Gasping som indikator på otillräcklig bedövning vid slakt av grisar - effekt på djurvälfärd och utvärdering av bedövningskvalitet
Senast ändrad: 07 mars 2024
Syftet med denna studie är att göra en kunskapssammanställning över litteraturen som finns kring gasping (en indikator som kan tyda på otillräcklig bedövningskvalitet), och att identifiera kunskapsluckor i forskningen. Det finns data som eventuellt kan komma att ingå beroende på arbetets omfattning.
Anledningen till att djuren bedövas i samband med slakt är för att framkalla tillfällig eller permanent medvetslöshet med upphörd smärtkänslighet, som ska bestå fram till dess att djuret har dött till följd av avblodning. Bedövningen ska skydda djuren från onödigt lidande och säkerställa deras välfärd. Enligt Sveriges djurskyddslag (SFS 2018:1192) är det krav på att djur som avlivas ska vara bedövade innan avblodningen påbörjas. I Jordbruksverkets föreskrift och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur (SJVFS 2020:22) står det att bedövningen ska utföras så att djuret snabbt blir medvetslöst och att medvetandet inte får återkomma. Religiös slakt utan bedövning är inte tillåten i Sverige (SJVFS 2020:22).
Koldioxidbedövning är den vanligaste bedövningsmetoden för grisar på kommersiella slakterier. Ur djurvälfärdssynpunkt finns både för- och nackdelar med denna metod. En fördel med koldioxidbedövning är att grisarna kan drivas i grupp vilket förbättrar deras välfärd då de är flockdjur, men en nackdel är att gasen inte resulterar i omedelbar medvetslöshet. Omfattande forskning visar dessutom att koldioxid är mycket obehagligt för grisar att inandas. Överlag är det dock en effektiv bedövningsmetod för grisar.
Något som är relativt vanligt vid koldioxidbedövning av grisar är fenomenet gasping, dvs. när grisen öppnar och stänger munnen och det hörs ett ljud som påminner om när någon drar efter andan. Enstaka gaspings anses inte i sig vara ett tecken på otillräcklig bedövning, däremot har regelbunden gasping visat sig vara en bra indikator på att djuren inte är fullständigt bedövade då det ofta leder till positiv hornhinnereflex. Djur som uppvisar gasping bör övervakas, oavsett om det förekommer före eller efter avblodning, men förekommer det regelbunden gasping bör djuret bedövas om. Detsamma gäller vid en positiv hornhinnereflex, dvs. då djuret blinkar när man vidrör hornhinnan, vare sig detta har varit i samband med gasping eller inte.
Dina handledare kommer vara Josefine Jerlström och Lotta Berg.
Hör gärna av dig till Josefine Jerlström, josefine.jerlstrom@slu.se, om du vill veta mer!
Vi ser framemot att höra från dig!