Ur SLU:s kunskapsbank

Landskapsperspektiv och livscykelanalys: Helheten avgör skogens klimatnytta

Senast ändrad: 17 oktober 2017

Hur gör den brukade svenska skogen bäst nytta för klimatet? När man ska besvara denna är det lätt att hamna fel om man inte tar ett helhetsperspektiv, menar Johan Stendahl, forskare och koordinator för SLU:s program Klimat.

– Att skala upp kortsiktiga mätningar från enskilda skogsbestånd till att gälla hela landskapet kan ge en felaktig bild av skogens och markens roll för klimatet. Det blir missvisande att se på växthusgasutbytet enbart under en enskild fas av skogens omloppstid, säger Johan Stendahl.

Hyggen framställs till exempel ibland som att de bidrar till växthusgasproblemen, men hyggesfasen är en del av dynamiken över tid i ett brukat skogslandskap, fortsätter Johan Stendahl.

– För att bedöma den brukade skogens betydelse för klimatet behöver man fånga helheten. Skogen bör betraktas ur ett landskapsperspektiv, och när det gäller skördade träråvaror samt biobränslet bör man ha ett livscykelperspektiv, säger Johan Stendahl.

Analyser bör enligt Johan Stendahl göras över minst en hel rotationsperiod, en skogsgeneration. Det handlar också om att ta hänsyn till hela kedjan från råvara till slutanvändning. Dessutom behöver man kunna värdera klimatpåverkan vid olika tidpunkter i framtiden.

Användning av träråvara en nyckelfråga

Vetenskapliga analyser har visat att vad man gör med träråvaran har stor betydelse för klimatnyttan. Olika användningar för träråvaran är bland annat trävirke för hus, möbler, kläder (viskos), pappersmassa eller bränsle.

– Allra bäst är det om virket används i långlivade produkter som hus. Den växande skogen binder in koldioxid som sedan kan lagras i produkter och därmed undanhållas atmosfären under lång tid, säger Johan Stendahl.

Ett trähus kan antas ha en livslängd på hundra år och efter att huset rivs kan rivningsresterna användas som biobränsle. Under tiden har det växt upp ny skog som motsvarar det virke som användes i huset.

Användningen av hyggesrester och andra restprodukter till bioenergi som kan ersätta fossila alternativ ger också bra klimatnytta. Den ökade skörden medför en tillfällig minskning av kolförråden i förnan och marken, men inom ett eller ett par decennier blir effekten försumbar. Fördelarna av att använda hyggesrester till bioenergi överväger eftersom kolet i träprodukter är en del av ett kretslopp till skillnad från fossila alternativ.

– I dag finns krav på hur biologisk mångfald ska värnas i skogsbruket. Framöver kan vi på liknande sätt förvänta oss krav på skogsprodukternas klimatpåverkan via certifieringen, säger Johan Stendahl.

Att lämna skogarna till fri utveckling för kolinlagring är inte ett bra alternativ eftersom kolförråden bara kan fyllas till en viss gräns. Sedan blir det ett jämviktstillstånd. Dessutom går man då även miste om möjligheten att utnyttja biomaterial från den växande skogen, berättar Johan Stendahl.

Ta inte ut halvmycket

Hur går det då att få ut mesta möjliga klimatnytta ur träråvaror? Johan Stendahl och hans kollegor har gjort systemanalyser där de bland annat jämför klimatnyttan av att ta ut mer eller mindre skogsbränsle ur brukade skogar. Det handlar om att ta ut eller lämna kvar grenar och stubbar.

– Våra resultat visar att allt biobränsle från skog är bättre än fossila alternativ redan efter några decennier och att det fortsätter att vara så även i ett längre perspektiv, berättar Johan Stendahl.

Johan har även samarbetat med ekologer om hur skogsbränsleuttag påverkar lavmångfalden. Där visar resultaten att lavmångfalden påverkades negativt upp till en viss gräns av skogsbränsleuttag, men att ingen försämring sker efter det. Klimatvinsten fortsatte dock att öka över tid.

– Vi drar slutsatsen att, där man går in och skördar hyggesrester är det bäst att ta ut så mycket som möjligt, säger Johan Stendahl.

Stubbe. Foto: Jenny Svennås, Gillner, SLU.

Skogens stubbar är en hittills nästan outnyttjad resurs i biobränslesammanhang. I stubbar och grovrötter finns mer än 20 procent av barrträdens biomassa, ungefär lika mycket som i grenar och toppar. Foto: Jenny Svennås-Gillner.

I arbeten som försökt syntetisera kunskapsläget pekar andra forskare också på att där man väl tar ut hyggesrester, bör man ta ut det som är tekniskt möjligt, och att det kan spara andra delar av landskapet.

Behöver uppnå flera mål samtidigt

I ett nytt EU-projekt FutureBioEcon håller Johan Stendahl och hans kollegor på att utvidga systemanalysen till att studera hur man bäst kan sköta de brukade skogarna för att uppnå en rad olika mål. Det handlar om klimatnyttan, men även andra nyttor, som mål om biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster. I den bredare analysen analyserar man även fler typer av användningar av skogsråvara: byggnadsmaterial, biomaterial och skogsbränslen.

Med hjälp av olika marknadsscenarier för Europa och prognossystemet Heureka ska forskarna bland annat visa på hur mycket klimatnytta man kan få om man optimerar för biologisk mångfald.

– Vi har även tänkt visa på vilken biologisk mångfald som kan uppnås om man optimerar för klimat, så vi gör analysen från flera håll, berättar Johan Stendahl.

Förhoppningen är att få fram strategier för skogen som leder till optimal klimatnytta, samtidigt som man även uppfyller andra nyttor på ett bra sätt.

Fakta:

På gång inom klimatrapporteringen LULUCF

Världen länder måste minska sina utsläpp av växthusgaser och utvecklingen följs upp genom ländernas redovisning till FN och EU. SLU ansvarar för beräkning och rapportering av växthusgasflöden inom sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF).

Just nu ser forskarna bland annat över möjligheten att använda Google Earth som komplement till Riksskogstaxeringen och Markinventeringen för att bedöma påverkan på marken i samband med förändrad markanvändning, till exempel avskogning.

Ett ökat intresse för att inkludera åkermarkens kolbalans i bokföringen av utsläpp och upptag inom EU gör att den modell som används för kolbalansberäkningar av åkermarkens kolförråd nu förbättras. Det kommer göra det möjligt att presentera kolbalansberäkningar på länsnivå i kommande rapporteringar.

Under 2017-2019 pågår ett arbete inom IPCC (Intergovernmental Panel of Climate Change) med att revidera delar av metodriktlinjerna för den internationella klimatrapporteringen. I det arbetet har bl.a. Hans Petersson och Mattias Lundblad, båda vid SLU, bjudits in att medverka som författare.

Sidansvarig: ann.katrin.hallin@slu.se