Vad behövs för att förbättra evidensläget och föra forskningen framåt? 

• Fler randomiserade kontrollerade studier, där deltagarna slumpas till att få behandling/rehabilitering eller att ingå i en kontrollgrupp som inte får detsamma.
• Fler vetenskapliga studier där naturhälsovård jämförs med andra behandlings- och rehabiliteringsmetoder.
• Fler försökspersoner i varje studie. Att man ofta har relativt få deltagare i naturhälsostudier beror ofta på att forskarnas finansiering inte räcker till att gå igenom ett alltför stort datamaterial. Det kan också bero på att det kan vara svårt att få deltagare att ställa upp eftersom forskningsfältet ibland ses som lite ovanligt och deltagandet tar tid och kräver lite mer besvär än att exempelvis delta i en studie där man provar om ett visst vitaminpreparat har effekt.
• Fler hälsoekonomiska uträkningar och analyser. Vad kan samhället vinna på att satsa på exempelvis trädgårdsrehabilitering? Det vore bra att veta. Uppföljningar med beräkningar finns för Gröna rehab i Göteborg (2019 tog det 6,5 månader innan den som kom tillbaka till arbete skattevägen hade återbetalt kostnaden för sin rehabilitering till samhället), men annars är det tunnsått med ekonomiska analyser.
• En internationell standardisering av innehållet i de naturhälsoverksamheter som man forskar kring, exempelvis trädgårdsrehabilitering. Med fler mallade verksamheter med likvärdig personal, likvärdiga aktiviteter och deltagare som utvärderas regelbundet blir det lättare att dra slutsatser från forskningen.
• Mer forskning kring lämplig naturdos för friskvård och olika ohälsotillstånd.
• Ett övergripande officiellt begrepp för naturhälsoverksamheter. Några förslag på benämningar som föreslagits är Nature based inventions, Nature based therapies och Green care.
• Mer pengar till forskningen. Som forskare måste man lägga mycket tid på att söka pengar, och konkurrensen mellan olika forskningsdiscipliner är stenhård. Forskning av god kvalitet kostar pengar. Det behövs mer stöd och acceptans för forskningsområdet från myndigheter, högskolor, universitet och stiftelser.

Text/Åsa Ottosson