Snogeholmsplanteringen i praktiken

Senast ändrad: 11 april 2018
Snogeholm.jpg

Hösten 1993 skördades de sista jordbruksgrödorna på den åkermark som skulle bli Snogeholms landskapslaboratorium. Plantering har skötts intensivare än en vanlig skogsplantering eftersom syftet har varit att få ett bra demonstrationsobjekt. Här följer en kortare redogörelse om vilka insatser som gjorts och förhoppningsvis kan någon lära av våra erfarenheter.

Förberedande arbeten
Det finns två saker som är av största vikt vid plantering av skog på åker, den ena är att skydda plantorna mot viltbetning, den andra är att begränsa konkurrensen från annan växlighet. För att få så lite ogräs som möjligt sprutades hela arealen med Roundup efter skörd. När preparatet fått verka i några veckor och ogräset dött, började jordbearbetnings-arbetet. För att bryta den plogsula som under många år skapats av tunga jordbruksmaskiner, användes en alvbrytare, detta för att underlätta för trädplantornas rötter att tränga ner i marken. Därefter plöjdes marken med konventionell jordbruksplog. Efter detta stakades området med de 69 avdelningarna, parcellerna, ut. Då markerades också hur de stängsel skulle gå, som skulle skydda plantorna mot viltbetning. På våren harvades området så att en lättarbetad jordbädd erhölls.

Planteringen
På våren 1994 inleddes så planteringsarbetet med hjälp av två planteringsmaskiner och en hel del manuell plantering. Totalt planterades 30 hektar med 75 000 plantor. 29 olika arter representerar de flesta naturligt förekommande svenska trädslagen, dessutom finns hybridasp och hybridlärk med i planteringen. De planterade arterna är alm, ask, asp, aven-bok, bergek, bok, brakved, ek, fågelbär, glasbjörk, gran, hagtorn, hassel, hybridasp, hägg, idegran, klibbal, lind, lärk, lönn, måbär, olvon, oxel, rönn, sv vinbär, sälg, tall och vildapel. Dessa är planterade dels som monokulturer, dels i olika blandningar med upp till 14 arter i parcell 40, den artrika lunden. Blandningarna är emellertid inte planterade hur som helst, utan varje art har oftast en uppgift i förhållande till de övriga. Man kan skilja på fyra olika typer av trädslag:

Huvudträden skall stå kvar länge, bli av god kvalitet och få ett högt ekonomiskt värde. Oftast rör det sig om ädellövträdslag, t ex ek, bok eller ask.
Sidoträden försvinner tidigare i gallringarna och ger ett tidigt ekonomiskt utbyte. Exempel är gran och klibbal.
Amträden skyddar huvudträdslagen mot frost och för starkt solljus. Björk och lärk är vanliga amträdslag.
Underbeståndet påverkar huvudträdslagens kvalitet genom att beskugga stammarna och på så sätt minska vattskottsbildningen. Exempel är lind och hassel.

De olika trädslagen gör att många bestånd får olika kronskikt när de når skilda åldrar. I ungdomsfasen är t ex amträdslagen i det övre kronskiktet, huvudträd-slagen i ett mellanskikt och trängande trädslag i det lägre kronskiktet.

Våren 1995 planterades olika typer av bryn och då tillkom följande arter: benved, fläder, getapel, päron, vresros och slån, vilket gör att det sammanlagt är planterat 35 olika arter i Snogeholm. Brynens uppgift är att utgöra en naturlig övergång mellan skog och öppna.

 


Här är ett exempel från parcell 3, Bubbetorps-modellen. Målet är att få en ekskog med underväxt av avenbok, lind och hassel. Grupper om tre ekar (E) är planterade med 6 m förband. Dessa är omgivna av björk (B) som amträd och underbeståndet består här av avenbok (A), lind (L) och hassel (H). Utrymmet mellan ekgrupperna är utfyllt med gran (G). Av de tre ekarna väljs den bästa ut och den sköts med beskärning för att så småningom få värdefullt ektimmer. Amträdslaget björk skyddar eken och kommer ganska tidigt att gallras bort när de stör ekens kronor. Underbeståndet skall hela tiden hållas lägre än ekarna. Granen, som nu dominerar, kommer att gallras bort efter hand som ekarna behöver utrymme. I dag, 10 år efter planteringen, har amträden börjat gallras bort.

I samband med planteringen hägnades området med tre hägn, detta för att viltet skulle ha möjlighet ett passera mellan de planterade områdena, i stället för att försöka ta sig igenom hägnet. Hägnen bestod av ett 160 cm högt viltstängsel som nedtill var kompletterat med 75 cm kycklingnät, detta för att hindra hare att ta sig in. Sammanlagt sattes 3 600 m stängsel upp. Hägnet försågs också med övergångar på lämpliga ställen.

Efter planteringen
Våren och sommaren 1994 var en av de torraste på många år och torkskadorna blev relativt omfattande, speciellt på högre belägna områden i söderläge. För att i någon mån minska skadorna sattes ett bevattningssystem igång och de värst drabbade områdena bevattnades både på våren och sommaren. Samtidigt frösådde sig ogräs i den välbearbetade jorden och området rensades maskinellt. På hösten samma år gjordes en överlevnadsinventering och avgången var 5 200 plantor eller 7 %, huvudsakligen bok och avenbok.

Våren 1995 gjordes en hjälpplantering samtidigt som brynen planterades. Även denna sommar var torr och återigen fick de mest utsatta områdena bevattnas. Ogräset klarade emellertid torkan bra och den maskinella ogräsrensningen fortsatte. Vid höstens överlevnadsinventering upptäcktes att det var sorkår och många plantor var helt ringbarkade. Rovfågelpinnar sattes upp i planteringen och dessa nyttjades av både dag- och nattrovfåglar. Sorkens bästa vän är emellertid ogräset i vilket den finner både skydd och boplats. Därför gjordes en kemisk ogräsbekämpning av hela området under senhösten. Samtidigt besprutades rothalsarna på samtliga plantor med ett kiselpreparat som skys av gnagare. Plantavgången blev detta år 6 %, 4 500 plantor, vilka ersattes våren 1996.

Under 1996 reparerades hägnet, särskilt grävlingen hade gjort många hål, och speciella luckor som släpper igenom grävlingen sattes upp. Hägnet kompletterades också med ett vitt band i ovankanten. Trots detta syntes både älg och rådjur ofta inne i planteringen. På senhösten samma år gjordes åter en kemisk ogräsbekämpning av de mest utsatta områdena, detta för att hindra nya sorkangrepp.


Kontaktinformation

Emma Holmström, Forskningsassistent, Universitetslektor, biträdande
Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU
Emma.Holmstrom@slu.se, 040-415114

Sidansvarig: Desiree.Mattsson@slu.se