Hoppa till huvudinnehåll

När människan tog makten över älven

Den här resan – vattnets resa - börjar med ett kristallklart kvillrande i gränslandet mellan Sverige och Norge. Under vårfloden strömmar det iskallt genom fjällandskapet, leker fram virvlande forsar och vattenfall i övre Ransarån, slingrar sig stillsammare genom sel och småsjöar innan det når Ransarn; den första stora sjön – och det första reglerade vattendraget i Ångermanälvens huvudfåra. Härifrån rinner vattnet i etager mellan älvens 44 vattenkraftverk innan det slutligen når havet.

 

Ångermanälven är en av Sveriges vattenrikaste älvar. I april 2021 passerade nästan 700 kubikmeter vatten per sekund det nedersta kraftverket i älven, Sollefteå. Älven är viktig för vår energiförsörjning och svarar för cirka 17 procent av den svenska vattenkraftproduktionen. Men det innebär också att den är i princip helt utbyggd och hårt reglerad. Vinsten: klimatvänlig och förnybar energi. Men det är till priset av minskad biologisk mångfald, försämrat fiske och ett omformat landskap.

För vattnet betyder det att den porlande leken på fria strömsträckor nästan helt försvunnit. Istället flyter det stilla, väntande, i stora reglerade sjöar och vattenmagasin framför kraftverkens dammbyggnader. Människan har tagit makten över älvens rytm och årstidernas växlingar. Vattennivåerna i sjöarna höjs och sänks beroende på energibehovet.

Ext_I0B0779 Ångermanälven JW-880-600.jpg

Foto: Jörgen Wiklund

Det här påverkar inte bara fisken och strandlinjen, utan också de vandrande djuren. Som renen, vars vandring mellan kust och fjäll följer landskapets former och årstidernas växling. Vandringen går genom det vidsträckta landskapet och har historiskt tillbaka följt de istäckta älvarna.

Älgar som står på iskanten

Foto: SVT

När hjorden nu närmar sig Degerforsens kraftverk söder om Kullberg lyfter en av renarna sitt huvud och luktar. Från att ha varit en ryggrad i renarnas vandring har älven blivit ett utmanande hinder. Här bildar ”sjön” - Degerforsens dämningsområde - ett opålitligt snötäcke, vattenytans rörelse följer dammens flöde upp och ner och skapar en luftspalt mellan vatten och is. Luftspalten hindrar isen från att växa sig tjock och ligger som ett lock med stöd på älvens stränder.

På andra ställen längs den utbyggda älven ringlar sig istället vattnet fram i mitten av älvfåran, men med höga iskanter på vardera sidan. Även det blir ett hinder för renen; det går att ta sig ner i vattnet men går det att komma upp på andra sidan?

Vårvinterns smältvatten lagras i magasinen, och leds genom tunnlar till kraftstationen först när energibehovet ökar om vintern. Just nedanför kraftverksdammarna; en torrfåra. Ett ärr i landskapet, dit inget eller minimalt med vatten tappas ut för att sippra mellan block och stenar.

Men kanske erbjuder de nu karga och tystade älvfårorna istället något annat?

Vid Kullberg vet man att vandrade älgar och renar simmat över älven under tusentals år, det avslöjar de stora system av fångstgropar som finns i området. Men SVTs kameror har under sändningen av den stora älgvandringen avslöjat många älgar som badkrukor. Framme vid älvbrinken tvekar de. Vänder om. Girar norröver längs älven.

SLU:s tre märkta älgar Jokern, Ärrade damen och Trygga mamman avslöjar det alternativa vägvalet: de har alla passerat älven längre norrut, i torrfåran strax nedanför kraftverksdammen i Gulsele.

Torrfåran-SVT-880-600.jpg

Torrfåran. Foto: SVT

- Älgar simmar gärna långt om det behövs – vilket många gör i selet vid TV-kamerorna. Andra känner just där och då att de inte vill simma nu. Något känns inte rätt. Älgar har också tidigare gått över vid Gulsele där kraftstationen är i dag. Idag leder terrängen de tvekande älgarna fram till Gulsele från Kullberg. Stenar och block är inget problem och sträckan är kort. Så älgen ”tänker” snabbt över med låg risk – och ingen störning i övrigt. Före utbyggnaden av Ångermanälven liknade likande selet vid Kullberg faktiskt hur det idag ser ut vid Gulsele, säger Göran Ericsson, professor i viltekologi vid SLU.

