Ur SLU:s kunskapsbank

Så kan skogen skötas för att gynna rennäringen

Senast ändrad: 04 oktober 2022

Det råder en alarmerande minskning av betesmarker och mängden lavar i renskötselområdet. Skogsbruket är en av de bidragande faktorerna. Hur rennäring och skogsbruk kan ta hänsyn till varandra undersöks nu i en rapport från Future Forests.

Renarnas betesmarker och de lavar som renarna är beroende av vintertid har minskat drastiskt sedan skogsbruket övergick från selektiv avverkning till trakthyggesbruk på 1950-talet.

– Sedan dess har de lavrika betesmarkerna i det svenska renskötselområdet krympt med ungefär 70 procent, säger Tim Horstkotte, forskare på institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Tillsammans med forskaren Line Djupström på Skogforsk har han lett en en grupp interdisciplinära forskare från SLU, Skogforsk och Umeå universitet i arbetet med en kunskapssammanställning om rennäring och skogsbruk.

Forskarna har undersökt vilken kunskap som idag finns kring hur rennäring och skogsbruk påverkar varandra och identifierat kunskapsluckor när det gäller möjligheter för de båda verksamheterna att ta hänsyn till varandra. En liknande studie gavs senast ut 2008.

Den nya rapporten som är baserad på nya forskningsresultat visar att budskapet och utmaningarna idag är de samma som då.
– Betesmarkerna krymper i takt med att lavarnas ekologiska nisch försvinner. Vi vet varför det händer, men inte hur vi ska vända trenden i praktiken, säger han.

Planera ur ett landskapsperspektiv

En av de största utmaningarna är att planeringen för rennäringen behöver utgå från ett storskaligt landskapsperspektiv och inte från ett enskilt skogsbestånd.

– Det kommer att bli en jätteutmaning att få markägare i landskapet att stämma av med varandra kring olika åtgärder. Planeringen på landskapsnivå är också en sådan sak som renskötarna har en bättre överblick kring, eftersom de har samråd med olika skogsbolag, menar Tim Horstkotte.

Han ser ett behov av ökad förståelse bland forskare och skogsbruket om renskötarnas kunskap och hur de använder landskapet.

Line Djupström är forskare inom naturvårdsbiologi på Skogforsk i Uppsala och har ansvarat för de delar i rapporten som handlar om skogsskötsel och naturvård.

– Det slog mig att många åtgärder som gynnar lavar och rennäring även gynnar den biologiska mångfalden och skogsbruket. Lavarna trivs där skogarna är ljusa och öppna snarare än slutna och mörka.

Det finns en rad skogsskötselåtgärder som man kan ta till för att stoppa minskningen av lavtäcket. Att hålla tallskogar öppna, att se till att röja och gallra i tid och att använda skonsamma metoder för att inte förstöra marken är några exempel.

Två renar går i snö i ett skogslandskap.
De lavrika betesmarkerna i det svenska renskötselområdet har krympt med ungefär 70 procent sedan 1950-talet. Foto: Tim Horstkotte
Forskaren Tim Horstkotte står i en skog med höstlöv.
– Renarnas betesmarker krymper i takt med att lavarnas ekologiska nisch försvinner. Vi vet varför det händer, men inte hur vi ska vända trenden i praktiken, säger forskaren Tim Horstkotte. Foto: Susanna Bergström
Forskaren Line Djupström står i en gammal tallskog.
– Det finns en rad skogsskötselåtgärder som kan stoppa minskningen av lavtäcket, säger Line Djupström på Skogforsk. Att hålla tallskogar öppna, att se till att röja och gallra i tid och att använda skonsamma metoder för att inte förstöra marken är några exempel. Foto: Julio Gonzales

Välj skonsam markberedning

– Generellt sett är det inte bra för lavtäcket med hård, konventionell markberedning som påverkar en stor del av ytan, säger Line Djupström.

Istället bör skonsammare markberedningsmetoder användas som också kan sprida lavfragment och skapa nyetablering. Djupa markberedningsspår kan påverka hur renarna rör sig.

– Spåren hindrar renarna från att röra sig i landskapet, så det gäller att tänka på hur markerna fördelar sig i landskapet och bibehålla spridningsvägar och korridorer.

Gödsling av skogsmarken gör att det tar tid innan lavarna kommer tillbaka. Grenar och toppar (grot) som lämnas efter avverkning och täcker stora delar av marken är negativt för lavarna och ligger som ett fysiskt hinder som gör att renarna inte kommer åt lavarna och bör samlas ihop eller föras bort.

Träd med hänglavar är positivt för renarna som gärna söker sig till områden med äldre skog, hänsynsträd, trädgrupper och fröträd. Under träden blir det också en annan typ av snöstruktur som inte är lika kompakt och gör det lättare för renarna att komma åt lavarna under.

– Det finns en hel del saker som är relativt enkla att arbeta vidare med, som att röja och gallra bestånd så att de blir tillgängliga för renarna, regionala anpassningar och att fortsätta med dialogen och visa hänsyn till varandras verksamheter, säger hon.

Kunskapslucka kring rennäringens behov

Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet och biträdande programchef för Future Forests, ser fortfarande omfattande forskningsluckor.

– Forskningen är fortfarande väldigt fragmenterad, vilket gör den svår att tillämpa i praktiken. Och det är nästan uteslutande fokus på de skogsvetenskapliga delarna och hur skogsåtgärder kan anpassas till rennäringen. Utgångspunkten är sällan det andra perspektivet där man utgår från rennäringens förutsättningar och behov.

Därför kommer forskarna framöver att undersöka hur föryngringsytor kan återbeskogas för att få tillbaka lavtäcket för renarna, med målet att ha just rennäringen som utgångspunkt.

Genom skogscertifieringen FSC kom förra året nya bestämmelser om att rennäring och skogsnäring måste komma överens ur ett landskapsperspektiv om hur ett skogsbestånd ska förvaltas.

– Min förhoppning är att rapporten ska komma till användning i dialogen och samråden mellan samebyar och skogsbolag, säger Tim Horstkotte.

Projektet har genomförts inom ramen för framtidsplattformen SLU Future Forests.

Text: Teresia Borgman

Fakta:

Rapportens slutsatser i korthet

  • Utbredningen av mark och hänglavar har minskat drastiskt sedan 1950-talet över hela renskötselområdet i Sverige, Norge och Finland.
  • Lavar är ljusberoende och gynnas av gallring och selektiva avverkningsmetoder.
  • Marklavar gynnas mer ju färre träd som står kvar, medan hänglavar kräver att minst 70 procent av krontäcket lämnas orört.
  • Hänglavar är en viktig betesresurs för renar och det är därför viktigt att lämna kvar hänglavsrika träd vid avverkning.
  • Föryngringsavverkning behöver inte vara negativt för marklavarna på grund av ökat ljusinsläpp. Kvarlämnade grenar och toppar från avverkade träd (grot) kan skugga lavarna och störa framkomligheten för rennäringen. Grotuttag kan underlätta.
  • Markberedning skadar ofta lavarna, men skonsamma metoder kan gynna spridningen av marklavar.
  • Lavförekomst och framkomlighet för renar och renskötare är sämre i skogar med contortatall jämfört med svensk tall.
  • Gödsling missgynnar lavarna. Effekterna kan märkas även i den skogsgeneration som följer efter avverkningen av en gödslad skog. Renar undviker nygödslade skogsbestånd.
  • Hög tillväxt av både träd och lavar är svårt att kombinera i samma skog. Avvägningar och kompromisser behöver göras av båda parter på landskapsnivå.