Teknologin kan användas för att skapa mer tilltalande och lockande och dessutom individanpassade rätter för t.ex. äldre med sväljningssvårigheter, som kan få en broccolipuré i form av en broccoli eller kycklingpatén i form av en kycklingklubba.
Produktutveckling var en stor del av Fannys projekt. Total gjorde hon 51 olika typer a bio-bläck med olika mängder av ingredienserna eller med olika förbehandlingar. Bio-bläcken utvärderades sedan på printbarhet och utseende som 3-printat objekt. Frystorkning var det bästa efterbehandlingsmetoden inför texturanalysen. Tolv utav 51 olika bio-bläck var printbara.
Eftersom 3D-printing är en ny metod finns det mycket man måste ta hänsyn till…. Konsistensen av bläcket och printerns parametrar är de viktigaste faktorerna. Bio-bläcket får inte vara för styvt för att printas ut samtidigt som den ska kunna hålla sin form efter att ha 3D printas.
Innan 3D-printade produkter kan lansera på marknaden så måste ett antal produktionssvårigheter lösas. Livsmedelssäkerhet kan vara ett problem, särskilt vid individanvändning. Ingredienserna som kan användas begränsas av sin printbarhet och olika behandlingar kan ha en stor påverkan på den slutliga printade produkten. Ökad energiförbrukning är en annan fråga som behöver beaktas.
Den största utmaningen med 3D-printingen i forskningen som jag upplevt var att hantera och utvärdera effekten av olika parametrarna som, mängden ingredienser, olika förbehandlingar, print-tryck, storlek av munstycket, print-mönster, objektets storlek, efterbehandling mm…
Med påverkan av många parametrar så är det svårt att differentiera effekten av varje individuell ingrediens. Att dokumentera varje resultat var kritiskt. Sedan så hade jag problem med printern ett antal gånger vilket ökade på svinnet och var en tidsförlust.
Att praktisera i ett främmande land kan vara en utmaning särskilt under en pandemi. I Fannys fall så påverkades inte själva projektet av pandemin men i stället begränsade utbudet sociala aktiviteter som är en del av vår tillvaro.
Fanny fortsätter: Jag hade tur att komma till Sverige ett land med mycket lindriga restriktioner. Coronasituationen var inte ett problem i själva projektet. Jag åkte till universitetet och jobbade i labbet nästan varje dag. Vi åt lunch tillsammans och jag hade sociala interaktioner på arbetsplatsen. Jag slapp jobba framför en skärm hela dagarna, min arbetsdag kändes som en vanlig arbetsdag.
I början var det svårt att träffa vänner, jag bodde själv och alla barer restauranger där man annars träffar nya kontakter stängdes 20:00. Alla typer av sociala evenemang var inställda. Jag var verkligen tvungen att anstränga mig för att hitta mina vänner i Sverige. Under normala omständigheter så är Uppsala fullt av studenter och aktiviteter.
Praktiken är en obligatorisk del av Fannys studier till livsmedelsingenjör:
Under min praktik så har jag lärt mig att vara mer självständig och ansvarstagande. Jag lärde mig flera färdigheter i labbet, jag insåg också att forskning är en komplicerad och långdragen process. Det är viktigt att ge sig tiden att reflektera på sina resultat. Jag förbättrade också min skriftliga och muntliga engelska.
I Frankrike så har Fanny ett år kvar av sina studier till dubbeldiplom: ”Food Science Engineer + Administration and Industries Management Master”.
Vad vill du göra i framtiden
I framtiden så hoppas kunna jobba utomland Tyskland , Nederländerna eller Schweiz). Jag skulle vilja jobba inom industrin någon gång som projektledare eller linjechef eller starta ett eget företag. Jag kommer definitivt ha 3D-printing i mina tankar!