Lekotop i teori och praktik för hållbara lekplatsalternativ

Senast ändrad: 01 augusti 2023
Tre barn klättrar i ett träd

När avskalade och tillrättalagda platser med konstgjorda material dominerar i lekmiljöer blir de mindre hållbara. Barn och unga missar möjligheten till kontakt med natur i vardagen. Naturen kan användas som utgångspunkt och inspiration vid anläggning och design av mer hållbara lekmiljöer.

Denna fallstudierapport är ett resultat av Movium partnerskapsprojekt ”Naturbaserade leklandskap för barn och unga (nr 227 20) som har genomförts i ett samarbete mellan Örebro kommun, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och landskapsarkitektkontoret Urbio under åren 2020–2022.

Målet har varit att utveckla konceptet ”lekotoper” för att identifiera attraktiva platser för barns lek och lärande i natur där även djur och växter kan trivas. Ett annat mål har varit att utveckla formerna för planering och anläggning av naturbaserade lekplatser. I processer av samskapande mellan barn och olika praktiker och experter, har lekotoper identifierats, modifierats och utvecklats under projektets gång. Arbetet har bedrivits inom ramen för två testbäddar, dels i Alnarps landskapslaboratorium på SLU:s campus och dels i Hjälmarviksparken i Örebro,  finansierad av mark- och exploateringsavdelningen vid Örebro kommun.

 

 

 

Fakta:

Lekotop är ett begrepp med rötter i landskapsekologi och miljöpsykologi som används för att identifiera hållbara naturbaserade lekmiljöer med barnperspektiv som kombinerar lekvärden och naturvärden.
Idag används begreppet som ett ledord för utformning av lekmiljö i staden som tydliggör barns rätt att ta plats i staden och tillgodose deras basala behov av lek, rörelse och naturkontakt och samtidigt leverera ekosystemtjänster. Exempel på lekotoper som kan utvecklas är lekbäcken, skogsträdgården, gräsrummet och klätterbrynet.