celldöd eller ökar överlevnaden. Denna studie syftar till att utarbeta ett protokoll för att isolera och studera celler från bukspottskörtel hos katter som avlivas på grund av naturligt uppkommen sjukdom. Förhoppningen är att resultaten från denna studie kommer öppna möjligheter för att studera faktorer som påverkar cellöarnas funktion och överlevnad. Detta kan på sikt användas för att förbättra behandlingsprotokollen så att fler katter kan bli av med sin diabetes.

Studien genomförs i nära samarbete med Anders Tengholm vid Institutionen för medicinsk cellbiologi, Uppsala Universitet samt Universitetsdjursjukhuset (UDS), Sveriges Lantbruksuniversitet.

Kontakt

Emma Strage
Dipl. ECVCP, VMD
Legitimerad veterinär, specialistkompetens i hundens och kattens sjukdomar
Institutionen för kliniska vetenskaper, Klinisk kemi, Sveriges Lantbruksuniversitet
Tel: 018-671614
E-post: emma.strage@slu.se

 

Mekanismer för ledskadors uppkomst hos katt – från helkroppsundersökning till molekylära förändringar - Cecilia Ley

Foto: Katja Höglund, SLU

 Foto: Katja Höglund, SLU

Varför katten drabbas av osteoartrit är ofta oklart och mekanismerna som ger upphov till vävnadsförändringarna i lederna är ej klarlagda. Detta forskningsprojekt syftar till att öka förståelsen för sjukdomsmekanismerna vid osteoartrit och kommer att kombinera datortomografisk helkroppsundersökning med analys av lokala vävnadsförändringar. Fokus kommer att läggas på studier av förekomsten av så kallade tillväxtfaktorer och inflammationsframkallande substanser i ledvävnaden.

Med hjälp av den datortomografiska helkroppsundersökningen kan förändringar i ledens benvävnad väl karaktäriseras och beräkningar av kattens totala kroppskomposition utföras. Genom att kombinera resultaten från helkroppsundersökningen med undersökning av substanser involverade i benbildning och inflammation lokalt i leden kan både ökad förståelse för lokala processer i leden uppnås och eventuella samband mellan förändringar i leden och i individen som helhet studeras. Samtidigt kommer en metod för diagnosticering av övervikt och fetma vid rutinmässsig obduktion av katt att undersökas.

Förhoppningen är att resultaten på sikt kan bidra till utvecklingen av diagnostiska, terapeutiska och sjukdomsförebyggande metoder för osteoartrit hos katt, samt leda till förbättrad diagnostik av övervikt och fetma hos katt. Studien kommer att bedrivas i samarbete med Universitetsdjursjukhuset (UDS) vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Kontakt

Cecilia Ley
Universitetslektor i veterinärmedicinsk patologi
Institutionen för biomedicin och veterinärfolkhälsovetenskap (BVF), SLU
Tel: 018-67 12 04
E-post: cecilia.ley@slu.se

Kan CPSE förutsäga prostatas tillväxthastighet?

Målet med projektet är att undersöka om det prostataspecifika proteinet, CPSE (canine prostate-specific esterase) också kan användas för att förutspå prostatas tillväxt. Läs om projektet här.

Kontakt

Bodil Ström Holst
Universitetslektor vid institutionen för kliniska vetenskaper; reproduktion

Telefon: 018-671608
E-post: bodil.strom-holst@slu.se

Diabetes på Burmakatter - Malin Öhlund

Sällskapsdjurens forskningsfond beslutade i juni 2016 att stödja Malin Öhlunds forskning med 50 000 kronor. Forskningsbidraget ska användas till blodprovsanalyser.

Typ 2-diabetes är en sjukdom som blivit allt vanligare hos både katter och människor under de senaste årtiondena. Ökningen kan kopplas till vår västerländska livsstil. Katter och människor drabbas av en mycket liknande typ av diabetes som orsakas av ärftliga faktorer i kombination med livsstilsfaktorer, där övervikt och en stillasittande livsstil är de viktigaste riskfaktorerna.

Katter av rasen Burma har visat sig ha en ökad benägenhet att drabbas av diabetes jämfört med katter av andra raser. Genom forskningsbidrag från Sällskapsdjurens forskningsfond vill vi studera ämnesomsättningen hos just burmakatter närmare för att förstå vad hos dessa katter som gör att de oftare drabbas av diabetes. Som jämförelse använder vi prover från katter ur två lågriskraser för diabetes, nämligen Birma och Maine coon.

