Ur SLU:s kunskapsbank

Lövsta en plats för lantbruksforskning i 270 år

Senast ändrad: 27 mars 2018

Lövsta ligger någon mil öster om Uppsala och är en av SLU:s forskningsgårdar. Där bedrivs forskning om mjölkkor, fjäderfä och grisar. Snart tillkommer även Lövsta fältforskningsstation som har fokus på åkerns grödor. Lövsta är en klassisk plats för lantbruksforskning. Redan i mitten av 1700-talet bedrev baron Sten Carl Bielke jordbruksexperiment här. Bielke var nära vän med Carl von Linné och de båda herrarna har satt sin prägel på Lövsta som ännu kan skönjas i landskapet.

Bielke var en upplysningsman i sin prydno och hans tro på vetenskapen var närmast obegränsad efter tidens ideal. Han experimenterade mycket med nya grödor.

– Han ville hitta växter som kunde öka produktionen av foder till djuren eller fungera som mat till människor men hans försök inbegrep även trädgårdsväxter, metoder för jordförbättring, försök med nya grödor och mycket mer, säger Mariette Manktelow som är samverkanskoordinator vid SLU på Ultuna. Mariette har själv forskat om Linné och är en självklar auktoritet på området. Se faktarutan nedan.

Professur i medicin

På Lövsta bodde studenten Pehr Kalm. Det var han som i mångt och mycket skötte försöksodlingarna på Lövsta då Bielke hade många andra uppdrag. Kalm studerade  för Carl von Linné, som hade utnämnts till professor i medicin vid Uppsala universitet 1741. Man kan enkelt föreställa sig de livliga och fruktbara diskussioner dessa tre herrar förde om livet, jordbrukets utveckling och om olika växter. ”Gifwe Gud att jag fick muntligen tala ett ord med Herr Baronen snart på Löfstad och njuta af en god afton, så rolig som sist” skrev Linné till Bielke 1746.

Linnés exkursioner i naturen med sina studenter är välkända och i många fall väldokumenterade.

– Det finns åtta så kallade Herbationes Upsalienses runt Uppsala. Verksamheten på Lövsta och vänskapen med Bielke och Kalm gjorde att Linné någon eller några gånger förlade sin exkursion till just Lövsta i slutet av 1740-talet. En annan av dessa vandringar går över Ultuna.

Den sibiriska ärtbusken

Trädgården vid herrgården var försöksverksamhetens hjärta . De sorter och arter som visat sig bäst i odlingar i trädgården odlades i större skala på åkrar. Man gjorde försök med över hundra sorter, många togs från Ryssland eftersom de ansågs ha lättare att tåla de svenska vintrarna.

En växt som har överlevt alla vintrar sedan Linnés och Bielkes dagar är den sibiriska ärtbusken som växer i ett skogsbryn norr om gården. Det är en utmärkt häckväxt och Linné ansåg att man kunde använda den som en levande gärdesgård. Exempel på andra växter som kan härledas från denna tid är krollilja och knylhavre. Både krolliljan och ärtbusken är i dag populära trädgårdsväxter. Knylhavre var en utmärkt foderväxt.

Spåren efter Linné

Spåren efter Linnés, Bielkes och Kalms gärningar blir givetvis alltmer svårsedda i landskapet runtom på Lövsta men den som vet vad man ska leta efter hittar fortfarande spåren i landskapet och i floran. I landskapet syns spåren som diken, terrasser, planterade träd eller vägar. Mycket av den mark som var åker på 1700-talet används fortfarande som åker.

– Linné var så pass förtjust i trakten att han bara ett stenkast från Lövsta lät bygga en ståtlig mangårdsbyggnad på Hammarby. På Hammarby syns spåren efter Linné högst påtagligt. Där bedrev han forskning och undervisning, anlade en botanisk trädgård och byggde ett museum till sina samlingar. Ett fyrtiotal växter lever ännu kvar från hans odlingar.

Hammarby är en av Sveriges bäst bevarade 1700-talsgårdar och är nu ett museum som man måste besöka för att få en inblick dels i Linnés liv men också i hur livet levdes på 1700-talet i en högreståndsfamilj.

Det är lätt att förundras över hur fantastiskt långt de nådde i sina strävanden med de medel de hade till sitt förfogande. Bielke dog tyvärr endast 44  år gammal men Linné förändrade faktiskt världen. Och därvidlag är det ingen skillnad jämfört med SLU i dag. Vi strävar fortfarande efter att förändra världen.

Fakta:

Mariette Manktelow i korthet

Nu arbetar Mariette Manktelow som samverkanskoordinator på SLU på Ultuna. Tidigare var hon lektor och forskare i systematisk botanik vid Uppsala universitet. Mariette har en gedigen bakgrund som Linnéforskare. Hon har skrivit om Carl von Linné ur ett flertal aspekter och skrivit bland andra boken Kvinnorna kring Linné (med Petronella Kettunen).

I urval

  • Vice ordförande i Svenska Linnésällskapet
  • Invald i The Linnean Society of London
  • Hedersmedlem i Upplands nation
  • Projektkoordinator för Linnéjubileet 2007 och fick nationella silvermedaljen för insatsen
  • Kartlagt under fyra decennier Linnés kvarvarande växter i Uppsala
  • Grundade kunskaps- och samarbetsprojektet Linnés Historiska Landskap för att bevara och utveckla linneanska marker kring Uppsala
  • Turnerat i Sveriges kyrkor med föreläsningar om blommor med andlig koppling
  • Mariette har en webbplats där man kan läsa mycket mer: http://www.florahistorica.se/

Om upplevelser i landskapet

Landskapsarkitekt Malin Eriksson är adjunkt på institutionen stad och land. Malin skrev ett examensarbete 2006 om att kunna utveckla de linneanska arven på främst Lövsta men även i landskapet runtom gården. I analyserna behandlas landskapets upplevelsevärden och utveckling. Extra vikt läggs vid 1700- talet och kopplingen till Linné. Malin föreslog i arbetet en Linnéstig mellan Hammarby och Lövsta som en förlängning av Herbationes Danensis.

Arbetet heter Landskapsanalys: upplevelsevärden vid Lövstaslätten och Funbo Lövsta.