Diagnostiska horisonter, egenskaper och material

Senast ändrad: 20 maj 2020

Diagnostiska horisonter

Diagnostiska horisonter har, till skillnad från de mer allmänna ho­ri­sont­be­teck­ningarna O, A, E, B och C, fastställda och mer precisa kriterier som måste uppfyllas för att horisonten ska betecknas som diagnostisk. I båda fallen avses urskiljbara markhorisonter som går att spåra horisontellt runt provgropens profilvägg. (Observera också att en viss typ av diagnostisk horisont kan finnas i mer än en jordmånstyp. En cambic-horisont kan t.ex. förekomma också i en Umbrisol, men i det fallet är det ythorisonten (umbric) som är den avgörande diagnostiska horisonten.)

Cambic

Generell beskrivning

En cambic-horisont (från latin cambiare – att förändra) är en finkornig B-horisont som visar tecken på svag till måttlig förändring beroende på jord­måns­processer. I jämförelse med underliggande hori­son­ter har den hög­­re halt av oxider och/eller tecken på förlust av karbonater. Över­lig­gand­e minerogena horisonter har i jämförelse högre halt organiskt ma­­terial och en mörkare och/eller mindre intensiv färg. Förändring pga. jordmånsbildning bör kunna påvisas genom förekomst av en ut­veck­lad struktur.

Diagnostiska kriterier

En cambic-horisont

  1. har en textur som är sandig-moig morän eller grovmo eller finare;
    och
  2. saknar modermaterialets even­tuella skiktning/varvighet i minst halva volymen;
    och
  3. visar tecken på förändring i ett eller flera av följande avseenden:
    - rödare hue eller högre chroma eller högre lerhalt än
    - underliggande lager;
       eller
    - rödare hue eller högre chroma eller högre value än 
    överliggande minerogent lager, samt en utvecklad aggregatstruktur i minst halva volymen; 
       eller
    - tecken på förlust av karbonater;
       och
  4. utgör inte del av tidigare plöjt lager och utgör inte del av en spo­dic- eller umbric-horisont;
    och
  5. har en mäktighet på minst 15 cm.

Folic

Generell beskrivning

En folic-horisont (från latin folium – löv) är en ythorisont eller en horisont som ligger nära markytan. Den består huvudsakligen av väl genom­luf­tat organiskt material (vanligtvis en humusform av mårtyp).

Diagnostiska kriterier

En folic-horisont består av organiskt material som

  1. är vattenmättat mindre än 30 dagar under ett normal­år;
    och
  2. har en mäktighet som är minst 10 cm.

Histic

Generell beskrivning

En histic-horisont (från grekiska histos – vävnad) är en ythorisont eller en hori­sont som ligger nära markytan. Den består av organiskt material vars nedbrytning hämmas av begränsad syretillgång (vanligtvis en hu­mus­­­form av torvtyp).

Diagnostiska kriterier

En histic-horisont består av organiskt material som

  1. är vattenmättat under minst 30 dagar i rad ett normalår eller är artificiellt dränerad (genom dikning, sjösänkning, etc.);
    och
  2. har en mäktighet som är minst 10 cm.

Mollic

Generell beskrivning

En mollic-horisont (från latin mollis – mjuk) är en mäktig, mörkfärgad ythorisont med bra struktur och en hög basmättnadsgrad och en måt­tlig till hög halt organiskt material. En mollic-horisont är en A-horisont.

Diagnostiska kriterier

Nyckeln nedan är exakt lik den för umbric-horisont (se nedan), förutom punkt 4:
En mollic-horisont har i genomsnitt följande egenskaper i de översta 20 cm (eller ner till berggrunden om den finns inom 20 cm).

     4. en basmättnadsgrad (i 1 M NH4OAc) som är 50 % eller högre sett som ett viktat medelvärde för hela horisonten (d.v.s. ett bördigt och lätt­vitt­rat material);

Spodic

Generell beskrivning

En spodic-horisont (från grekiska spodos – vedaska) är en B-­hori­sont i en Podzol. Den innehåller intransporterade och utfällda substanser be­stående av or­ga­niskt material, aluminium och järn. De utfällda sub­stan­serna karak­täriseras av en hög andel pH-beroende ladd­ningar, en stor specifik yta och god vattenhållande förmåga. En spodic-horisont över­lagras vanligtvis av albic-material.

Diagnostiska kriterier

En spodic-horisont

  1. har i de övre 2.5 cm en av följande Munsell-färger:
    - en hue på 5YR eller rödare;
       eller
    - en hue på 7.5YR med en value på 5 eller lägre och enchroma på 4 eller lägre (6 eller lägre vid förekomst av cementering – skenhälla – i minst halva volymen);
       eller
    - en hue på 10YR med en value och chroma på 2 eller lägre, eller färgen 10YR 3/1;
       och
  2. har en mäktighet på minst 2.5 cm.

Umbric

Generell beskrivning

En umbric-horisont (från latin umbra – skugga) är en mäktig, mörkfärgad yt­hori­sont med en låg basmättnadsgrad och ett måttligt till högt inne­håll av organiskt material. En umbric-horisont är en A-­horisont.

Diagnostiska kriterier

(Nyckeln nedan är exakt lik den för mollic-horisont, förutom punkt 4).

