Vi svarar på frågor om myror

Runt min lilla äng i Luleå finns flera stora myrstackar. Jag är inte alls glad över detta eftersom jag tänker att de äter upp en väldig massa fjärilslarver och annat, dvs insekter som jag vill ska dra nytta av min äng. Men är min oro befogad eller ej?

Svar: Det finns ingen anledning att vara orolig. Myrorna kommer med största sannolikhet inte att utrota någon annan art. Anledningen är att de fokuserar på de byten som är vanligast. Det är effektivast. Det kostar myrorna för mycket att försöka leta upp ovanliga byten. Snarare är det nog så att myrorna bidrar till att upprätthålla den biologiska mångfalden då de minskar risken för att en art konkurrerar ut en annan art genom att bli alltför vanlig. Det är nog bäst – och enklast – att låta myrorna vara.

Hur många arter myror finns det i Sverige?

Det är inte helt lätt att sätta en siffra på hur många myror vi har i landet, det beror helt på hur man räknar. Sothästmyra har inte setts till sedan 1800-talet och räknas som utdöd. Sabelmyran har inte setts till sedan 1950-talet och är rödlistad som akut hotad eftersom man inte kan utesluta att den finns kvar på någon oupptäckt lokal. I andra ändan så har vi väldigt många nya arter myror som upptäcks i Sverige i växthus eller som kommer med importerat material och bara kan överleva inomhus. Enligt dyntaxa är det 109 arter som är påträffade i landet men 80 räknas som bofasta.

Vilken art är vanligast?

Inte heller att säga vilken art som är vanligast är helt lätt att säga. Kollar man enbart på vilken art som är mest rapporterad på artportalen så är det röd skogsmyra, Formica rufa. Flertalet av dessa rapporter är nog egentligen den mindre kända släktingen kal skogsmyra, Formica polyctena, som kan vara ”ohyggligt” vanlig i Götaland och Svealand. Kommer man längre norrut så blir nordskogsmyra Formica aquilonia den dominerande stackmyrearten.

Trädgårdsmyran Lasius niger är en väldigt vanlig art i människans omgivning och kan vara den man kanske oftast stöter på om man rör sig i urbana områden och inte traskar ut i skogen. Den har en förväxlingsart skogsjordmyra, Lasius platythorax, som nog också ligger bakom många av fynden av trädgårdsmyra på artportalen. Trädgårdsmyran går att hitta i skogen, och skogsmyra kan man hitta i trädgården så namnen är inte till så stor hjälp.

Svart slavmyra Formica fusca är annars en art som ”måste” vara vanlig, då många av stackmmyrearterna (Formica rufa-gruppen) bygger sina samhällen på att ta över slavmyrobon. Trots denna motgång är slavmyrorna ändå mycket vanliga.

En liten bubblare är hårig smalmyra Leptothorax acervorum, den är så liten och lever ett undanskymt liv så att man sällan springer på den men lär vara en av våra vanligaste myror. Saxat från nationalnyckeln: ” Hårig smalmyra är den i särklass vanligaste och mest spridda smalmyran i Norden och kanske rentav den vanligaste myran i Nordeuropa. Arten förekommer praktiskt taget i alla biotoper; från helt öppna och torra miljöer som t.ex. sanddyner till nästan sluten barr- eller blandskog och mossar. Dock undviker hårig smalmyra högvuxna ängar och kärr samt trädgårdar, parker och andra mänskligt präglade områden.”

Vi hade en typ av myra som ofta levde i murkna träd eller odlingslådorna. De var ”bandade”, avlånga myror med ett bett som var ganska läbbigt. Blev man biten av dem kunde det ofta svida ganska rejält ett bra tag efter bettet vilket sedan gick över till ett himla kliande som kunde hålla i sig i flera dagar eller till och med veckor. Jag har försökt hitta vilken typ av myra det kan rört sig om. 

