”Framtiden kräver samarbete, ödmjukhet och mod”

Dagvattenhantering och regnbäddar har länge känts komplext för mig. På SLU lär vi oss att regnbäddar är ett effektivt sätt att ta hand om dagvatten, men det pratas mindre om den verkliga utmaningen: växtvalet. Att hitta växter som både klarar extrema förhållanden och samtidigt bidrar till stadens grönstruktur är betydligt svårare än det ofta framställs.

Därför valde jag att ägna mitt examensarbete åt att samla in den erfarenhetsbaserade kunskap som faktiskt finns kring växtval till regnbäddar. Så när jag fick frågan om att hjälpa till under Moviums rådgivardag på detta tema kändes det hoppfullt; branschen tänker i samma banor. Vi behöver samla in, strukturera och dela den kunskap som finns, inte minst om växtmaterial och platsanpassning.

Typritningar och standardlösningar kan vara effektiva verktyg, men de har också bidragit till ett växande problem. Örjan Stål, SLU, Trädkontoret och rådgivare Movium, och Anna Pettersson Skog, projektledare RISE, beskrev hur dagens typritningar ofta bygger på extrema regnscenarier, vilket orsakar djupa regnbäddar som sällan fylls med vatten. Resultatet blir en torrlagd grusgrop, ogästvänlig både för växter och människor. Det är ett tydligt exempel på vad som händer när vi försöker lösa flera av stadens utmaningar på samma plats, utan att se till platsens unika förutsättningar.

Ett spännande alternativ presenterades av Fredrik Hellman, forskningsledare VTI Statens väg- och transportforskningsinstitut: att låta vägarnas genomsläppliga material och underbyggnad ta en del av dagvattenhanteringen. Här passar typritningar och kalkyler bättre in, det är en logik som redan är integrerad i vägprojektering. Men när vi kommer till växter, ett levande material, så fungerar inte generella lösningar. Det går exempelvis inte att prata om Uppsalas träd som en enhetlig kategori, som Patrick Bellan, trädspecialist Malmö stad, uttryckte det. Vi behöver i stället tala om exempelvis träd i trånga gaturum eller träd i vindutsatta lägen, alltså fokusera på trädens omgivande miljö. Detsamma gäller för regnbäddar, de är inte bara tekniska lösningar utan också komplexa växtplatser, som kräver omsorgsfull och platsanpassad utformning.

Rådgivardagens gemensamma budskap var tydligt: framtidens lösningar kräver samarbete, ödmjukhet och mod att prova nya vägar. Det är både utmanande och inspirerande att få vara med där det händer, i ett fält som fortfarande formas och där nya idéer hela tiden prövas. Som Elisabet Jonsson, stadsträdgårdsmästare i Uppsala, så klokt sammanfattade det: 
– Vi lägger rälsen medan vi kör.