Relationen mellan skog, natur och barndom

Senast ändrad: 13 januari 2023
Barn i vinterlandskap

Tidiga naturupplevelser är viktiga

Att tidigt bli introducerad till natur och friluftsaktiviteter är något som man minns och bär med sig (Lovelock et al 2016). Det är viktigt att som barn få ägna sig åt fri lek i den vilda naturen, på egen hand utan föräldrar. Det är så man lär sig att naturen inte är farlig.

Men det finns några kritiska skeden under uppväxten när friluftslivet är svårt att upprätthålla (Lovelock et al 2016). Det första är när man går från att vara barn till att bli tonåring. Där är risken stor att friluftslivet inte betraktas som coolt nog. Nästa viktiga skede är när studierna börjar kräva allt mer, det är svårt att hinna med både friluftsliv och studier. Det tredje är när man är tvungen att flytta för att gå på universitetet eller för att jobba. Då ”tappar” man lätt bort sitt naturintresse och kan ha svårt att hinna med och orka etablera kontakt med sin nya natur och utöva friluftsaktiviteter där.

Besöksfrekvensen spelar roll

Det finns ett starkt samband mellan många besök i skog och mark som barn och viljan att besöka den i vuxen ålder (Thompson et al 2018). Sannolikheten för vuxenbesök är väldigt liten om man som barn sällan vistats i naturen. På samma sätt beskrivs att ju mer man som barn lekte i grönområden desto mer ägnar man sig åt naturbaserade aktiviteter som trädgårdsskötsel och naturturism som vuxen (Hosaka et al 2018). Ytterligare en studie visar att barn som har varit mycket i skogen vistas mycket i skogen även som vuxna (Taye et al 2019). Sambandet mellan skogsbesök i tidig och vuxen ålder är dessutom starkare än sambandet mellan skogsbesök och inkomst- eller utbildningsnivå eller bostadsförhållanden. Däremot är betydelsen av typ av bostadsbebyggelse och tillgänglighet och avstånd till närmaste skog avgörande för besöksfrekvensen.

Mycket naturkontakt under barndomen hos brasilianska barn resulterar i mer kontakt med naturen som vuxen (Rose et al 2018). De som varit mycket i naturen som barn har också bättre känslomässig naturanknytning och mer miljövänligt beteende som vuxna. Hos vuxna besökare hos Minnesota State Parks ser man att de som haft mycket naturbaserade aktiviteter i barndomen vill fortsätta göra liknande saker senare i livet, och att de söker vägar och övervinner hinder för att ta sig ut i naturen (Asah et al 2012).

Nya Zeeländare som i vuxen ålder utövar mycket friluftsliv var även som barn mycket ute i naturen både med och utan familjen (Lovelock et al 2016).

Forskningen är alltså ganska samstämmig om att barndomens naturbesök har betydelse för vuxenlivets naturintresse men det finns undantag. En studie visade att det inte finns något samband mellan barndomens naturbesök och den vuxna relationen till naturen (Heezik et al 2021).

Relationen till naturen

Svenska ungdomar, som sedan barnsben har en relation till skog och skogsbruk genom att deras föräldrar är skogsägare, uppfattar sina barndomsupplevelser i skogen i första hand som fritidsaktiviteter tillsammans med familjen (Kronholm & Staal Wästerlund 2017). Närheten och tillgängligheten till skogen bidrar starkt till ungdomarnas möjligheter att etablera en skogsrelation i tidig ålder. Relationen speglas sedan i deras fritidsaktiviteter, även om de är mindre bekanta med själva skogsbruket. De har en positiv attityd till och värdesätter skogen i sig, men attityden till skogsbruk är ganska varierande och omfattar både positiva och negativa associationer, enligt forskarna.

Engelska barn som kunde ägna sig åt fri och oövervakad lek som barn är mer benägna att se skogsområden som en positiv resurs i ung vuxen ålder (Milligan & Bingley 2007). De som inte haft möjlighet att leka i skogen som små tycker som vuxna inte om mörka och tätt planterade skogsområden.

Om man tittar på samband mellan naturexponering och grön utomhusaktivitet i barndomen i relation till människors hälsa som vuxna så finns det ett signifikant positivt samband mellan barndom och vuxenliv (Wood & Smyth 2020). Mycket natur i barndomen innebär mycket natur i vuxen ålder. Tittar man på relationen/anknytningen till naturen hos de vuxna så finns det ett negativt samband med stress (det vill säga bättre relation till natur ger mindre stress) och ett positivt till hjärtvariabilitet och sömn (bra relation till naturen ger ökad HRV och bättre sömn). Slutsatsen är att en relation/anknytning till naturen är viktigt för vuxnas hälsa och att barndomens naturexponering och gröna utomhusaktivitet är avgörande för att utveckla anknytningen.

Miljömedvetenhet

Barndomens naturvistelser kan göra en person mer miljömedveten som vuxen (Wells & Lekies 2006). Särskilt barndomens vilda natur, vandring eller lek i skogen, camping, jakt och fiske har ett positivt inflytande på vuxnas miljöattityd. Finska studenters miljöattityder är inte alltid baserade på deras upplevelser av naturen i barndomen – deras koppling till miljön kan också konstrueras i urbana miljöer (Tani 2017). Typen av vardagsmiljöer och relationerna till andra människor (och deras syn på naturen) under barndomsåren anses vara väsentliga element för att skapa nära band till naturen senare i livet.