En umbric-horisont har i genomsnitt följande egenskaper i de översta 20 cm (eller ner till berggrunden om den finns inom 20 cm)

    1. en struktur som är tillräckligt stark för att horisonten inte blir mas­siv och hård eller mycket hård när den är torr (aggregat större än 30 cm i diameter räknas in i betydelsen av massiv om det inte finns någon sekundär struktur i aggregaten);
      och
    2.  minst 0.6 vikt-% organiskt kol (1 vikt-% organiskt material);
      och
    3. ett eller båda av följande
      a). ett söndersmulat prov måste ha ett Munsell value på 3 el­ler lägre och en chroma på 3 eller lägre;
          eller
      b). en textur som är sandig-moig morän eller grovmo eller grövre och ett Munsell value på 5 eller lägre och en chroma på 3 eller lägre och minst 2.5 vikt-% organiskt kol (4.3 vikt-% organiskt material);
          och
    4. en basmättnadsgrad (i 1 M NH4OAc) som är 50 % eller lägre sett som ett viktat medelvärde för hela horisonten;
      och
    5. följande mäktigheter:
      a). minst 10 cm om den ligger direkt på berggrunden;
         eller
      b). minst 20 cm. 

Diagnostiska egenskaper och material  

Gleyfärger

Generell beskrivning

Jordmaterial utvecklar gleyfärger(från det ryska namnet gley – geggig jordmassa), om de är grundvattenmättade under en period som är tillräckligt lång för att syret i markvattnet ska för­bru­kas genom oxidation av organiskt material, vilket leder till re­du­ce­ran­de (syrefria) förhållanden. Vid reducerande förhållanden bildas två­värt järn som löser sig i markvattnet. När grundvattenytan sjunker oxi­deras järnet till trevärd form och fälls ut längs rotkanaler och i spric­kor mel­lan aggregat där syret först tränger ner.

Gleyfärger karaktäriseras ofta av ett fläckigt mönster som utvecklas när det förekommer omväxlande reducerande och oxiderande för­hål­landen i övergången mellan grund- och markvatten­zonen, vilket ger en ojämn fördelning av röda järn(hydr)oxider. Vid permanent re­du­ce­rande för­hål­lan­den dominerar färger som är gråa/vita (sandiga jordar), blåa/gröna (leriga jordar) eller svarta (sulfidjordar).

Diagnostiska kriterier

Gleyfärger uppfyller ett eller båda av följande

  1. minst 95 % av exponerad yta har färger som indikerar permanent reducerande förhållanden (gråa/vita, blåa/gröna eller svarta);
    eller
  2. minst 5 % av exponerad yta består av fläckar (ofta röda-bruna eller gula-bruna) som indikerar oxiderande förhållanden genom an­rik­ning av järn(hydr)oxider.

Reducerande förhållanden

Definition

Reducerande förhållanden innebär att det råder syrebrist i marken och att järn och andra ämnen finns i reducerad form. Detta kan på­visas genom att man droppar en 1 %-ig K3Fe(CN)6-lösning på ett färskt brott av ett aggregat i ett naturfuktigt jordprov. Om reagenset får en mörkblå färg råder reducerande förhållanden.

Albic-material 

Generell beskrivning

Albic-material (från latin albus – vit) är vanligtvis ljusfärgad finjord som urlakats på järn(hydr)oxider och organiskt material så att färgen på hori­sonten bestäms av färgen på sand och siltpartiklarna snarare än yt­beläggningar på dessa partiklar. Materialet har enkelkornsstruktur el­ler svagt aggre­ge­rad struk­tur. Lager med albic-material ligger ofta under ett humuslager, men kan genom erosion/störning ligga i marky­tan. Ma­terialet är förknippat med en ur­lak­nings­hori­sont (E-hori­sont) och över­­lagrar då vanligtvis en anrikningshorisont (B-hori­sont). Albic-material i en urlakningshorisont har ofta grövre textur än un­der­lig­gande (spodic) B-horisont. Även om skillnaden kan vara liten (ib­land en tex­tur­­klass, men ofta mindre än detta). Mäktiga lager med albic-ma­te­rial är ofta knutna till sandavlagringar och humida kli­mat­för­hål­landen. Albic-ma­te­rial förekommer också vid reducerande för­hål­lan­­den.

Diagnostiska kriterier

Albic-material är finjord som i minst 90 % av sin volym har:

Munsell-färger:             
  • ett value på antingen 6, 7 eller 8 och en chroma på 4 eller lägre;
    eller
  • ett value på 5 och en chroma på 3 eller lägre;
    eller
  • ett value på 4 och en chroma på 2 eller  lägre. En chroma på 3 är tillåten om modermaterialet har en hue på 5YR    eller rödare och chroman beror på färgen hos de rena silt- och sand­partik­larna

Organiskt material 

Generell beskrivning

Organiskt material utgörs av en större mängd döda organiska rester som ansamlats på mark­en under antingen fuktiga eller torra för­hål­lan­den och i vilket eventuellt minerogent innehåll inte avsevärt påverkar egenskaperna.

Diagnostiska kriterier

Organiskt material har minst 20 vikt-% organiskt kol (35 vikt-% or­ganiskt material) i finjorden (< 2 mm).