Sedan mitten av 1900-talet har landskapet förtätats och mörknat i flera avseenden. Arealen öppna jordbruksmarker har minskat och skogarna har blivit tätare och rikare på virke. Det påverkar både den biologiska mångfalden och hur vi upplever landskapet.
Att skogarna tätnat och blivit mörkare har varit en stark trend under lång tid. Virkesförrådet, det vill säga stamvolymen av alla träd, har ökat starkt i all skog som är över 20 år gammal. Jämfört med skogarna på 1950-talet har dagens skogar i motsvarande ålder i genomsnitt oftast 40–80 procent större virkesförråd.
Detta innebär utan tvivel att man upplever dagens skogar som ”mörkare”. Det faktum att gamla tallskogar ofta ersatts av granskogar i Göta- och Svealand har ytterligare bidragit till att skogslandskapet i södra Sverige blivit mörkare.
Jordbruksarealen har också minskat kraftigt sedan 50-talet, både i norra och södra Sverige. Minskningen var störst under 50- och 60 talen. Förändringen mot ett mörkare och tätare landskap märks mest i mellan- och skogsbygder där minskningen i jordbruksareal har varit störst. Sedan mitten av 1950-talet har arealen jordbruksmark minskat från 4,7 miljoner hektar till dagens knappt 3,4 miljoner.
Nästan hälften av den nedlagda jordbruksmarken - 48 procent - utgörs av granskog, jämfört med 27 procent för all skog, vilket naturligtvis är en viktig bidragande faktor till att skogen mörknar.
Det mörkare landskap som den här utvecklingen gett upphov till är naturligtvis inte jämnt fördelat. Det märks mest i mellan- och skogsbygder, men även i rena slättbygder har en del jordbruksmarker tagits i anspråk för skogsproduktion.
Granskog uppfattas ofta som mer mörk än tallskog. Ungefär hälften av de skogar som växer på nedlagd jordbruksmark utgörs av granskogar, medan endast en fjärdedel av Sveriges skogar består av granskog. Det faktum att gamla tallskogar ofta ersatts av granskogar i Göta- och Svealand har ytterligare bidragit till att skogslandskapet i södra Sverige blivit mörkare.
1/7
Om vi uppfattar landskapet som "öppet" eller "mörkt" beror framför allt på hur stora öppna eller glest trädbevuxna ytor som finns. I skogsbygder är det skogens ålderssammansättning– främst andelen hyggen och mycket ung skog – och skogens täthet som påverkar bilden.
2/7
Nästan hälften av den nedlagda jordbruksmarken - 48 procent - utgörs av granskog, jämfört med 27 procent för all skog, vilket är en bidragande faktor till att skogen mörknar. En ljuspunkt i sammanhanget är att andelen lövskog på tidigare jordbruksmark ändå är förhållandevis stor – över 37 procent – jämfört med knappt 7 procent av hela landets skogar.
3/7
För att få en helhetsbild bör även den skogsmark som omvandlats till jordbruksmark tas med i beräkningarna. Endast 0,4 procent av skogsmarksarealen omfördes till jordbruksmark under perioden 1985–2008. Det vanligaste är troligen att skogar glesats ut, hägnats in och används som betesmark med hjälp av EU-bidrag.
4/7
Den nya skog som oftast skapats genom plantering av förädlat plantmaterial sluter sig snabbt och bildar täta ungskogar. I södra Sveriges snabbväxande skogar blir denna tendens ännu starkare. En övergripande effekt när jordbruksmarkerna omvandlats till skog är att antalet lämpliga livsmiljöer för många växter och insekter minskar. Stora områden har också blivit rena skogslandskap med färre kantzoner mellan skog och öppna marker.
5/7
Sedan mitten av 1950-talet har arealen jordbruksmark minskat från 4,7 miljoner hektar till dagens knappt 3,4 miljoner. I Norrland har jordbruksarealen mer än halverats, från 0,7 till 0,3 miljoner hektar. I södra Sverige är nedgången relativt sett mindre; från 4 till 3 miljoner hektar.
6/7
Jordbruksarealen har minskat kraftigt sedan 50-talet, både i norra och södra Sverige. Minskningen var störst under 50- och 60 talen. Förändringen mot ett mörkare och tätare landskap märks mest i mellan- och skogsbygder där minskningen i jordbruksareal har varit störst.
7/7
Skogshistorier är en skogshistorisk hemsida med kartserier baserade på data från Riksskogstaxeringen. Den producerades ursprungligen inför Riksskogstaxeringens 90-årsjubileum 2013, och presenteras här i en aningen moderniserad, kondenserad version. Skogshistorier är ett bidrag till att föra ut konkret kunskap om våra skogars historiska utveckling, primärt till myndighetspersoner, journalister och olika slags experter.
Projektet finansierades via informationsstöd från Formas.
Anna-Lena Axelsson, koordinator samverkan
Fakulteten för skogsvetenskap, SLU
anna-lena.axelsson@slu.se, 090-786 85 91