Forskningsbidraget kommer användas till blodprovsanalyser. Resultaten kommer förhoppningsvis ge oss information om hur kroppen fungerar i ett förstadium till diabetes vilket på sikt kan bidra till att utveckla nya behandlingsmetoder och möjlighet att ställa diagnosen tidigare, för att därmed kunna undvika att diabetes utvecklas.

Läs mer om vår forskning här och här.

Malin Öhlund har tidigare beviljats 16 000 kronor från Stiftelsen Sällskapsdjurens forskningsfond för samma projekt (år 2013).


Kontakt

Malin Öhlund
Doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper
Legitimerad  veterinär, specialist i hundens och kattens sjukdomar
Tel: 018-67 29 58
E-post: malin.ohlund@slu.se
 
Adress
Sveriges lantbruksuniversitet
Institutionen för kliniska vetenskaper
Box 7054
750 07 Uppsala

Till personlig hemsida

Diabetes på katt - Emma Strage

Diabetes hos katt

Diabetes hos katt har ökat sedan 70-talet. Kattens diabetes liknar människans diabetes typ 2 och precis som hos människa har man sett att inaktivitet, fetma och ärftlighet kan påverka risken för en katt att drabbas av sjukdomen. Det diskuteras även om felaktig kost skulle kunna bidra till att öka risken för en katt att utveckla diabetes. Om underliggande orsaker åtgärdas och man snabbt sätter in rätt behandling kan många katter bli friska från sin diabetes.

Vid forskning kring diabetes är det viktigt att kunna mäta insulin. Insulin utsöndras från bukspottskörteln och gör att socker kan tas upp av cellerna. vid diabetes kan sockret inte tas upp så effektivt av cellerna, och blodsockerkoncentrationen ökar. Även vid forskning om kostens betydelse och ämnesomsättning hos katt är det av betydelse att kunna mäta insulin. Analys av insulin används även vid diagnos av en speciell tumör i bukspottskörteln (insulinom).

Tidigare har vissa analysmetoder för att mäta humant insulin kunnat användas för katt. Tyvärr finns de metoder som tidigare validerats inte längre på marknaden och risk finns att när tillverkarna ändrar analysmetoderna för att bättre fungera för människa så fungerar de sämre eller inte alls för katt. Ett företag har tagit fram en metod för att kunna analysera insulin hos katt och målet med detta projekt var att utvärdera metodens användbarhet.

Metoden fungerade bra för att analysera insulin hos katt. Kattinsulin var stabilt i 2-4°C under 4 dagar och ett dygn i 20°C. Det är därför en fördel om prover för insulinanalys kan skickas med kylklamp och inte ligga på posten över helgen. Insulinkoncentrationerna hos friska katter varierade kraftigt trots att alla katter provtogs efter fasta. Insulinkoncentrationen hos katter med diabetes var signifikant lägre än hos friska katter.

Hos människa med typ 2-diabetes brukar man se normala eller höga insulinnivåer. Ingen av katterna med diabetes hade hög insulinkoncentration. Man vet att höga sockernivåer i blodet är skadligt för bukspottskörteln och en förklaring till de låga insulinnivåerna kan vara att katterna diagnostiseras så sent att deras bukspottskörtel har förlorat en del av sin förmåga att producera insulin. Intressant vore att i framtiden se om insulinkoncentrationen påverkar kattens möjlighet att tillfriskna eller om man genom att mäta insulin kan hitta katter som ligger i riskzonen för att utveckla sjukdomen.

Genom bidrag från sällskapsdjurens forskningsfond har vi kunnat utvärdera en metod för att mäta insulin hos katt vilket kommer ligga till grund för flera kommande projekt.

 


Strage et al. Validation of an enzyme-linked immunosorbent assay for measurement of feline serum insulin. Vet Clin Pathol. 2012;41:518-528.

 


Kontakt

Emma Strage

Doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper
Telefon:  018-67 16 07
E-post:  emma.strage@slu.se

Adress
Sveriges lantbruksuniversitet
Institutionen för kliniska vetenskaper
Box 7054
750 07 Uppsala

Livmoderinflammation hos hund - Iulia Karlsson

Celler från hundlivmoder signalerar om infektion

Pyometra är en sjukdom hos hundar som är orsakad av en bakteriell infektion i livmodern och kan snabbt resultera i livshotande tillstånd såsom blodförgiftning och organsvikt. Syftet med vår studie var att öka kunskapen om sjukdomsförloppet vid pyometra genom att studera hur friska livmoderceller reagerar på en bakteriell infektion samt utreda vilka ämnen som kan signalera om blodförgiftningen hos hundar.

