Hur har Sveriges EU-inträde för snart 30 år sedan påverkat vår lagstiftning, vårt system för djurskyddskontroll och djurens välfärd i praktiken? Blev det bättre, sett ur djurens och lantbrukarnas synvinkel?
Text: Charlotte Berg och Frida Lundmark Hedman, SLU SCAW Nationellt Centrum för Djurvälfärd, och Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd, SLU.
Hur har våra konsumtionsmönster förändrats vad gäller kött, mejeriprodukter och ägg, och hur hänger det ihop med EU-inträdet? Har vi lyckats påverka andra EU-länder i riktning mot en mer djurvänlig produktion, eller har andra EU-länder till och med sprungit om oss?
Här resonerar Lotta Berg och Frida Lundmark Hedman, som båda arbetar med forskning kring djurskydd i praktiken, i regelverk och vid kontroll, kring dessa frågor.
Det fanns förstås djurskyddslagstiftning i Sverige redan innan vi gick med i EU 1995. Olika delar av djurskyddslagstiftningen hade vuxit fram under 1900-talet, och på 80-talet togs ett helhetsgrepp och en helt ny djurskyddslag utfärdades 1988. Den svenska lagstiftningen innebar generellt inte något helt annat än vad som redan då diskuterats på europeisk nivå. Sverige var sedan tidigare medlem i Europarådet (2025), en mellanstatlig samarbetsorganisation där inte bara EU-medlemsstater utan även 19 ytterligare länder ingår. På den tiden arbetade Europarådet relativt mycket med djurskyddsfrågor, och tog fram konventioner gällande hållande och skötsel av olika djurslag. Det handlade inte bara om regler för lantbruksdjur, utan även för sällskapsdjur och djur i forskning. De svenska djurskyddsbestämmelserna från 1988 vilade alltså i viss utsträckning på Europarådets arbete, men med en hel del nationella tillägg.
Vid tidpunkten för EU-inträdet fanns således en relativt ny svensk djurskyddslagstiftning. Samtidigt hade EU (eller, om man ska vara petig, EG) vid det laget kommit en bra bit i utvecklandet av djurskyddsregelverket inom gemenskapen. Inledningsvis skrevs i princip all djurskyddslagstiftning i form av minimidirektiv, det vill säga lagstiftning som skulle införlivas i respektive medlemsstats nationella regelverk. Detta innebar att medlemsstaterna fritt kunde välja att behålla eller skapa strängare nationell lagstiftning inom området. Användandet av direktiv har lett till bristande implementering, dels juridiskt genom att vissa medlemsstater inte lagt in allt från direktiven i nationell lagstiftning som de ska, dels praktiskt, vilket innebär att själva lagstiftningstexten kan ha ändrats men att långt ifrån alla djurhållare eller kontrollanter har lagt någon vikt vid den saken. Ett annat problem är att förekomsten av nationell särlagstiftning i vissa fall har bidragit till att snedvrida konkurrensförutsättningarna mellan medlemsstaterna, vilket inte är i linje med EU:s målsättning. På senare år har man därför valt att arbeta mer med förordningar, vilka gäller direkt i medlemsstaterna och alltså inte behöver införlivas nationellt.
När Sverige blev medlem i EU fanns förhoppningar om att fri rörlighet vad gäller varor och tjänster skulle öka efterfrågan på svenskt kött och svenska mejeriprodukter i utlandet, eftersom svensk produktion har gott rykte vad gäller både djurvälfärd och antibiotikafrihet. Förvisso sker viss export, men med facit i hand kan man ändå konstatera att det inte blev någon enorm efterfrågan på svensk bulkproduktion. Något som förstås kan bero på den relativt sett höga kostnadsbilden för livsmedel i Sverige, som påverkas av exempelvis dyra byggkostnader och ett relativt högt löneläge. Samtidigt har både konsumtionen och införseln av kött och mejeriprodukter till Sverige ökat (Jordbruksverket, 2025). Det är vanligt att konsumenten aktivt väljer svenskt vad gäller vissa typer av produkter, för att stötta svensk matproduktion, med närproducerat, djurskydd och antibiotikapolicy. Marknadsandelarna, även benämnt ”försörjningsgraden”, för olika typer av svenskt kött, ägg och mjölk har minskat sedan EU-inträdet (Jordbruksverket, 2025) även om den fortfarande ligger över 70 % för flertalet djurslag.
