Kompassen

Omgivningen är precis en sådan som Ulrika själv trivs i, en skogsbacke med en tjärn nedanför. Under tiden hon gör upp elden berättar Ulrika om en liknande plats, en varm helg i maj innan myggen vaknat. Ulrika och hennes sällskap övernattade vid ett vindskydd, uppe på en kulle vid en liten tjärn. Det fanns en liten eldplats nere vid tjärnen, och de satt där länge på kvällen. Det var varmt och skönt, inga mygg. ”Då kändes det som om att det här är ett vardagsrum för mig. Den känslan, att känna sig SÅ hemma, i en utomhusmiljö, det var jättehäftigt”. På morgonen hördes orrspel – och i tjärnen spelade grodorna för fullt.

Ulrikas intresse för naturens hälsoeffekter väcktes för ungefär tio år sedan, när hon gick en vildmarksguideutbildning vid dåvarande Kronoby folkhögskola, numera Kvarnen. Före det hade hon ingen friluftsbakgrund alls. ”När jag gick i Kronoby så insåg jag att det här mår jag otroligt bra av. Jag hade aldrig mått så bra, fram till dess i mitt liv – då jag fick vara ute i naturen på tur, vara fysiskt aktiv, vara med andra människor som hade samma intresse och få liksom utmanas och utvecklas som person. Det var väldigt mycket - det var inte enbart den här naturkontakten, eller att få vara i naturen. Då insåg jag att det här mår jag bra av, det här vill jag göra mer av och det här vill jag ge till andra också”. Efter vildmarksguideutbildningen kände Ulrika att hon ville studera ännu något, för att ha mer att stå på och läste en kandidatutbildning inom mentalt välmående i Skövde. Efter den hittade hon SLU:s masterprogram i miljöpsykologi och visste genast att den utbildningen, den var precis det hon var intresserad av.

Fjölkoträsket, där vi sitter vid ett vindskydd, är inte alltför långt från Utterleden och Esse å. På Esse å har Ulrika paddlat ofta med grupper genom åren. Vi pratar om att berätta historier om de platser där man är med kunder, att komma ihåg att be den äldre generationen berätta och att komma ihåg att berätta den vidare åt de yngre generationerna. Längs Esse å finns gamla hölador, precis vid vattnet – med öppningen mot vattnet och en äng bakom. ”På vintern hade man lättare att komma längs isen, då när man skulle hämta hö med häst och släde” berättar Ulrika. Utan den kunskapen kan det te sig märkligt att ladorna har en öppning mot vattnet. Längs Esse å finns också en gårdsgrupp som heter Lamabacka. Esse å är en å full av liv, här finns till och med flodpärlmussla, och de två bröderna som bodde i Lamabacka är ännu innehavare av det nationella rekordet i kräftfiske. Fångsten såldes till fina restauranger i Helsingfors och Stockholm.

Till sist, vilka är Ulrikas tips till någon som funderar på att starta ett företag i branschen? För det första, börja på vid sidan om det jobb du redan har. För det andra, gå en kurs: hur ska jag nå ut till målgruppen, vilken är målgruppen och vad vill målgruppen ha? ”Det jag skulle vilja ge åt en viss målgrupp kanske den målgruppen inte är intresserad av – eller har behov av, eller har råd med”. För det tredje så måste man våga prova på och inte vara rädd för att misslyckas, och inte ha för höga krav på sig själv i början: ”När du gör något för första gången, om det så är en vandring, så kan du inte vänta dig att allt ska gå perfekt och precis som du tänkt. Man lär ju sig något av varje uppdrag man har – sådant som man kan ta med sig vidare”

/Text och foto: Sara Kåll-Fröjdö & Maria Hofman-Bergholm, Yrkeshögskolan Centria, februari 2020

Du kan läsa mer om hela vårt besök hos Ulrika och Kompassen här

Kompassen - hemsida