Vi samlade in livmödrar efter normalkastrationer av friska tikar och isolerade levande livmoderceller. Cellerna odlades och infekterades sedan med en låg respektive hög dos av bakterier tagna från hundar med pyometra. Hälften av cellerna infekterades med enbart ett ämne från bakteriernas cellvägg. Cellernas svar på infektion mättes sedan genom att genuttryck analyserades både före och efter infektionen.

Preliminära resultat tyder på att cellerna som var infekterade med hög dos av bakterier dog 4 timmar efter infektionen. Låg dos av bakterier samt infektion med en del av bakteriens cellvägg orsakade ökad uttryck av en gen som är nyupptäckt hos hund men som är känd sedan tidigare hos människa. Denna gen kodar för ett signalämne som produceras ett i epitelceller i både livmodern och i andra organ och har tidigare studerats i samband med bakteriell infektion och blodförgiftning hos människa och mus. Om signalämnet kan detekteras i blodet från hundar med pyometra och blodförgiftning kan det vara en potentiell ny diagnostisk markör vid infektion hos hundar.

Resultaten från denna studie ska publiceras i sin helhet under 2013. 

5 februari 2013
Iulia Karlsson

Forskningsgruppen

Huvudhandledare: Sara Wernersson, Docent, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Tel: 018-67 21 12
E-post: sara.wernersson@slu.se

Biträdande handledare: Ragnvi Hagman, Universitetslektor, institutionen för kliniska vetenskaper
Tel: 018-672918
E-post: Ragnvi.Hagman@slu.se

Biträdande handledare: Liya Wang, Docent, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Tel: 018-471 40 00
E-post: liya.wang@slu.se


Kontakt

Iulia Karlsson

Doktorand vid institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Tel: 018-471 41 92
E-post: iulia.karlsson@slu.se

Adress
Sveriges lantbruksuniversitet
Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Box 575
751 23 Uppsala

Hull och hälsa hos hund - Josefin Söder

Hull och hälsa hos hund

Sällskapsdjurens forskningsfond beslutade i juni 2013 att stödja Josefin Söders forskning med 25 000 kronor. Forskningsbidraget kommer att användas till detektion av olika bakteriegrupper i tarmen.

Våra sällskapshundar kan precis som vi drabbas av välfärdssjukdomar och ett vanligt problem idag är övervikt. Överviktiga hundar löper risk att tidigare utveckla kroniska sjukdomar och kan få minskad livskvalité och en förkortad livslängd.

Hundens hull bestäms till stor del av balansen mellan foderintag och motionsmängd, men även okända faktorer kan finnas bakom utvecklandet av övervikt. Dessa faktorer kan bidra till att vissa individer drabbas lättare än andra. Hos andra djurslag tyder ny forskning på att tarmfloran och förändringar i ämnesomsättningen kan påverka individens och hull, och detta är något som kan ha betydelse även för hundar.

Tarmfloran har visats ha betydelse för individens energiutnyttjande av födan och kan även påverka immunsystemet i kroppen. Hos feta människor har man konstaterat en förändrad tarmflora medan tarmfloran hos feta hundar är mycket sparsamt undersökt.

Genom bidrag från Sällskapsdjurens forskningsfond vill vi studera tarmfloran hos hundar med olika hull. Vi kommer att analysera tarmflorans sammansättning med en ny teknik där vi studerar en specifik gen i bakteriers arvsmassa för att få fram information om vilka olika typer av bakterier ett prov innehåller. Vi har i nuläget renat fram bakterie-DNA från alla insamlade avföringsprover. Nästa steg blir att öka antalet kopior av generna så tillräckligt stora mängder erhålls. Detta för att kunna sekvensera arvsmassan vilket är nödvändigt för bakterieidentifikation. Erhållna medel från Sällskapsdjurens forskningsfond har möjliggjort det hittills genomförda analysarbetet. Analysarbetet pågår fortlöpande och resultat från denna delstudie förväntas under år 2015.