Har då Sverige lyckats påverka andra EU-länder i djurskyddsfrågan? Inte minst vad gäller lantbrukets djur har Sverige i många fall haft en relativt hög svansföring internationellt, och då inte minst på EU-nivå. Flera svenska EU-parlamentariker har ända sedan EU-inträdet i många sammanhang och tillsammans med en handfull andra medlemsstater försökt driva på för en striktare lagstiftning och bättre kontroll och regelefterlevnad på EU-nivå. I vissa fall framgångsrikt, till exempel är de konventionella värphönsburarna nu utfasade i hela EU, men inte alltid. Fortfarande kuperas svansarna på de flesta grisar som föds upp i EU, även om regelverket egentligen säger att det inte får göras rutinmässigt. Sverige ses som ett föregångsland på området och har fått ta emot många studiebesök av utländska beslutsfattare och grisuppfödare genom åren. Man kan med fog hävda att Sverige fortfarande ses som ett föregångsland vad gäller djurskydd, även om man ska vara medveten om att det finns andra EU-länder som inte bara kommit ikapp utan även sprungit förbi Sverige gällande vissa djurskyddsfrågor – Sverige är ingalunda alltid ”bäst i klassen”.
Man bör inte stirra sig blind endast på lagstiftningen. Regelverket utgör generellt en juridisk lägstanivå för vad som är tillåtet, men det står naturligtvis lantbrukare och andra djurhållare fritt att sträva efter ett bättre djurskydd och en högre djurvälfärdsnivå än så. Olika organisationer eller företag kan sätta ribban högre genom privata djurskyddsstandarder, som till exempel inom den ekologiska produktionen. Djurhållare som vill ha en bättre djurhållning än den lägsta tillåtna nivån finns förstås både i Sverige och utomlands, och man behöver därför vara medveten om att en införd eller importerad vara inte per automatik behöver vara producerad under sämre djurskyddsförhållanden än i Sverige, även om ursprungslandets lagstiftning ligger på en lägre nivå än den svenska i just det fallet.
EU-inträdet har även påverkat djurskyddskontrollen (SOU 2004:100). Från att det varit upp till oss hur kontrollen ska genomföras så regleras den numera i stor utsträckning av EU-gemensamma regler. EU kräver att det ska finnas en flerårig nationell kontrollplan inom livsmedelskedjan i alla medlemsländer (Livsmedelsverket, 2025). EU-kommissionen följer även upp att kontrollen sker enligt gällande regelverk genom att göra revisioner. Revisionerna genomförs av kommissionens avdelning ”DG for Health and Food Audits and Analysis” som kan ställa krav på förbättringar och återrapportering (EU-kommissionen, 2025).
Eftersom EU:s djurskyddslagstiftning än så länge huvudsakligen rör produktionsdjur och försöksdjur har EU-inträdet haft begränsad effekt vad gäller sällskapsdjuren, åtminstone vid en ytlig betraktelse. Dock innebar EU-inträdet att Sverige bland annat blev tvunget att lätta på sina smittskyddsregler vad gäller införsel av hundar och katter. Eftersom stora delar av Europa klassificeras som lågriskområde för rabies kunde karantänskravet inte kvarstå, utan det räcker – något förenklat - med att djuren kan uppvisa vaccinationsintyg. Vad gäller just rabies har detta inte lett till någon smittspridning till Sverige, men regelförändringarna fick andra, indirekta men allvarliga konsekvenser för djurskyddet. Nya sjukdomar, bland annat flera parasitsjukdomar, har därtill tillkommit hos våra sällskapsdjur. Valpar från så kallade valpfabriker har strömmat in till Sverige, ibland med falska papper och ibland korrekt vaccinerade och besiktigade, inte sällan alltför tidigt avvanda och transporterade under vedervärdiga förhållanden. Detta har lett till ett omfattande lidande för de berörda djuren, som har fått avlivas eller veterinärbehandlats länge efter ankomst, och också till stress och sorg hos godtrogna köpare vars valpar inte överlevt.