Generation efter generation av älgar har alltså passerat över Ångermanälven vid Kullberg och Gulsele. Att de nu vandrar torrklövade över en steril älvfåra är en modernare företeelse.

Kraftstationen i Gulsele stod klar 1956. Kraftstationen söder om Kullberg, Degerforsen var färdigbyggd 1966 och fyra år senare Hällby, norr om Gulsele. Bara på denna 25 kilometer långa älvsträcka finns alltså idag tre kraftstationer, tre torrfåror och tre dämningsmagasin. Sjöar som skapats av människan. Under ytan på den största – Hällbymagasinet – ligger resterna av de tio gårdarna i byn Hällby, som lades under vatten i samband med uppdämningen.

För oss kan den närmast brutala utbyggnaden te sig svårbegriplig. Dränkta byar. Tystade forsar. Men den måste ses mot bakgrund av framväxten av det moderna Sverige. Energibehovet växte i takt med industrialisering och teknisk utveckling. Och vattenkraften var dessutom inhemsk. Den gjorde det möjligt för Sverige att under brinnande världskrig 1944 säga upp handeln med kol från Tyskland. 

TEKA0077912-Västerdalälven Kraft AB-880-600 .jpg

Kraftverksbygge i Västerdalälven ca. 1910. Fotograf okänd. Digitalt museum.

Dessutom var kunskapen om hur utbyggnaden påverkade natur och miljö dålig, frågor om hur man kunde kombinera effektiv energiutvinning med välfungerade ekosystem fanns inte på agendan och lagstiftningen var i huvudsak inriktad på att underlätta exploatering, inte på att skydda miljön.

Idag vet vi bättre. Men samma lagstiftning som satte ramarna när kraftverken byggdes gäller för nästa all vattenkraftsproduktion än idag; 1918 års vattenlag. Mot den prövades alla vattenkraftverk som byggdes fram till 1984, och först från 1999 krävdes att den som ville anlägga och driva vattenkraft fick tillstånd enligt miljöbalken. 

Det finns idag beprövad teknik för att genomföra miljöanpassningar vid vattenkraftverken. Vattnet kan regleras på ett sätt som följer den naturliga årscykeln bättre, ny eller ökad minimitappning kan väcka nytt liv i torrlagda fåror, det går att bygga faunapassager som tillåter fisk att vandra förbi dammluckorna och man kan återställa skadade livsmiljöer. En del åtgärder är enkla och billiga, andra dyra och vissa kostar också i form av sänkt energiproduktion.

Hoppande lax

Foto: Jörgen Wiklund

2020 beslutade regeringen om en nationell plan för moderna miljövillkor för vattenkraften. Alla vattenkraftverk ska ha moderna miljövillkor och de gamla tillstånden ska omprövas. Målet: största möjliga nytta för vattenmiljön kombinerat med en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel. Enligt planen skulle arbetet med omprövningar inledas år 2022 och beräknas pågå under 20 år.

 Ångermanälven ingår i den grupp av älvar som enligt planen ska ansöka om omprövning 2026.

- Förhoppningsvis kan omprövningen innebära något positivt för fisken och miljön i Ångermanälven, även om utrymmet för miljöåtgärder begränsas av riktvärdet4 som ska säkra effektiv tillgång till vattenkraftsel, säger Johan Östergren, docent i biologi vid institutionen för akvatiska resurser, SLU.

Den 23 mars i år röstade en majoritet i riksdagen ja till ett tillkännagivande som kan komma att bromsa miljöanpassningen av den svenska vattenkraften. Just nu är det därför oklart hur tidsplanen och hela miljöprövningen kommer att påverkas.


KARTA Vattennivån i Kullberg

Karta-vattennivå-880x600.png

Foto: Lantmäteriet

Sedan vattenkraftverkens utbyggnad på 60-talet har vattennivån höjts i området runt Kullberg (blå linje). Det som idag är öar var tidigare en del av fastlandet. Systemet av fångstgropar (röda områden) sträckte sig då tvärs över uddarna där älgar och ren ofta samlades innan överfarten.  

LÄNKAR OCH KÄLLOR

 

Kontakt

Johan Östergren, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
johan.ostergren@slu.se, 010-478 42 62, 070-346 14 29                    

Sofia Bureborn, kommunikatör
Institutionen för akvatiska resurser, SLU
sofia.bureborn@slu.se, 010-478 42 15

Foto (bilden överst på sidan): Anders Asp

Publicerad: 03 maj 2022 - Sidansvarig: sofia.bureborn@slu.se
Loading…