Vill man återvända till sin barndomsnatur?

Det finns förvånansvärt lite forskning som handlar om barndomsnaturens betydelse för vilka naturmiljöer vi föredrar som vuxna. Det finns dock några studier som tangerar området. Man känner sig till exempel mer hemma i den typ av landskap som man växte upp i, och väljer oftare att bosätta sig i samma typ av miljö, även om det är på annan ort än där man är uppväxt (Adevi & Grahn 2012). Malaysiska kvinnor tillbringar gärna sin fritid i parken för att koppla av med familjemedlemmar (Khairrussalleh et al 2018). Det gör de för att de förknippar den gröna parken med sin barndom och den avkopplande och fridfulla tid de spenderade där med familjen. Studenter föredrar naturliga platser som de känner igen och som innehåller olika naturliga element, exempelvis stora träd och vatten (Widhorst & Williams 2015). Barndomsupplevelser verkar spela en roll för vuxnas upplevelser av skogen, där platsidentitet och känsla av tillhörighet bidrar till hur man som människa definierar sig själv (Häggström 2019).

/Text: Ann Dolling

Referenser

Adevi AA, Grahn P (2012) Preferences for Landscapes: A Matter of Cultural Determinants or Innate Reflexes that Point to Our Evolutionary Background? Landscape Research 37:27-49. https://doi.org/10.1080/01426397.2011.576884

Asah ST, Bengston DN, Westphal LM (2012) The Influence of Childhood: Operational Pathways to Adulthood Participation in Nature-Based Activities. Environment and Behavior 44:545-569. https://doi.org/10.1177/0013916510397757

van Heezik Y, Freeman C, Falloon A, Buttery Y, Heyzer A (2021) Relationships between childhood experience of nature and green/blue space use, landscape preferences, connection with nature and pro-environmental behavior. Landscape and Urban Planning 213:104135. https://doi.org/10.1016/j.landurbplan.2021.104135

Hosaka T, Numata S, Sugimoto K (2018) Research Note: Relationship between childhood nature play and adulthood participation in nature-based recreation among urban residents in Tokyo area. Landscape and Urban Planning 180:1 https://doi.org/10.1016/j.landurbplan.2018.08.002

Häggström M (2019) Lived experiences of being-in-the-forest as experiential sharing with the more-than-human world, Environmental Education Research 25:1334-1346. https://doi.org/10.1080/13504622.2019.1633275

Khairrussalleh N, Hussain N, Ujang N (2018) Women's attachment and childhood experiences of recreational parks in Klang Valley, Malaysia. Archnet-IJAR: International Journal of Architectural Research 12:3:392018. https://doi.org/0.26687/archnet-ijar.v12i3.1683

Kronholm T,Staal Wästerlund D (2017) Elucidation of young adults’ relationships to forests in northern Sweden using forest story cards, Scandinavian Journal of Forest Research 32:607-619, https://doi.org/10.1080/02827581.2016.1269942

Lovelock B, Walters T, Jellum C, Thompson-Carr A (2016) The Participation of Children, Adolescents, and Young Adults in Nature-Based Recreation, Leisure Sciences, 38:441-460. https://doi.org/10.1080/01490400.2016.1151388

Milligan C, Bingley A (2007) Restorative places or scary spaces? The impact of woodland on the mental well-being of young adults. Health & Place 13:799-811. https://doi.org/10.1016/j.healthplace.2007.01.005

Rosa CD, Cabicieri PC, Silvia C (2018) Nature Experiences and Adults’ Self-Reported Pro-environmental Behaviors: The Role of Connectedness to Nature and Childhood Nature Experiences. Frontiers in Psychology 9. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2018.01055

Tani S (2017) Reflected places of childhood: applying the ideas of humanistic and cultural geographies to environmental education research. Environmental Education Research 23:1501-1509. https://doi.org/10.1080/13504622.2016.1269875

Taye FA, Abildtrup J, Mayer M, Ščasný M, Strange N, Lundhede T (2019) Childhood experience in forest recreation practices: Evidence from nine European countries, Urban Forestry & Urban Greening 46:126471. https://doi.org/10.1016/j.ufug.2019.126471

Thompson CW, Aspinall P, Montarzino A (2008) The Childhood Factor: Adult Visits to Green Places and the Significance of Childhood Experience. Environment and Behavior 40:111-143. https://doi.org/10.1177/0013916507300119

Wells NM, Lekies KS (2006) Nature and the Life Course: Pathways from Childhood Nature Experiences to Adult Environmentalism. Children, Youth and Environments 16:41663.

Windhorst E, Williams A (2015) “It's like a different world”: Natural places, post-secondary students, and mental health. Health & Place 34:241-250. https://doi.org/10.1016/j.healthplace.2015.06.002

Wood CJ, & Smyth N (2020) The health impact of nature exposure and green exercise across the life course: a pilot study. International Journal of Environmental Health Research 30:226-235. https://doi.org/10.1080/09603123.2019.1593327


Kontaktinformation