Hoppa till huvudinnehåll

Älgarna, renarna och trafiken

Mörkret sänker sig, dags för helljus. Kilometer efter kilometer med trädstammar flimrar förbi utanför rutan. Vägen är smalare än vanligt, plogbilen har inte hunnit ta båda sidorna efter dagens snöfall. Du bländar av för möte och PANG!
För att minska viltolyckor behövs kunskap om när och hur djuren använder sin livsmiljö och när risken är störst för människa och djur att mötas på våra vägar. I dag får du veta mer om detta.

 

Om du tittar på en karta ser du ganska snabbt att älgarna och andra djur inte kan undvika vägar under sin vandring. Vägar och järnvägar ritar smala och tjocka streck nästan överallt i landskapet. 

 

Tjocka och smala streck mot en gul kartbotten. Ilustration.

Ett exempel på hur vägnätet och järnvägar har utvecklats i Västerbottens län. I takt med att utvecklingen tagit fart efter 50-talet har vägarna delat upp landskapet i mindre delar. Det kraftigt utbyggda skogsbilnätverket 2020 illustrerar även det moderna skogsbrukets utbredning sedan introduceringen på 50-talet.
Förstora bilden genom att klicka på den.
Bild: Lantmäteriet

 

Förra året registrerades 5 351 trafikolyckor med älg. Det är många färre än med till exempel rådjur. Men i motsats till en olycka med ett rådjur, kan en olycka med älg medföra allvarliga personskador på grund av älgens tyngd och långa ben som gör att älgen ofta faller rakt på förar- och passagerarplatsen. Så, även om antal älgolyckor är inte lika många som för andra klövviltsarter medför de ofta stort personlig lidande och samhällskostnader. 

De flesta olyckorna med älg sker under hösten och vintern. Ända sedan 1970-talet, när älgolyckorna ökade i takt med att älgstammen växte, har vi i Sverige satsat på att öka kunskapen om vilt och trafik och har en nollvision. Längs vägarna finns viltstängsel, varningsskyltar och viltpassager.

 

Älg på bilväg vintertid.

Foto: Jörgen Wiklund

 

Kunskap om när och var de flesta olyckorna sker kan också minska riskerna. Forskning visar att älgars aktivitet till stor del styrs av ljuset, och de är som mest aktiva i gryning och skymning.

– Sverige är ett avlångt land med tydliga säsongsvaritioner, inklusive vilken tid på dygnet  solen går upp och ner. Under senhöst och vinter åker många av oss till och från jobb och skola under gryning och skymning som då infaller mellan 6–8 och 16–18. Det är under dessa perioder flest olyckor med älg sker, säger Wiebke Neumann, forskare i viltekologi vid SLU.

Men även tidigare under hösten sker många olyckor med älg, något som många tror beror på älgjakten. Men riktigt så enkelt är det inte. 

– Från mitten av september till början av oktober är älgtjurarna på jakt efter en partner. Då blir de mer aktiva och korsar också vägar oftare än i vanliga fall. Denna period infaller före jaktstart i södra Sverige, och i många län i norra Sverige råder jaktuppehåll under brunstperioden, säger Wiebke Neumann.

 

Älg på bilväg, bil kommer körande.

Foto: Fredrik Widemo

 

De flesta olyckorna med älg inträffar under höst och vinter, men de allvarligaste olyckorna sker under sommaren.

– En trolig förklaring är att vi kör snabbare under sommaren än under de mörkare årstiderna. Högre hastighet är direkt kopplat till en större skaderisk, säger Wiebke Neumann.

Men älgarna då? Hur förhåller de sig till våra bilvägar?

När älgar kommer nära en väg får de bråttom. Forskare på SLU har sett att de lunkar på i sakta mak i närliggande skogarna, men när de kommer 125 meter från en väg ökar deras rörelseaktivitet.

 

 

En renskötare på skoter kommer körande längs viltstängslet. Skotern kör i en vid cirkel för att samla ihop de sista renarna. Det är vårvinter i luften, solen lyser och snön täcks av hård skare. Den här renhjorden har just påbörjat den långa vandring som ska ta dem från vinterbetet vid kusten mot sommaren i fjällen. Renarnas första farliga passage är den vältrafikerade E4:an där hastighetsbegränsningen är 110 km/h.

 

Ren på bilväg där bil passerar.

Foto: Jörgen Wiklund

 

För att djuren på ett säkrare sätt ska kunna genomföra sina årliga vandringar behövs ett sammanhållet landskap. Ett landskap där det går att hitta föda och där det finns alternativa passager över vägar, järnvägar och dämda älvar. 

Renarnas vandring indikerar hur landskapet fungerar även för annat vilt. Om renarna måste transporteras på lastbil kan det vara svårt för andra djur att ta sig fram i landskapet. Ett sätt att hjälpa djuren är ekodukter, eller renodukter som de också kallas. Över ekodukten kan djuren passera tryggt samtidigt som trafiken susar vidare nedanför.

 

Trästommen av en bro mot blå himmel. Foto.

Ekodukt som byggs över E4:an norr om Umeå. 
Foto: Per Sandström

 

 

Det är inte bara de stora djuren som påverkas av våra många vägar och järnvägar utan också grodor, fåglar och fladdermöss. Till och med för humlor kan vägen vara en barriär när de letar blommor på våren. Förutom att djuren kan skadas och dö så blir de också störda av buller, avgaser och ljus.

 

Groda på väg.

Foto: Jörgen Wiklund

– Jag och andra ekologi- och transportforskare i Europa har uppmanat EU och regeringar runt om i världen att bevara de väglösa områden som fortfarande finns kvar och om möjligt också återskapa väglösa områden. Det har betydelse för den biologiska mångfalden, säger Andreas Seiler, forskare vid SLU.

 

FAKTA Viltolyckor ska rapporteras

Enligt § 26 i Jaktlagen och § 40 i Jaktförordningen måste en sammanstötning mellan motorfordon och björn, varg, järv, lodjur, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn rapporteras till polisen även om djuret inte är synbarligen skadat. Platsen för sammanstötningen måste också markeras. Att inte anmäla en sammanstötning är straffbart och belagt med böter. Läs mer om vad du ska göra om du krockar med ett djur.

Läs mer:

Kontakt

Publicerad: 18 april 2023 - Sidansvarig: susanna.bergstrom@slu.se
Loading…