Vi hoppas att resultaten från ”Hull och hälsa” kan hjälpa till att identifiera bakomliggande mekanismer vid hundfetma relaterade till tarmfloran och ämnesomsättningen. Detta är grundläggande för ny individualiserad behandling och förbättrade förebyggande åtgärder vid hundfetma, för friskare och mer välmående hundar.


Kontakt

Josefin Söder
Doktorand, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Legitimerad veterinär
Telefon: 018-67 29 49
E-post: josefin.soder@slu.se

Adress
Sveriges lantbruksuniversitet
institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi
Box 7011
750 07 Uppsala

 

Cirkulerande biomarkörer hos katter - Sofia Hanås

Cirkulerande biomarkörer hos katter

Sällskapsdjurens forskningsfond beslutade i juni 2014 att stödja Sofia Hanås forskning med 25 000 kronor. Detta forskningsbidrag kommer att användas till analys av blodprover i ett projekt om cirkulerande biomarkörer för hjärtsjukdom hos katt.

Cirkulerande biomarkörer hos katter med och utan hjärtsjukdom

Hjärtsjukdom, oftast hypertrofisk kardiomyopati (HCM), är en vanlig orsak till sjukdom och död hos svenska katter. Cirka 60–70 procent av katter med hjärtsjukdom har hypertrofisk kardiomyopati (HCM). Vid HCM förtjockas (hypertrofierar) vänster kammare vilket leder till att hjärtmuskeln inte kan slappna av. Det i sin tur leder till en försämrad fyllnadsfas, vilket kan leda till hjärtsvikt eller blodpropp (systemisk tromboembolism). Hos hundar och människor har det visats att användningen av flera olika cirkulerande biomarkörer kan öka möjligheten att bedöma diagnos och prognos vid hjärtsjukdom. Många av de biomarkörer som är värdefulla för hund och människa har ännu inte studerats hos katt.

För den kliniskt verksamma veterinären kan diagnosen HCM vara svår att ställa. Det beror på att ett ultraljud av hjärtat krävs för diagnos, och för att göra ultraljud av hjärtat krävs specialkunskap.   Dessutom saknas kunskap om vilka kliniska fynd som är viktigast för sjukdomens prognos. Att kunna ta ett enkelt blodprov för att analysera cirkulerande biomarkörer för hjärtsjukdom är till potentiellt god hjälp i diagnostiken av HCM. Det kan också leda till ett förbättrat djurskydd för de katter som drabbas, och förbättra avelsarbetet. Om vi med hjälp av ett blodprov kan påvisa hjärtsjukdom i ett tidigt skede, innan katterna går i avel, möjliggör detta ett effektivare avelsarbete och på lång sikt friskare kattpopulationer. Betydande variation i koncentrationer av cirkulerande biomarkörer har påvisats mellan olika raser hos friska hundar. För att kunna använda dessa markörer diagnostiskt hos katter med hjärtsjukdom är det därför viktigt att veta om det finns rasvariationer hos katt. Dessutom vill vi studera om en kombination av cirkulerande biomarkörer ökar möjligheten att diagnostisera HCM.

Vi kommer att analysera flera olika biomarkörer med specifika analysmetoder för varje biomarkör för att se om det, som hos hundar, förekommer skillnader mellan olika kattraser och hur biomarkörerna påverkas av olika grad av hjärtsjukdom. Vi studerar både katter med hjärtsjukdom och friska katter och då specifikt huskatter, birmor och norsk skogkatt. Insamlingsfasen pågår under 2015 och 2016. Analysarbetet pågår fortlöpande vid varje undersökning av en katt som deltar.

Vår förhoppning är att resultaten från ”Cirkulerande biomarkörer hos katter med och utan hjärtsjukdom” kan öka kunskapen och hjälpa till vid diagnos och prognos hos katter med hjärtsjukdom och då framförallt HCM (hypertrofisk kardiomyopati). Förhoppningen är om vi lättare kan ställa diagnos kan även avelsarbetet förbättras och vi då får en friskare kattpopulation.


Kontakt

Sofia Hanås
Doktorand, Institutionen för kliniska vetenskaper
Legitimerad veterinär
Telefon: 070-3064610
E-post: sofia.hanas@slu.se

Adress
Sveriges lantbruksuniversitet
Institutionen för kliniska vetenskaper
Box 7054
750 07 Uppsala


Kontaktinformation

Åsa Formo, fundraiser
Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap/ledningskansliet, SLU
asa.formo@slu, 018-67 25 70, 070-689 30 33