Letar efter okända gifter i dricksvattnet

– De miljöföroreningar vi känner till är egentligen bara toppen av ett isberg. Därför är en viktig del av min forskning att identifiera och karakterisera syntetiska kemikalier som finns i dricksvatten och som kan vara farliga för människan eller miljön, berättar Lutz Ahrens.

Han betonar samtidigt att det finns ingen anledning att överdramatisera eventuella faror. Mycket viktigare är att bygga upp en medvetenhet och fylla de stora kunskapsluckorna om miljöföroreningar med syntetiska kemikalier.

PFAS som vattenförorening

Ett exempel på en sådan miljöförorening är PFAS, se faktaruta nedan. Det är en grupp av kemikalier som används bland annat i brandskum och impregnering av vattenavvisande textilier. I Uppsala upptäcktes att ett antal grundvattenbrunnar i närheten av Ärna militärflygplats var förorenade.

– Där har man haft mycket brandövningar och PFAS har läckt ut till vattenmiljön den vägen. Samma fenomen har observerats på andra ställen i Sverige, till exempel på Arlanda och på militärflygplatsen i Ronneby, berättar Lutz Ahrens.

Det är redan känt att PFAS tas upp i näringskedjan och att substanserna har en lång halveringstid. Hur farligt det är för människa och miljö vet man däremot mindre om och det är också svårare att studera.

– Om det är en cancerframkallande eller hormonstörande substans skulle det potentiellt räcka med ganska låga doser för att utgöra en hälsofara. Men vi vet alldeles för lite och det är svårt att säga vad i slutändan orsakar en sjukdom. En människa exponeras för många kemikalier under en livstid, påpekar Lutz Ahrens.

Kostsam vattenrening - nya metoder på gång

I Uppsala har nivåerna av de 21 PFAS-ämnen som ingår i riktvärdet för dricksvatten överstigit gränsen på 100 nanogram per liter i vissa grundvattenbrunnar, och därför måste vattnet nu renas med filtrering genom aktivt kol. Detta sker i dricksvattenanläggningarna; vattnet får flöda genom ett tjockt lager av kol i form av granulat som har en hög absorptionsyta och kan suga åt sig miljöföroreningar. Inte bara PFAS men även andra substanser som läkemedel. När filtret är mättat måste det regenereras.

Från och med år 2026 ska ett nytt gränsvärde för dricksvatten, om 4 nanogram per liter vatten, tillämpas för vissa PFAS-ämnen. Det ställer nya krav på vattenreningen.

– Kostnaden för vattenrening kommer att öka och därför jobbar vi på att ta fram andra reningsmetoder. Bland annat jobbar vi med ett membran som vi testar i en pilotstudie i samarbete med Uppsala Vatten, berättar Lutz Ahrens.

Andra möjliga upptagningstekniker är att använda växter som kan ta upp PFAS ur jorden. Växterna kan sedan användas för framställning av biobränsle och kemikalierna tas därmed bort ur det kontaminerade området.

– Vi provar olika strategier på labbet, och om det verkar lovande gör vi pilotstudier för att se hur det fungerar i praktiken. Efter det kan vi förhoppningsvis tillämpa de nya teknikerna i större skala.

Nya möjligheter att hitta det okända

I andra projekt letar Lutz Ahrens och hans medarbetare efter kända och okända kemikalier i vattnet. Ett vattenprov på t.ex. en liter från olika områden i Sverige koncentreras till en tusendels liter och analyseras sedan med hjälp av vätskekromatografi kopplat till en masspektrometer för att identifiera kända substanser, eller för att hitta okända substanser.

– De avancerade analysinstrumenten gör det möjligt för oss att mäta mycket låga halter – en halt som är likvärdig med 1 droppe av en kemikalie i en olympisk simbassäng, motsvarande 2 500 000 liter vatten. Eller att analysera tusentals kemikalier på en och samma gång. Detta öppnar upp för nya möjligheter för forskare att hitta nya kemiska hot i miljön, förklarar Lutz Ahrens.

Med nya metoder går det att mäta ämnen i mycket låga halter. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU.

Han skulle önska en mer noggrann övervakning av dricksvattnet så att man kan agera innan det är för sent. Även mer samstämmiga riktlinjer som tillämpas internationellt står på önskelistan. I Sverige omfattas 21 olika PFAS-ämnen av riktvärdena.

– Jag skulle också vilja se mer långsiktiga studier som undersöker utvecklingen av miljöföroreningarna. Vilka är kvar, vilka försvinner och vilka nya tillkommer? Vilka fler bör övervakas än de väldigt få som övervakas idag? Det vet vi inte så mycket om och där finns det återigen stora kunskapsluckor, påpekar han.

Säkert dricksvatten angelägen fråga

Lutz Ahrens har tillsammans med andra kollegor på SLU föreslagit inrättandet av ett kompetenscentrum för kemiska hälsorisker i dricksvatten vid SLU i Uppsala för att tillgängliggöra och långsiktigt säkra kompetensen för svenska dricksvattenproducenter, samt för regulatoriska och kontrollmyndigheter.

– Det vore bra att ha ett sådant kompetenscentrum vid ett universitet som kan uppdatera med ny forskning och nya metoder kontinuerligt. Säkert dricksvatten är en så pass angelägen fråga att ingen ovisshet bör finnas, där man förlitar sig på kortsiktiga forskningsprojekt här och där.

Text: Natalie von der Lehr m.fl.