”Skogsbruket räddar klimatet!”, ”Nej, hyggena släpper ut massor av koldioxid!”…
Det är inte lätt att veta vad som stämmer i den heta diskussionen om Sveriges skogar. Allt handlar om osynliga gaser och hur de rör sig är inget man ser på en vanlig skogspromenad. Men en som kan konsten att följa de här gasernas flöden är Matthias Peichl, nyutnämnd professor i skogslandskapets biogeokemi vid Sveriges lantbruksuniversitet.
− Diskussionen blir komplicerad eftersom flödena av växthusgaser varierar väldigt mycket.
Olika skogar fungerar på olika sätt vid olika tidpunkter, förklarar han.
− Det går inte att säga att ”En hektar skog suger upp tio kilo koldioxid per dygn”, men vi jobbar på att få fram så exakta siffror som möjligt från olika sorters landskap.
Grunden i det hela är fotosyntesen, att växterna bygger upp sig själva med hjälp av solenergi. De andas in koldioxid och andas ut syre. Samtidigt som träd och växter håller på med detta jobbar mängder av pyttesmå djur, svampar och bakterier i marken med att bryta ner allt som är gammalt och dött. De här renhållningsarbetarna i miniformat andas in syre och ut koldioxid, tvärtom mot växterna, och detta kallas markandning.
Markandningen är alltså en källa till koldioxid medan de levande växterna och träden är en sänka. Detta är de två viktigaste kolflödena i skogslandskapet. Slår man ihop utflödet från marken och insuget från träden i en växande skog är insuget störst, det vill säga mer koldioxid sugs upp än vad som kommer ut.
Däremot om träden avverkas blir det en annan femma. Då kommer nedbrytarna i marken att få ännu mer jobb, de kommer att andas ut ännu mer koldioxid samtidigt som träden slutar att suga upp den. Det kalhuggna området blir istället en koldioxidkälla.
Så hur länge läcker hygget koldioxid?
− I de västerbottniska skogar som jag har tittat på handlar det om mellan fem och tio år i de flesta fall, säger Matthias Peichl.
Han betonar att variationen är väldigt stor. I fet, bördig jord jobbar marklivet på snabbt och andas ut massor av koldioxid, medan på de magra jordar som han har undersökt går marklivet ganska långsamt.
− Längre söderut släpper alltså hyggena ut betydligt större mängder koldioxid. Å andra sidan växer träden snabbare och kompenserar snabbare för utsläppen. Vad slutsumman blir varierar från plats till plats.
En faktor som har oväntat stor påverkan på utsläppen är ”hyggesväxter”, som exempelvis mjölkört och hallon. Om de kommer snabbt och rikligt tar de upp stora mängder koldioxid.
Hur går det då till att undersöka hur de här osynliga flödena rör sig?
Matthias Peichls forskargrupp jobbar med olika verktyg, bland annat mätkammare som liknar små terrarier utställda mitt i skogen. De sitter fast ett par centimeter ner i marken och mäter hur mycket koldioxid som samlas i kammaren. På så sätt får forskarna veta exakt vad denna lilla ruta av marken ger ifrån sig och hur mycket markvegetationen tar upp just här. För att skilja på flödena från växternas fotosyntes och markorganismernas andning mörklägger de ibland kammaren med en plastduk. I mörkret tar fotosyntesen en paus medan markandningen fortsätter.
Drömmen hade kanske varit att sätta upp ett ”jätteterrarium”, en mätkammare som nådde upp över trädtopparna, för att få koll på hur gasflödena ser ut i den stora skogen. Men ett sådant bygge blir svårhanterligt, så istället använder forskarna ett högt mätningstorn för att fånga upp flöden mellan skogen och atmosfären. Genom att instrument på masten hela tiden läser av vindens riktning och hastighet kan forskarna rita ut en ellips över det område som masten läser av. Detta har provats ut under många år − genom att släppa ut spårämnen i luften på olika ställen kan man se hur mycket som når tornets mätinstrument. På så sätt skapar forskarna en jättelik mätkammare kring tornen, även om den är ”på låtsas”. Den är inte avgränsad av fysiska väggar, utan av tänkta, matematiskt uträknade gränser.
Sedan slutet av 1990-talet finns sådana så kallade Eddy flux-torn på flera forskningsstationer i Sverige. På myrar behöver de inte vara högre än 3-4 meter men i högvuxen skog kan tornen vara omkring 40 meter höga.
