Jenny Sylvén

Jenny kom till Hemavan första gången för att hälsa på en kompis. ”Jag bara kände att här vill jag vara. Då hade jag inte åkt skidor på sju år”. Jennys kompis hjälpte henne att få praktik hos en hundspannsföretagare i två veckor, ”Och efter det rullade det bara på. Jag var kär i den här platsen. Om man säger att jag är en rastlös själ – när jag kom till Hemavan kände jag att nu är jag hemma!” Året efter tog Jenny sitt pick och pack och flyttade upp.

Jenny är skriven i Hemavan och har tillbringat de senaste tio vintrarna där. På sommarhalvåret jobbar hon med att måla och lacka båtar i Stockholm. Under vinterhalvåret har hon via sitt företag och i egenskap av diplomerad massör satsat på att erbjuda massage. Så småningom har tanken på att satsa på stresshantering kombinerat med uteverksamhet i fjällen växt fram. Våren 2021 kommer Jenny att driva sitt företag parallellt med att hon läser psykologikurser. ”Först var det mest omständigheterna med corona och allting, och jag kände att jag behövde lite mer kunskap. Det funkar bra, bättre än jag trodde. Och jag får ju mersmak av att lära mig mer. Jag är ingen sitta-stilla-människa egentligen” skrattar Jenny, ”men jag älskar att lära mig!” Förutom psykologi läser hon också en kurs i hjärnans biokemi och en kurs om de vilda djurens förutsättningar i en föränderlig värld. “Det kopplar ju till det jag ska göra. För det är i naturen jag verkar. Jag kommer ju också att påverka dom”.

”I början arbetade jag som anställd på olika ställen. Men jag kände att det inte riktigt var det jag ville göra. Men jag tänkte att det får funka, för jag vill vara ute. Jag ska vara ute så mycket som möjligt, det var mitt mål. Jag hade ju en massageutbildning bakom mig, så jag tänkte att jag drar igång lite massage. Och sen märkte jag ju att så många är stressade. Jag har gått en stresshanteringsutbildning och därifrån kom tanken på att jag vill vara ute och göra de här sakerna. Jag vet ju vad som hjälper mig, bara att komma till Hemavan och vara ute. Mindfullness, det är ute för mig. 

Att vara ute är att vara närvarande. Jag vill utveckla massagen med stresshanteringsverksamhet utomhus. Man kan ju göra saker inomhus också, till exempel komplettera med lättare yoga-övningar inne om man har en retreat på en hel helg”.

Att just röra sig i naturen är det som gör Jenny själv lugn. ”Jag vill vara ute, det ska vara rörelse, det ska vara tungt och jobbigt – men det är det som gör mig lugn”. Det finns andra som fungerar på samma sätt, och Jenny reflekterar över om inte den här gruppen lätt blir förbisedd i stresshanteringssammanhang. Det finns människor som blir stressade, som bara biter ihop, tills det är försent – men för vilka det kanske inte passar med en viss modell av stresshantering och de söker sig kanske inte heller dit. Man kan till exempel tänka sig män i hantverkaryrken. Det är också en målgrupp jag skulle vilja nå. De kanske man får med på skidtur. Jag vill gärna att det ska vara en utmaning, det ska vara lite spännande, då kan jag kanske fånga upp den där personen. Sen kan jag baka in saker som ger en annan dimension – eller så blir det bara en skidtur. Jag vill nå dem som kanske behöver det men inte är där alls”. Jenny reflekterar över att jakt kan vara en viktig återhämtande verksamhet: ”Man är närvarande och är ute. Fokus är bara på det, man sitter och kollar. Det är också en slags meditation, kan man säga”. Det finns många former av att använda naturen till återhämtning. ”Det är det jag vill ta fram, det behöver inte bara vara det där som vi tänker oss!”

”Människor är olika, det kan bero helt på hjärnans biokemi. Om du tycker det är jobbigt att gå ut och springa, SÅ jobbigt tycker jag det är att sitta stilla! Vi kan inte föra över ett koncept och tänka att det ska passa alla. Samhället har så höga krav på vad vi ska hantera. Du ska hela tiden ha det drivet, du ska vara insatt i så mycket. Jag tror det blir svårt att hantera för någon som har svårt att sortera allting. Jag tror inte att kroppen är gjord för att sitta åtta timmar varje dag. Den är gjord för att röra på sig, mer eller mindre. Det brinner jag för!”

Den kommande vintern är förstås annorlunda än andra vintrar. “Det är som det är nu. Det öppnar nya dörrar och möjligheter. Nu har jag tid att plugga, och att ha hund. Vi är föränderliga vi människor, vi kan faktiskt ändra på oss. Jag tror det är viktigt att försöka anpassa sig, för att inte slå sig blodig på det som inte går att ändra på.” : 

/Text: Sara Kåll-Fröjdö & Maria Hofman-Bergholm, Yrkeshögskolan Centria, november 2020.

/Foto: Jenny Sylvén

Hela samtalet med Jenny finns att läsa om här

J. Sylvén - hemsida