Granö Beckasin
Senast ändrad: 03 mars 2023
Det är en strålande höstdag med blå himmel och sol när vi pratar med Anne-Katrin Würthele som arbetar som guide vid Granö Beckasin i Västerbotten. Vi sitter på varsin sida om havet vid den här intervjun, hindrade av reserestriktioner - men Granö känns nära när Anne berättar. Granö Beckasin ligger mitt i naturen på en gammal rullstensås vid Umeälven och är omgiven av skog och myrar. Vägen dit leder över en vacker hängbro med brolock i trä. Uppe på bron har man en fantastisk utsikt över älven, ”och himlen är väldig stor” beskriver Anne.
Genom tiderna har Granö alltid varit en mötesplats för människor. Arkeologer gräver efter en gammal samisk marknadsplats från 1500-talet och även Carl von Linné lämnade spår i byn 1732. Tillsammans med grannbyn Tegsnäset har Granö en befolkning på ungefär 350 personer. En liten skara, men en välorganiserad sådan. De envisa eldsjälarna i byn har under de sista 15 åren inte bara räddat kyrkan och grundskolan från nedläggning. Man har dessutom byggt upp en verksamhet inom ekoturism och driver den lilla matbutiken ”Gomaten i Granö” som utsågs till ”Årets Handlar’n” i Sverige 2019. Målet är att skapa arbetsplatser i byn för att attrahera barnfamiljer som i sin tur använder skolan, affären och den lokala macken. Granö ska finnas kvar på kartan även i framtiden! ”Det var det här envisa kämpandet i en ”underdog”-situation som först gjorde mig nyfiken att träffa människorna här!” berättar Anne, som flyttade till byn från Tyskland. Och konceptet verkar fungera ganska bra. Byns nutida gäster letar sig till den lilla byn i Västerbotten från hela jordklotet. ”Man möter människor från olika länder och bakgrund, konstnärer och tänkare – och man möter kanske sig själv, på ett annat sätt. Plötsligt är man inte i Berlin, plötsligt står man här och lyssnar på det som andra kallar för tystnad”, säger Anne. ”Man möter naturen. Det är hela filosofin bakom oss vid Granö Beckasin, det är naturen som sätter gränser för det vi gör under året, för det som vi kan och vill göra.”
”Samtidigt vill vi inte bli för stora heller”, påpekar Anne. Granö Beckasin är med i ”Nature’s Best”, ett nätverk i Sverige för företag som jobbar med naturekoturism. Där har Granö Beckasin definerat en maxstorlek för tillväxt, hur stora aktiviteterna kommer att vara. Det är årstiderna som bestämmer programmet på Granö Beckasin. Högsäsong är sommar och vinter, då kommer både svenska och internationella gäster som vill uppleva naturen. ”De är försorterade så att säga, de kommer kanske från ett stressigt jobb i storstaden och vill ladda sina batterier hos oss. Och det är just det vi erbjuder”. ”Vår och höst är kunderna oftast företag, som kommer ut till Granö på konferenser och möten. Det finns två möteslokaler, varav den ena är ett glashus med utsikt över älven. Konferensverksamheten växer varje år och skapar möjlighet att erbjuda arbetsplatser med året-runt-anställning.
Vid Granö Beckasin har man ett stort utbud av aktiviteter. På programmet finns allt från älgsafari till midnattspaddling. ”Varje år utvecklar vi programmet vidare”, berättar Anne, ”vi har många nya idéer, som ska testas.” Själv har hon en bakgrund som skogsekolog och jobbar mycket med skogsvandringar. ”Skogens trädgård” handlar om växter, träd och tickor som man kan använda för medicin, mat och annat syfte. Hon lyfter gärna fram hur naturen kan vara till hjälp för oss människor. Det finns många växter och svampar som kan ge oss det vi idag behöver industriprodukter och plast till. Är kunderna intresserade? Jo, det är de.
Anne reflekterar över att mörker är något som blivit främmande för många. Förut har hon arbetat med naturguidningar för grundskolebarn i England. Barnen kom från London och var rädda för mörkret, som de inte kände till. Själv är hon fascinerad av att försvinna in i mörkret och vandra ensam på nästan bäcksvarta skogsvägar. ”Här i Granö, här kan du uppleva mörkret på riktigt. Klara nätter är det ett stort skådespel på himlen med skogen, stjärnorna, månen och vackra moln som deltagare. Är himlen mulen, vaknar ögonen upp och får jobba ordentlig med mörkerseendet. Vägen kan man känna med fötterna och vandringsstav.” För att inte oförhappandes stöta på vilda djur kular Anne regelbundet för att meddela sin position till de andra däggdjuren där ute ”Då kan de undvika mig”. Anne funderar vidare över att det egentligen finns ganska många saker som skulle vara naturligt för oss, men som vi är numera ovana med. Att gå, att titta på långt håll ut i landskapet och använda vårt periferiseende till exempel. Istället sitter vi och tittar rakt fram på en skärm allt för ofta. Ögonen blir trötta av det. Att vandra i skogen i mörkret är då kanske en spa-behandling för ögonen.
”Rimfrost är också magiskt. Det kan vara jättestora kristaller upp till 1,5cm med brytningar som gör att det blir hur många olika färger som helst i snön när solen skiner. Bara att dela det man själv upplevt! Man är egentligen omgiven av skönhet. Och det är det vi pratar om på jobbet. Jag tycker att det är ett ganska bra jobb att ha!” säger Anne och ler.
/Text: Sara Kåll-Fröjdö, Yrkeshögskolan Centria, november 2020
/Bilder: Anne-Katrin Würthele och Bea Holmberg
Hela vårt samtal med Anne hittar du här