Det låter som att det är någon rödmyra, Myrmica sp, som beskrivs. Myrorna har ett nära släktskap till getingarna, och hos den underfamilj, Ettermyror, som rödmyrorna tillhör så finns gadden kvar. Rödmyrorna kan därför ge ett kännbart sting, som också kan klia efteråt. Alla människor upplever och reagerar på stick lite olika men jag skulle beskriva det som ett något mildare getingstick som sticker till rejält vid själva sticktillfället, svider och bultar i någon timme och sen övergår till ett kliande ”myggbett” i några dagar. Sätter man ner en fot eller en hand ner i ett rödmyrebo kan det vara en väldigt otrevlig upplevelse.

Vanliga stackmyror samt den vanliga arterna trädgårdsmyra och gul tuvmyra tillhör alla underfamiljen bitmyror, som saknar gadd och försvarar sig med bett istället. Hur kännbart bettet blir beror på var på kroppen man blir biten och hur känslig man är. Ett bett i hårdhudad fingertopp känns i princip inte men ett bett i ”simhuden” mellan fingrarna kan svida till mer.

Vi hade en sorts myra som jag aldrig sett utöver på en gammal ask i trädgården. Storleksmässigt var de som mitt emellan vanliga svarta myror och stackmyrorna och hade en fantastiskt vacker färg. De nästintill glänste i solen i en kraftigt mörkblå färg. De var också väldigt proportionella om man kan uttrycka det så, mycket vackra. Fanns inte i något överflöd, omkring asken kunde man ofta se dem men inte fler än en handfull åt gången. Upplevdes som ganska harmlösa och ”skygga”.

Jag tycker att beskrivningen låter som en blanksvart trämyra. Den högblanka svarta färgen kan säkert upplevas som mörklblå och då arten har ett kraftigt huvud så kan man nog beskriva den som att huvudet är ungefär lika stort som bakkroppen och att den där med upplevs som väldigt proportionerlig i kroppen.

Kan ni skriva något hur man känner igen dem? Alltså hur skiljer man olika myrarter åt?

Jag (Moa Pettersson) skulle vilja tipsa om Nationalnyckelvolymen om myror och getingar! Nästan all information från boken finns även att läsa helt gratis på Artfakta.se (både artbeskrivningar samt bestämningsnycklar). Det är bara de inledande kapitlen som saknas på webben, som dock kan vara nyttiga att läsa för att underlätta artbestämningen. Det är många detaljer att hålla koll på, för stackmyror Formica så skall man räkna hårstrån på framrygg och nacke, för rödmyror är det oftast antennernas fäste som man håller koll på och för jordmyror vilken form petiolus (”pluppen” mellan mellan- och bakkropp) har.

Jag upplever att där jag bor har "skogsmyran" och myrstackar minskat. Vad beror det på?

Här har en av våra följare @myran.ritar svarat och forskarna tyckte att det var ett bra svar!

Det är nog svårt att säga utan att känna till omständigheterna där du bor. Det kan röra sig om ren slump, eller tex cyklicitet i brukad skog. Kalhyggen försvårar skogsmyrors överlevnad, men även sådant som att en uppväxande skog blir tätare och mörkare - krontaket sluter sig (och då kan istället fällning av ett intilliggande skogsparti öppna upp och släppa in den värmande solen till den nya skogskanten - många stackar ligger vid sådana gränsytor eller utmed tex vägar). Skulle också kunna tänkas finnas samband med populationer av andra arter som tex lever av att äta från myrstackar så som hackspettar och björn.

Om en myra hamnar långt hemifrån. Vandrar den hem igen och isåfall hur långt kan den gå? Eller kan den flytta in i en annan stack? Har myrorna ”revir” runt sina stackar?

Här har en av våra följare @myran.ritar svarat och forskarna tyckte att det var ett bra svar!

