Det har skett dramatiska förändringar i apsens föryngring från början av 1950-talet fram till idag. Här kan du läsa mer om de faktorer som främst bidragit till förändringarna. Klicka på varje bild för mer information.
Kalhyggesbruk
|
Föryngrings"boom" för aspen
Skogsbruket genomgick stora förändringar efter andra världskriget, främst genom att det togs upp stora kalhyggen. Detta gynnade pionjärträd som asp och ledde till en föryngrings-”boom” under 1950- och 1960-talen för aspen, som väl sammanfaller med det storskaliga trakthyggesbrukets införande.
|
Ökat röjningsbehov
I norra Sverige ökade andelen ungskog (0–30 år) från drygt 15 till 35 % under perioden 1955–1980 som en följd av det intensifierade skogsbruket. I södra Sverige skedde också en ökning av ungskogsarealen, men inte lika dramatisk som i norr. I de nyanlagda ungskogarna fanns det mycket oönskat löv, och den röjda arealen ökade stadigt fram till början eller mitten av 1980-talet.
|
Älgbetning
|
Älgen betar helst asp
Aspen är ett av de trädslag som hare, rådjur och älgar helst betar av. Idag anser flera att betestrycket från de stora växtätarna kan vara ett hot mot aspens föryngring då älgbetning är den enskilt viktigaste skadefaktorn på asp. Mellan 10 och 25 % av tillgängliga rotskott betas av älg på årsbasis och det ackumulerade betestrycket har beräknats till 60–70 % mätt som andel betade rotskott inom beteshöjd.
|
Bäst aspföryngring under tidigt 1970-tal
Mängden småträd av asp per älg kulminerade under tidigt 1970-tal för att därefter snabbt minska till slutet av 1980-talet när älgstammen ökade dramatiskt. Därefter har kvoten sakta ökat. I dag är utbudet av småträd av asp per älg hälften av nivåerna i början av 1950-talet. Den förväntade ökningen av mängden små aspar har inte skett i södra Sveriges ungskogar, vilket kan indikera att föryngringen av asp här har hållits tillbaka på grund av ett stort betestryck.
|
Lövbekämpning
|
Kemisk röjning
Skogsbruket hanterade det stora behovet av röjning inte bara maskinellt utan även med kemisk bekämpning. Perioden 1968–1986 beräknades den årliga besprutade arealen ha omfattat knappt 30 000 ha. Variationen mellan år var dock betydande, toppåret 1969 behandlades 92 000 ha mot endast 647 ha år 1986.
|
Förbud mot luftbesprutning
År 1985 förbjöds all besprutning från luften. Efter mitten av 1980-talet minskade den årligen röjda arealen kraftigt fram till mitten av 1990-talet, särskilt i norra Sverige. Därefter låg den på en låg nivå för att öka först under senare år. Detta har inneburit att arealen ungskogar i behov av omedelbar röjning har ökat kraftigt.
|
Igenväxning
Siffrorna gäller för hela landet. Med små aspar menas 0-99 mm i diameter.
|
Förändrat jordbruk gynnar asp
Tillgänglig statistik visar att både åker- och ängsmarksytan har minskat, men särskilt ängsmarken har minskat kraftigt, från omkring en miljon ha vid mitten av 1930-talet till mindre än trehundra tusen ha i mitten av 1960-talet.
|
Mer asp nära bebyggelse
I kantzonen mot åker- och betesmark är den stående volymen av asp per hektar sex gånger högre än inne i skogen. Till viss del har det att göra med aspens förkärlek för produktiva och välddränerade mineraljordar.
Ett minskande betestryck från tamboskap från slutet av 1800-talet till början av 1950-talet borde också ha gynnat aspens föryngring nära bebyggelse.
|
| |
 |