Alldeles oaktat EU-medlemskapet har den svenska djurskyddslagstiftningen utvecklats under de 30 år som gått sedan dess. En vetenskaplig analys på området (Lundmark Hedman m.fl., 2021) visar att djurskyddskraven för både nötkreatur, grisar och hästar generellt har ökat över tid, men att vissa krav samtidigt faktiskt har tagits bort för att tillgodose andra intressen än just djurskydd. Sverige fick för övrigt en helt ny djurskyddslag 2018 (ikraftträdande 2019), nästan 10 år efter att behovet utreddes (SOU 2011:75).
Hur ser då framtiden ut? På EU-nivån har EU-kommissionen relativt nyligen genomfört en så kallad ”fitness check” (EU-kommissionen, 2025), där man utvärderat nuvarande lagstiftning både vad gäller innehåll, offentlig kontroll och efterlevnad. Efter att EU-kommissionen hösten 2023 la fram ett par förslag till uppdaterat regelverk har processen dock gått i stå, och det är ytterst oklart vad som händer framöver.
På den nationella sidan har en ny livsmedelsstrategi (Regeringen, 2025) nyligen presenterats av regeringen men där finns inte något tydligt djurskyddsfokus. I den omvittnat spretiga och osammanhängande ”konkurrenskraftsutredningen” (SOU 2024:56), som mer konkret kommer in på olika djurskyddsfrågor finns förslag på att mjölkkor som går på lösdrift inte längre ska behöva komma ut på bete, och att virtuella stängsel ska tillåtas. I samhället i stort finns idag ett fokus på beredskaps- och försörjningsfrågor, men det är inte givet att ett minskat intresse för djurskydd hos beslutsfattarna leder till en mer hållbar och resilient djurhållning på sikt, tvärtom.
EU-kommissionen, 2020. https://food.ec.europa.eu/animals/animal-welfare/evaluations-and-impact-assessment/evaluation-fitness-check-eu-legislation-welfare-farmed-animals_en. Nedladdad 2025-04-16.
EU-kommissionen, 2025. https://food.ec.europa.eu/horizontal-topics/official-controls-and-enforcement/health-and-food-audits-and-analysis_en Nedladdad 2025-04-16.
Europarådet 2025. https://www.coe.int/en/web/cdcj/protection-of-animals Nedladdad 2025-04-16.
Lundmark Hedman, F., Berg, C., Stéen, M., 2021. Thirty years of changes and the current state of Swedish animal welfare legislation. Animals, 2021, 11, 2901, https://doi.org/10.3390/ani11102901
Jordbruksverket, 2025. Vi åt mer kött, ägg och mejeriprodukter 2024 men en minskad andel ko från Sverige. På tal om jordbruks och fiske – fördjupning i aktuella frågor. 2025-03-19. https://jordbruksverket.se/mat-och-drycker/handel-och-marknad/priser-och-marknadsinformation-for-livsmedel/nyhetsbrev-pa-tal-om-jordbruk-och-fiske Nedladdad 2025-04-16.
Livsmedelsverket, 2025. https://www.livsmedelsverket.se/foretagande-regler-kontroll/sa-kontrolleras-ditt-foretag/nkp-webben Nedladdad 2025-04-16.
Regeringen, 2025. https://www.regeringen.se/regeringens-politik/en-livsmedelsstrategi-for-jobb-och-hallbar-tillvaxt-i-hela-landet/ Nedladdad 2025-04-16.
SOU 2004:100. Tillsyn – Förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2004/10/sou-2004100/ Nedladdad 2025-04-16.
SOU 2011:75. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2011/11/sou-201175/ Nedladdad 2025-04-16.
SOU 2024:56. Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/animalieproduktion-med-hog-konkurrenskraft-och_hcb356/ Nedladdad 2025-04-16.
Lotta Berg är veterinär och professor i husdjurens miljö och hälsa och verksam vid Institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd på SLU i Skara samt vid SLU SCAW Nationellt Centrum för Djurvälfärd.
Frida Lundmark Hedman är universitetslektor i djurskydd på institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd på SLU i Skara samt vid SLU SCAW Nationellt Centrum för Djurvälfärd.
SLU Future Food
www.slu.se/futurefood
futurefood@slu.se