Hög risk för nya utbrott av kräftpest

Signalkräfta introducerades till Sverige på 1960-talet, för att ersätta förluster av den inhemska flodkräftan. Eftersom signalkräftan senare visade sig vara bärare av kräftpest, oftast utan att själv drabbas, bidrog denna kräftart till kraftigt ökad spridning och etablering av kräftpest i svenska vatten. Utsättning av signalkräfta förbjöds i Sverige 1994 i nya naturvatten och helt 2016. Trots dessa regleringar är flodkräftan idag akut hotad.

– Under 2017 har ytterligare ett tiotal flodkräftbestånd tyvärr drabbats av kräftpest och flodkräftan är nu utrotad från merparten av sina ursprungliga vatten i södra Sverige, berättar Lennart Edsman, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU och medförfattare till den aktuella rapporten.

Den främsta orsaken till att kräftpest fortfarande sprids i Sverige är illegal introduktion av signalkräfta och brott mot fiskeregler. Risken bedöms vara mycket hög att nya illegala utsättningar ska leda till ytterligare spridning av signalkräfta, eller utbrott av kräftpest i flodkräftvatten.

– Risken för ytterligare utbrott av kräftpest är som störst i de delar av landet där det förekommer både flod- och signalkräftor. Vi bedömer dock att det föreligger risk för ytterligare utbrott i alla flodkräftvatten, säger rapportförfattare Ullrika Sahlin, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning på Lunds universitet.

Sötvattenskräftor har ett högt kulturellt värde och erbjuder möjligheter till fiske, rekreation och umgänge. Sötvattenskräftor har också ett högt ekonomiskt värde. Det är dock nödvändigt att begränsa signalkräftans utbredning, då det är mycket svårt att utrota signalkräftan när den väl har etablerat sig.

Rapporten Riskanalys av signalkräfta i Sverige är skriven av Ullrika Sahlin, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, samt Patrik Bohman och Lennart Edsman från Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua).

Rapporten bygger på en regional modell som väger in vattenavrinningsområden för signal- och flodkräftor med data från den Nationella Kräftdatabasen. Rapporten är skriven på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten som en del i arbetet med EU-förordningen (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.

Länk till rapporten: Riskanalys av signalkräfta i Sverige

För mer information, kontakta:

Ullrika Sahlin, forskare
Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet, 0738-274432, ullrika.sahlin@cec.lu.se

Lennart Edsman, forskare
Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, 010-4784226, lennart.edsman@slu.se