Det varierar med olika arter. Vissa är mycket territoriella, andra mindre. Dominerande arter accepterar subdominanta arter på sitt territorium (men lägger beslag på viktiga resurser), men aldrig andra dominanta arter, eller andra kolonier från sin egen art. Skogsmyror har de största territorierna av svenska arter och de kan sträcka sig över 100 meter bort från stacken. Så en vilsen skogsmyra klarar säkert att gå flera 100 meter om terrängen tillåter, och kanske kan hitta hem på sådana avstånd om den har tur och kan få hjälp av landmärken eller fermoner för att lista ut vart den ska. Men så idealiska förutsättningar råder nog sällan och en myra som hamnar så långt bort kan man räkna med dör. Och för andra arter som rör sig på mycket mindre ytor kanske det räcker med ett par meter för att det ska vara kört. Myror från olika kolonier känner igen varandra genom lukt. Kommer en myra med en främmande lukt blir den i allmänhet attackerad/dödad. Men helt 100 är det inte, det kan  hända att den lyckas ta sig in i en annan koloni, plockar upp deras doft och blir accepterad. Men generellt får man räkna med att den skulle dö.

Haha hur fick de veta att myrindividen blev så pass i åldern? Kollade husse [forskarna) tandroten? Apropå att en trädgårdsmyrdrottning i Tyskland innehar rekordet som äldsta insekt i sitt vuxna stadie. Hon var 28 år och 9 månader när hon trillade av pinn!

Myran med åldersrekordet var en myra som levde i ett formicarium i Tyskland, alltså i ett övervakat akvarium.

Vad gör myrorna på vintern - det är 9 månader utan bladöss i norr. Har de ett sockerförråd i stacken?

De lagrar olika typer av föda i stacken som de kan äta under vintern.

Vilka insekter äter myrorna förutom röd tallstekel?

Alla möjliga andra insekter. Mycket larver av olika slag, som fjärilar. Frön.

Myror som inte är där man kanske önskar - som vid frukostbordet på uteplatsen - brukar jag ta bort med bakpulver. Fungerar perfekt men nu uppstår två frågor. Skadar jag dem? (För det vill man ju inte) Och varför tycker de inte om bakpulver?

Myror undviker bakpulver antagligen för att det är giftigt för dem. Om de får i sig bakpulver så startar en kraftig kemisk reaktion mellan bakpulvret och syror i myran. Tack och lov får myror i sig så mycket bakpulver då de hellre går därifrån. Om de skulle få i sig riktigt mycket finns det de som tror att de skulle kunna spricka som en följd av den kemiska reaktionen.

Vad heter myrorna som finns i min trägård de lever under jord är små genomskinliga o svider väldigt efter de har varit i närkontakt på fötter eller ben?

Skulle tro att det är rödmyror, Myrmica sp som syftas på. Sticket från gadden är som ett något mildare getingstick. Det skulle även kunna röra sig om till exempel gul tuvmyra Lasius flava, var bett inte gör riktigt lika ont som rödmyrornas stick, men som lever i jord och med sin gula färg nog kan upplevas som mer genomskinliga än andra arter.

Intressant! mina myrupplevelser innehåller såväl ren fröjd när man ser de första myrorna i skogen om våren som mig i rollen av mass-myr-mördare med maizena påsen i handen...och i vårt andra hemland finns en sorts myror som äter opp precis allt som kommer i deras väg, vet ej deras vetenskapliga namn men folkligt kallas de ungefär " myrornas arme". Vi gillar myror och har följt Kurzgesagts myrvideor.

Det kan vara vandringsmyror (army ants på engelska) som avses. De är vanliga i tropikerna och har inga fasta bon utan bygger tillfälliga bon under några dagar för att sedan dra vidare. Inte mycket kan stoppa deras framfart – om det behövs bygger de broar av sig själva för att kunna komma vidare. De äter i princip allt levande som kommer i deras väg. En gång fick jag se hur en grupp vandringsmyror käkade upp en stor skorpion på en kvart.