Klimat

Klimatzoneringen är en grov indelning av klimatet. Inom klimatzonerna skiftar klimatet stort beroende på lokala faktorer som påverkan av havsströmmar, avstånd från kuster och stora sjöar samt höjd över havet.

Områdena i lä av Skandinaviska fjällkedjan har ett lokalkontinentalt klimat, vilket innebär större skillnader i temperatur och nederbörd mellan sommar och vinter samt relativt lite nederbörd jämfört med mer kustnära områden. Längs västkusten och delar av ostkusten är klimatet mer maritimt, och utmärks av mindre skillnader mellan sommar och vinter. Påverkan av havet finns inte bara längs kusterna utan även i västra Jämtland där varmare, fuktigare luftmassor från Atlanten bryter igenom fjällkedjan. Klimatzoneringen framgår även tydligt i de enskilda kartorna för medeltemperatur, temperatursumma och vegetationsperiodens längd.

Kartan visar områden som positivt (kontinentalt klimatinslag) eller negativt (maritimt klimatinslag) avviker från det temperaturklimat som vore givet grundat enbart på latitud och höjd över havet.

Kartan är hämtad från Lundmark (1988)

Årsmedeltemperatur
	Kartan visar årsmedeltemperaturen under normalperioden 1991–2020 och är hämtad från SMHI Jämför gärna med medeltemperatur i januari och juli nedan.
Medeltemperatur januari	Medeltemperatur juli
Kartan visar medeltemperaturen under januari för normalperioden 1991-2020 och är hämtad från SMHI.	Kartan visar medeltemperaturen under januari för normalperioden 1991-2020 och är hämtad från SMHI.

SparaSpara

SparaSpara

Den dominerande vindriktningen i Sverige är mellan sydväst och väst. De fuktiga luftmassor som pressas in över Skandinavien möter ett stort hinder i fjällkedjan. Avkylningen av luften som sker vid ökande höjd leder till att fuktigheten faller ut i form av regn eller snö. Tillsammans med den låga sommartemperaturen i fjällområdet ger de stora nederbördsmängderna goda förutsättningar för bildning av glaciärer.

Den svenska västkusten har inget regnskydd av någon bergskedja och har därför relativt stora nederbördsmängder och ett klimat som kan betecknas som maritimt. När de fuktiga luftmassorna når västra sidan av det småländska höglandet uppstår samma effekt som vid fjällkedjan och detta område har därför de högsta nederbördsmängderna i Sverige. Ostkusten ligger i regnskugga och mottar därför små mängder nederbörd jämfört med västkusten.

Medelvärde av verklig årsnederbörd för normalperioden 1991-2020. Kartan hämtad från SMHI.

Humiditet = nederbörd - avdunstning

Områden där tillskottet av vatten via nederbörd, är större än avdunstning och växternas transpiration tillsammans, betecknas som humida. Humiditeten spelar stor roll för vegetationens risk att drabbas av vattenbrist. Under vinterperioden tar vegetationen i princip inte upp något vatten och har då på sätt och vis en torkperiod oavsett hur stor nederbörden är. Humiditeten har därför störst betydelse under vegetationsperioden.

Den högsta humiditeten återfinns i områden med hög nederbörd och/eller låg temperatur. Dessa förhållanden råder i Sveriges västra och norra delar. I landets östra delar är nederbördsmängden lägre samtidigt som temperaturen är högre med låg humiditet som följd. I de östra delarna av landet är humiditeten under vegetationsperioden negativ och underskottet av vatten som uppstår under sommaren måste fyllas på under vintern. Torkperioder är av dessa orsaker vanligare i östra Sverige, men även västra Sverige kan drabbas av minst lika omfattande skador p.g.a. kraftig torka, eftersom träden där är sämre anpassade till vattenbristförhållanden.

Karta: Humiditet (1951-1980). Från Lundmark (1986).

Vegetationsperioden definieras som den period under året då dygnsmedeltemperaturen överstiger +5^oC fyra dagar i rad. Ungefär vid denna temperatur på våren är marken tillräckligt tinad för att aktiviteten i trädrötterna skall starta och vid motsvarande temperatur på hösten avstannar tillväxten inför vintern.

Förändringen av vegetationsperiodens längd följer i huvudsak förändringen av årsmedeltemperaturen från norr till söder. Tidpunkten för vegetationsperiodens början och slut kan dock variera inom ett område med samma längd på vegetationsperioden. Detta beror på effekter av stora sjöar och hav vilka värms upp långsamt och ger en nedkylningseffekt på våren och omvänt, en värmningseffekt på hösten.

De turbulenta luftströmmar som kommer in över Sverige huvudsakligen från sydväst ger upphov till stora variationer i vädret och därmed start och avslutningstidpunkt för vegetationsperioden. Denna effekt är störst i södra delarna av landet som inte ligger i skydd av fjällkedjan. De stora klimatskillnaderna mellan söder och norr gör att vegetationsperioden i sydligaste Skåne är dubbelt så lång som längst i norr. Effekten av höjden över havet framträder tydligt på småländska höglandet som har markant kortare vegetationsperiod än omgivande delar av Götaland.

Jämför även med: 

• Första höstfrost
• Sista vårfrost

Karta: Vegetationsperiodens genomsnittliga längd för normalperioden 1991-2020. Från SMHI.

Spara

Kartan gäller för korrigerad nederbörd 1951-1980 och kommer från Lundmark (1986).

Jämför med årsnederbörden (se ovan) och vegetationsperiodens längd (se ovan)

Spara

Temperatursumman är den sammanlagda dygnsmedeltemperaturen över +5^o under vegetationsperioden. Detta mått ger alltså en beskrivning av hur varm vegetationsperioden är. Längs Götalands kuster är vegetationsperioden längre på den västra sidan. Temperatursumman däremot är ungefär lika stor, vilket beror på att ostkusten genom torrare och varmare somrar kompenserar för den något kortare vegetationsperioden jämfört med västkusten.

Gynnsamt temperaturklimat förekommer även längs Norrlandskusten. Allra närmast Östersjöns stränder ger den kylande havsluften dock en något lägre temperatursumma. Av kartan över temperatursumman framgår även att området närmast Mälaren och Hjälmaren har ett gynnsamt temperaturklimat under vegetationsperioden. I genomsnitt avtar temperatursumman med 58 dygnsgrader för varje breddgrads nordförflyttning och 90 dygnsgrader för varje 100 meters höjning över havsnivån.

Vattnets uppvärmningseffekt på hösten märks tydligt längs våra kuster och runt de större sjöarna, samt Jämtland som påverkas av värmande Atlantvindar. Lokalkontinentala områden såsom Småländska höglandet och norra Sveriges inland har däremot tidiga höstfroster vilket även innebär en kortare vegetationsperiod.

Kartan hämtad från SMHI

Isolinjerna för de sista vårfrosterna följer i stort sett de för vegetationsperiodens längd. I södra Sverige upphör frost tidigt längs västkusten och Vänern och Vättern. Kontinental klimateffekt gör att frost förekommer relativt sent på Småländska höglandet. Östersjön har en liknande effekt för den yttersta kustremsan medan området strax innanför kusten har sen vårfrost. I norra Sverige avslutas vårfrosten i stort sett enligt latitud och höjd över havet. Påverkan av västliga vindar ger upphov till relativt tidigt avslut för vårfrost i Storsjöområdet.

Kartan hämtad från SMHI.