Jordmånsbildande processer

De jordmånsbildande faktorer som styr de jordmånsbildande processerna är:

• det geologiska underlaget (modermaterialet)
• klimatet
• topografin
• hydrologin
• organismerna
• tiden (åldern)

Det geologiska underlaget - modermaterialet - påverkar jordmånsbildningen och markens egenskaper genom mineralsammansättning, kornstorleksfördelningen - jordarten - samt genom jordtäckets mäktighet.

Den mineralogiska sammansättningen avgörs av sammansättningen hos den bergart som materialet härstammar ifrån. De flesta mineraljordar har under sin bildning transporterats med is, vatten eller luft. De kan därför ha en annan sammansättning än vad som svarar mot berggrunden på den plats där de avsatts. I Sverige dominerar morän som är en blandning av olika kornstorleksklasser. Denna jordartstyp är i regel grovkornig men, på grund av jordarnas ringa ålder och låga vittringsgrad, förhållandevis rik på lättvittrade mineral.

Klimatet påverkar markprocesserna

Klimatet påverkar markprocesserna genom att reglera produktionen av organiskt material samt genom att påverka olika kemiska, biologiska och fysikaliska processer i marken. Variationen av temperatur, nederbörd och frost under året har stor betydelse. Viktiga processer som påverkas av klimatet är vittring, utlakning samt tillförsel och nedbrytning av organiskt material. Sverige har hög nederbörd i relation till avdunstningen. Detta leder till utlakning. Frosten har genom tjälningen i marken en gynnsam effekt på markens struktur. Till klimatfaktorn kan man också addera atmosfärisk deposition av sura ämnen eller andra föroreningar med nederbörden. Depositionen påverkar näringstillgång och markens surhet.

Grundvattnet påverkar lokalklimatet och organismerna

Grundvattenytans läge och vattnets rörlighet bestäms av topografin som också påverkar lokalklimatet och organismerna. Tillgången på syre i marken är starkt kopplat till vatteninnehållet i marken. En hög grundvattenyta kan leda till syrebrist vilket i sin tur starkt påverkar jordmånsbildningen genom minskad nedbrytning av organiskt material, torvbildning, och ökad löslighet av vissa metaller.

Markstruktur

Organismerna påverkar marken genom tillförsel och omvandling av organiskt material och genom att påverka markpartiklarnas lagring - markens struktur. Detta sker genom påverkan från rötter och markorganismer. Den organiska substansen tillförs marken som förna. Genom nedbrytning bildas humus. Mineraliseringsprocessen innebär att näringsämnen frigörs och åter igen kan ingå i cirkulationen mellan mark och växt.

En viktig faktor är också människan som genom kulturpåverkan har haft genomgripande betydelse för flera markers egenskaper. Skörd av biomassa innebär förlust av växtnäringsämnen och biologisk försurning.

Sveriges unga jordar

Tiden, som jordmånsbildande faktor, tar sikte på det förhållandet att jordmånen succesivt utvecklas. I Sverige har vi mycket unga jordar som alla har bildats efter den sista nedisningen för mellan 8 000 och 12 000 år sedan. Detta kan jämföras med att jordarna i tropiska områden kan vara flera miljoner år gamla.

Förändringarna i sig kan också påverka den fortsatta jordmånsutvecklingen. Ett exempel på detta är bildningen av täta skikt i marken genom utfällningar av järnföreningar eller andra ämnen. Dessa skikt påverkar vattenrörelser samt rotutbredning och därmed den fortsatta jordmånsutvecklingen.

Jordmånen - basen för växtproduktion

Jordmånen kan också sägas vara den del av marken som utnyttjas av växtrötterna och som därvid är basen för växtproduktion. I Sverige har jordmånerna i regel utbildats i lösa glaciala eller postglaciala avlagringar. I andra klimatområden utanför glaciärpåverkan och med intensiva processer i marken kan jordmånen omfatta hela den lösa avlagringen som bildats genom organismernas, klimatets och vattnets inverkan.

Viktiga processer i marken

Utbildandet av en jordmån innebär alltså att olika processer i marken förändrar ursprungsmaterialet, d.v.s. berget eller en lös avlagring. Exempel på markprocesser är kemisk vittring av mineral men också utfällning av svårlösliga sekundära mineral, t.ex. oxider av järn och aluminium.

Andra markprocesser är ansamling av dött organiskt material på markytan samt nedtransport till djupare skikt. Perkolerande vatten kan föra med sig fasta partiklar och lösta ämnen som endera kan fastna på större djup i marken eller transporteras till andra områden som t.ex. utströmningsområden eller sjöar.

Markorganismerna förändrar den rumsliga fördelningen av partiklar i marken. På så sätt kan markdjur bidra till en aggregerad markstruktur med stora porer.

Jordmånsvarianter – ett resultat av klimat och organismer

Marken har naturligtvis påverkats på olika sätt bl.a. därför att klimat och organismer är olika på skilda håll såväl i Sverige som i världen i övrigt. Därigenom har ett mycket stort antal jordmånsvarianter uppstått. Till skillnad mot vad fallet är inom floristik och faunistik uppstår inga klart (genetiskt) avgränsade arter eller sorter utan jordmånerna övergår gradvis i varandra.

Inom jordmånsläran försöker man dock systematisera och sammanföra jordmåner i genetiskt besläktade enheter. Tanken är också att dessa enheter skall ha ett praktiskt värde genom att särskild hänsyn tas till egenskaper som är viktiga ur användarsynpunkt, t.ex. produktionsförutsättningar. Begreppet jordmån måste också relateras till en viss ytstorlek, nämligen en grop med 1 m sida. Om så inte vore skulle jordmånsbeskrivning och klassificering bli praktiskt helt ohanterbart. Avsikten är att förhindra att lokala mikrovariationer, t.ex. beroende på maskaktivitet eller en multnande kvist beskrivs som separata jordmåner.

Jordmånen är en indikatör för markanvändning

Eftersom jordmånerna är ett resultat av olika markprocesser och ståndortsförhållanden kan man ur jordmånerna läsa något om markens egenskaper, känslighet, användbarhet och skötselkrav. Jordmånerna används därför regelmässigt i hela världen som indikatorer vid bruk av mark och vid markanvändningsplanering. Genom att jordmånerna ständigt är utsatta för förändringar kan återkommande karteringar visa vilka konsekvenser markanvändning och miljöpåverkan får för markprocesserna.