Långt fler svampar än man tidigare trott växer i marken. Faktum är att de svampar vi kan se med blotta ögat är i minoritet. Det är en av insikterna från snart tio års DNA-kartläggning som publicerats på en ny hemsida.
De flesta har läst om kalla brottsfall som kunnat lösas med hjälp av DNA. Även i skogen är DNA-tekniken till stor hjälp. Sedan 2015 pågår en nationell kartering av svampar i svensk skogsmark. Resultatet visar att det finns långt fler svampar som vi inte kan se – i jorden – än man tidigare trott. Många vanliga och betydelsefulla mykorrhizasvampar växer utan att visa sig.
– Vi har lärt oss att det är betydligt fler svampar i marken än vi trodde. Många av arterna vi ser utgör egentligen bara en mindre mängd av svamparna i marken, säger Anders Dahlberg, professor i mykologi och en av initiativtagarna till undersökningen.
Den stora nyttan med karteringen, menar Anders Dahlberg, är att den kostnadseffektivt och storskaligt ger ny information om svampars mångfald och förekomster, något som kan nyttjas inom forskning och för miljöövervakning.
– På liknande sätt som vi lär oss mer och mer om mikrober i våra magar och hur de påverkar oss, börjar vi förstå mer om svamparnas betydelser och roller i naturen. Till exempel vet vi nu att där en viss grupp spindelskivlingar förekommer, är kolinlagringen i marken runt 30 procent lägre, säger Anders Dahlberg.
Tidigare baserades mycket av vad vi visste om skogens svampar på inventeringar av fruktkroppar. Men många svampar saknar fruktkroppar. Fruktkropparna är också synliga endast en kort period av året medan mycel i marken växer året runt. Med en DNA-analys av jord kan mycel av alla marksvampar detekteras när som helst. DNA-resultaten matchas sedan mot ett register med kända arter.
Jordproverna som undersöks samlas in på Markinventeringen och Riksskogstaxeringens fasta provytor. Samordningen innebär att svampresultaten kan kombineras och analyseras med all data som samlas in om skog- och markförhållanden. Den ger också logistiska fördelar: då ett fältlag ändå är på platsen, är det enkelt och kostnadseffektivt om de också tar ett jordprov.
Data från svampkarteringen till och med 2019 har publicerats på en ny hemsida – svamparisverige.se. Sidan ger besökare möjlighet att till exempel undersöka var i landet, i vilka slags skogar och skogsåldrar olika svampar förekommer. Successivt kommer data från fler år att läggas till och kunna visa samband mellan svampar och skogsmiljöer.
DNA-inventeringen av svampar i Sverige har bekostats av Formas, Naturvårdsverket och SLU. Finansiering för den fortlöpande karteringen är säkerställd via Naturvårdsverket. Webbsidan Svamparisverige.se har finansierats med ekonomiskt stöd från SLU Miljöanalys och Anna och Gunnar Vidfelts stiftelse.