SLU-nyhet

Första resultaten från tonfiskforskningen

Publicerad: 17 augusti 2022
Forskare håller tonfisk i ett rep efter båt.

De första resultaten från forskningsprojektet om blåfenad tonfisk visar att de enorma fiskarna gör långa vandringar i Atlanten, och att det förmodligen är samma tonfiskar som år efter år återvänder till våra vatten. Metoden med satellitsändare gör det också möjligt att avslöja tidigare okända lekområden.

Den stora blåfenade tonfisken har nästan försvunnit från Skagerrak, Kattegatt och Öresund sedan början av 1960-talet. Då kom tonfiskarna för att leta föda i nordiska vatten under sensommaren och hösten och det förekom ett mycket eftertraktat fritidsfiske i Öresund och ett stort yrkesfiske Öresund till Skagerrak. Blåfenad tonfisk är mycket eftertraktad av världens sportfiskare på grund av sin storlek och enorma kraft, och har fått smeknamnet alla fiskars konung. Tonfisken är också intressant för kommersiellt fiske och säljs till mycket höga priser över hela världen.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU och danska DTU Aqua har tillsammans med The International Commission for Conservation of Atlantic Tuna (ICCAT) och erfarna sportfiskare samarbetat i flera år för att fånga och märka blåfenad tonfisk med avancerade elektroniska märken.

Andreas Sundelöf med en satellitsändare.
Andreas Sundelöf, forskare på SLU, med den typ av satellitsändare som tonfiskarna märks med. Märkena är programmerade att lossna från fisken och flyta upp till ytan efter ett år. Foto: Susanna Bergström, SLU

Nu har de första resultaten från märkningsexperimenten publicerats i en vetenskaplig tidskrift. Det handlar om data från 2017–2018 från så kallade pop up-satellitmärken (PSAT) som har publicerats i tidskriften Scientific Reports.

Data från satellitmärkena används för att studera tonfiskarnas vandringar och beteenden. I studien märktes 18 tonfiskar med sändare, 11 av dem genererade användbar data.

– Resultaten visar den blåfenade tonfiskens långa vandringar i Atlanten, och att det är samma tonfiskar som återvänder till skandinaviska vatten. Två av märkena plockades upp nästan precis på den plats i Skagerrak där tonfiskarna hade märkts ett år tidigare, säger Andreas Sundelöf, forskare vid SLU.

 

Figur som visar migrationsvägar för tonfisk.

Figur 1, klicka för större bild. Tre exempel på vandringar gjorda av blåfenade tonfiskar som märktes i Skagerrak 2017, med månadsangivelse längs rutten. De två fiskar som är markerade med gult och grönt återvände till Skagerrak ett år senare, medan märket som visas på den blå rutten tyvärr hade ett fel och kom upp till ytan för tidigt. Klicka på figuren för att se en större version.

 

Kunskap om lekområden och -beteende

När forskarna får tillbaka satellitmärkena kan den detaljerade informationen också användas för att undersöka var den enskilda tonfisken leker (se figur 2).

Tre märken innehöll information från mer än åtta månader, dessa visar på tre olika beteenden, där åtminstone två av dem återvänder till Skagerrak.

Genom att söka igenom fiskarnas dykbeteende har studien kunnat bekräfta att en fisk lekte i Medelhavet. Den andra simmade inte in i Medelhavet och uppvisade inte heller lekbeteende i något annat område under de förhållanden som sedan tidigare är kända för lekande blåfenad tonfisk.

– Att fortsätta söka igenom dokumenterat dykbeteende på det här sättet ger en rad möjligheter att bättre förstå tonfiskens lekbeteende och inte minst att avslöja tidigare okända lekområden. Det förekommer mycket diskussion och vissa indikationer på flera hittills okända lekplatser de senaste åren. Metodiken som ligger till grund för den här studien ger stora möjligheter att bättre förstå variation i beteende mellan fiskar, och bättre beskriva beteenden som ligger till grund för förvaltningsbeslut, säger Andreas Sundelöf.

 

Figur som visar djup och temperatur för dykande tonfiskar.

Figur 2, klicka för större bild. Utsnitt av detaljerade djup- och temperaturdata under en tonfisks vandring i Medelhavet samt tonfiskens position. Blåfenad tonfisk leker vanligtvis bara på natten och gör en serie snabba dyk och stigningar över 50–70 meter i samband med parningsbeteende (vänstra bilden). Data som speglar lekbeteenden kan sedan matchas med data som visar var tonfisken har befunnit sig den aktuella dagen (gula, röda, blåa och svarta prickar är positioner från 24 timmar med identifierat lekbeteende). Området är redan känt som ett klassiskt lekområde för blåfenad tonfisk. De gröna punkterna är från samma fisk som visas i figur 1.

 

Fiskarna återvänder sannolikt årligen

De två fiskarna som simmat tillbaka till Skagerrak hade båda burit satellitmärkena i 12 månader, vilket indikerar att det inte är ovanligt att fiskarna gör den här typen av långa vandringar upprepade tillfällen. Samma fiskar återvänder sannolikt i augusti–oktober år efter år till de goda matförråden i Skagerrak, Kattegatt och Öresund där bland annat sill och makrill förekommer i stora tätheter under den tiden på året.

Kunskapen om tonfisken är viktig för att förstå tonfiskens biologi och därmed bättre kunna ge råd om hållbar förvaltning, så att tonfisken även i framtiden är en del av vår fiskfauna och en värdefull fiskresurs.

 

Den vetenskapliga artikeln

Aarestrup, K., Baktoft, H., Birnie-Gauvin, K. et al. First tagging data on large Atlantic bluefin tuna returning to Nordic waters suggest repeated behaviour and skipped spawning. Sci Rep 12, 11772 (2022). https://doi.org/10.1038/s41598-022-15819-x

Fakta:

Följ årets tonfiskmärkning

Märkningen av tonfisk i Skagerrak kommer att fortsätta under 2022 med start den 20:e augusti. SLU och DTU fortsätter att med hjälp av sportfiskare fånga och märka tonfiskar. Följ projektet via Facebook och Instagram för snabbast uppdatering om fältarbetet. Detaljerade resultat från projektet presenteras efter vetenskaplig publicering.