Hej Vera Vicenzotti!

– I vårt pilotprojekt vill vi kritiskt undersöka begreppet ”estetisk hållbarhet” för att förstå hur det skulle kunna berika hållbarhetsdebatten och i förlängningen skapa mer hållbara miljöer. Estetisk hållbart är objekt eller miljöer som vi bryr oss om, som vi tycker är attraktiva och betydelsefulla för oss, och som vi därför värnar om. Begreppet har präglats av en finsk forskare inom omgivningsestetiken, Sanna Lehtinen, för ett par år sedan. Vi vill förstå både potentiella för- och nackdelar med begreppet. Vilka möjligheter öppnar ”estetisk hållbarhet” inom landskapsarkitekturen och stadsbyggnad? Hur kan begreppet berika debatten? Men vi frågar oss även vilka faror eller risker ett fokus på estetik kan innebära, och för vem. Det känns viktigt att betona att vi inte vill undersöka, och inte heller rekommendera, vilken arkitektonisk stil, vilken estetik, och vilka material som är estetiskt hållbara. Vi vill snarare bidra till en mer nyanserad och saklig – men ändå engagerad eller varför inte passionerad – diskussion kring våra städers och landskapens estetik och upplevelsevärden.

Är de estetiska värdena i vår urbana livsmiljö eftersatta idag?
– På ett visst sätt, ja. Även om vi lever i en tid där vi blir bombarderade av bilder av vackra människor i vackra miljöer är det tydligt i vårt pilotprojekt hittills att estetiska frågor inom utformningen av landskap får stå tillbaka för andra kriterier som kan kvantifieras, såsom GYF. Enligt oss fungerar det dock inte att kvantifiera estetiska värden. Metoder och ansatser som säger att de gör det brukar till exempel inte mäta hur elegant, vackert eller sublimt ett landskap är, eller vilken betydelse det har i ett visst kulturellt sammanhang. Istället mäts sådant som hur lämpat ett landskap är för rekreation genom att man tittar på hur länge folk stannar i en park. Eller hur mycket pengar man är beredd att betala för att ha en viss (natur-)upplevelse. Allt detta är relevant kunskap för landskapsarkitekter – men det är inget mått på estetiska värden. Vi föreslår en annan väg och vill bidra till det omätbaras renässans, för att parafrasera en av filosofen Jonna Bornemarks boktitlar. Det har varit en övertygelse som alla i projektet har delat: Vägen framåt är inte att kvantifiera det omätbara, utan att skapa förståelse för värdet av det omätbara.

Vad hoppas du ska komma ut av projektet?
– Tillsammans med våra partners från Uppsala kommun, från arkitektkontoret Landskapslaget och från projektutvecklare Nordr har vi kommit fram till att det behövs en djupare förståelse för värdet av icke-kvantifierbara aspekter, som etiska och estetiska frågor. Om vårt projekt lyckas med att bidra till att bygga denna förståelse och medvetenhet, då är vi väldigt glada!

Hur går ni vidare efter projektet?
– Vi försöker att hitta möjligheter att kunna fortsätta att undersöka ämnet och ska därför skriva en ansökan för ett flerårigt forskningsprojekt. Våra partners har uttryckt intresse att få vara med igen, vilket känns jättebra. Det har kommit upp många spännande och relevanta frågor som är värda att följa upp, och det verkar finnas ett stort intresse för begreppet ”estetisk hållbarhet” bland kollegor, både i branschen och i akademin.

Berättat för Titti Olsson