– Vi har visat att den allt tätare skogen har påverkat markvegetationen och att det har skett i stor skala. Det hade inte gått att visa utan nationella dataserier som sträcker sig över långa tidsrymder, säger P-O Hedwall vid institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU.
SLU har en bland svenska universitet unik uppgift i att samla in många olika former av miljöanalysdata, till exempel det markvegetationsdata som P-O Hedwall och hans kollegor har använt sig av. Dessa data samlas sedan 1983 in på uppdrag av Naturvårdsverket på ett urval av Riksskogstaxeringens permanenta provytor. Det primära syftet med datainsamlingen är att studera vegetationens sammansättning och variation över tid. Men mängderna av insamlad information är också en skattkista för forskare som, likt P-O Hedwall, vill utforska mönster i utvecklingen av det svenska skogslandskapet och hur olika omvärldsfaktorer har bidragit till långsiktiga förändringar.
– Att markvegetationen förändrats beror på framförallt tre saker, kvävenedfall, förändrad skogsskötsel och klimatförändringar, säger P-O Hedwall. Naturartade skogar och blandskogar har ersatts av täta planterade skogar, mer eller mindre monokulturer.
Blåbär missgynnas
Det täta skogarna och kvävetillgången gynnar växter som föredrar skugga och god tillgång på näring. Andra växter, som blåbär, missgynnas. Resultatet är med P-O Hedwalls ord ”ingen kioskvältare”, men ändå viktiga med tanke på bärrisens ekosystemfunktion och betydelse för till exempel stora däggdjur. Idag har den nya kunskapen börjat få spridning.
– Från början var det lite trögt, men nu tycker jag att våra resultat fått bra genomslag, till exempel har skogsnäringen använt det som ett av flera argument för att öka andelen tall i södra Sverige.
När P-O Hedwall inledde sina doktorandstudier för 10 år sedan hade det publicerats få vetenskapligt granskade studier som byggde på markvegetationsdata från SLU:s miljöanalys. Det var först vid den tiden som tillräckligt långa serier fanns och ingen hade tidigare använt det vid ekologisk modellering. Sedan dess har han ständigt en studie på gång baserat på dessa data.
Data från 50-talet
I en av de senaste artiklarna använde P-O och hans forskargrupp även äldre material från Riksskogstaxeringen från 1950- och 60-talet vilket möjliggjorde analys för en längre tidsperiod. Genom en klurig bearbetning av moderna data kunde de jämföra med den äldre dataserien. Det moderna mer komplexa materialet klassades så att det gick att jämföra med äldre data som innehåller enklare och mer generell information. Även den studien visade på en stor förändring i framförallt södra Sverige, med nästan en halverad förekomst av risväxter under en femtio-års period
P-O Hedwall uppmuntrar fler forskare att ge sig i kast med materialet från Riksskogstaxeringens vegetationsinventering. Det händer ibland att forskare ringer upp och undrar om saker. Hur provytorna läggs ut, hur resultat ska tolkas.
– Jag tycker att det är roligt att det uppmärksammas och hjälper gärna till, säger P-O Hedwall. Och jag lär mig fortfarande nya saker om hur proverna samlas in.
Hur samlas data in
En av utmaningarna som P-O Hedwall ser är att förstå hur datainsamlingen går till och vilka konsekvenser det får för vilka analyser som kan göras. Där är miljöanalytikerna på SLU till stor hjälp. De kan även hjälpa till med att lösa analysmässiga problem. P-O har tre råd till den som är intresserad av att inleda forskning baserad på Riksskogstaxeringens vegetationsdata.
Ett. Ta hjälp av miljöanalytikerna. De är själva forskarutbildade och väldigt hjälpsamma och arbetar dagligen med dessa data. Två. Lär av andras misstag. Tre. Sätt dig in i hur upplägget ser ut från början, för det är väl investerad tid. Och avslutningsvis ett tips.
– Markinventeringen – där finns det mycket att gräva i. Jag tror det materialet är underutnyttjat, säger P-O Hedwall.
