Hon forskar om rödklöver som sätter mycket frön – för en bättre vallodling

Senast ändrad: 15 november 2021
Kvinna med glasögon

I forskningen om vallodling är det ofta mängden grönmassa som är intressant, eftersom det är bladen som utgör avkastningen som blir till foder för djuren. Men i det här projektet fokuseras på fröproduktionen, som också är intressant för växtförädlaren, eftersom man behöver kunna föröka upp grödan och få fram utsädet. Det berättar Åsa Lankinen som koordinerar SLU Grogrundprojektet ”Växtförädling för ökad fröavkastning hos rödklöver”.

Under senare år har Åsa Lankinens forskning kommit att handla mer och mer om växters egenskaper som är betydelsefulla för ett hållbart jordbruk. Hon forskar om växternas blommor och hur ekologi och genetik samverkar när plantorna sätter frön.
– Jag kom till SLU 2010 och fick ganska snart kontakt med personer på företaget Lantmännen som, precis som jag, var intresserade av pollination och frösättning i rödklöver. Det kändes kul att den kompetensen som jag har, från min tidigare grundforskning, kunde komma till nytta. Och nu jobbar vi forskare tillsammans med förädlare på Lantmännen inom SLU Grogrund, berättar hon.

Det gemensamma målet är att ta fram sorter av rödklöver som både ger mycket bladmassa och mycket frön. Fröavkastningen varierar mycket mellan olika gårdar och olika år, och man vet inte vad det beror på. Arten är utkorsande (olika individer korsar sig med varandra) och det betyder att rödklöverplantor nästan inte sätter några frön alls utan pollination.

Tar fram data om genetik

Det finns ett annat projekt inom SLU Grogrund som också handlar om rödklöver. I det projektet tar forskarna fram data om olika rödklöversorters genetik och knyter det till grödans motståndskraft mot sjukdomar och produktionen av bladmassa.
– Jag som jobbar med blomegenskaper tyckte att det var smart att också passa på att studera frösättningen, i de genetiska data som de andra forskarna tar fram.

I projektet Växtförädling för ökad fröavkastning hos rödklöver letar Åsa Lankinen och hennes medarbetare kopplingar mellan de egenskaper som påverkar fröproduktionen och de bakomliggande genetiska faktorerna hos växten. Sedan kan växtförädlare använda kunskaperna för att göra mer effektiva och precisa urval i växtmaterialet.
– Rödklöver är en viktig gröda eftersom den bidrar till vår inhemska proteinproduktion. Vi har dessutom ett bra rödklöverfrö här i Sverige, rent från ogräs, säger hon.

Fältförsök i olika delar av Sverige

I Skåne, Östergötland, Västergötland och Uppland odlar lantbrukarna relativt mycket rödklöver i sin vall. Åsa Lankinen och hennes medarbetare planerar fältförsök i olika delar av Sverige och vill veta om vissa sorter går bättre att odla i södra Sverige och andra längre norr ut.
– Vi hoppas att rödklöverfröproduktionen ska kunna växa i norra Sverige. Där finns det mer av de långtungade insekterna som är bra på att pollinera rödklöver, jämfört med södra Sverige. Men det finns andra utmaningar i norr, plantorna kan frysa ihjäl om det blir för kallt och isigt på våren.

Åsa Lankinen tycker att det är roligt att samarbeta med Lantmännen och lantbrukare.
– Det verkar vara en viss typ av bönder som odlar rödklöver. De som tycker det är roligt och har den rätta kunskapen som krävs. Och de förstår också hur viktigt det är att få tillgång till sorter som ger mycket frö.

Åsa Lankinen jobbar även med ett projekt som går ut på att inventera vad det finns för pollinerande insekter på odlarnas gårdar.

Många nya frågor uppstår

Hon tycker att det roligaste med forskningen är att man får fundera över vad man inte vet, och sedan jobba med att ta reda på det och förstå saker på ett djupare plan.
– Det uppstår många nya frågor när forskare och representanter från näringen arbetar tillsammans. Det blir nästan som att jobba lite tvärvetenskapligt. Utanför universitetet vill man ofta få snabba svar som går att använda, medan vi forskare tänker ”vad spännande, nu fick vi reda på att det inte fungerar så här”, om vi inte hittar svaren. Ibland är det svårt att förstå varandras världar, men det är också jätteroligt att lära sig tänka på nya sätt för att komma framåt.

Åsa Lankinen älska att dansa, salsa, tango och bachata. Hon gillar också att vara i trädgården och jobba med växter och umgås med sina barn och vänner på fritiden. Hon drömmer om att bygga ett orangeri, där mer exotiska växter kan övervintra.

 

Fakta:

Om Åsa Lankinen. Innan Åsa Lankinen kom till SLU jobbade hon som forskarassistent på Lunds universitet, med grundforskning om växternas blomegenskaper. Hon läste grundutbildningen i biologi på Lunds universitet, doktorerade i teoretisk ekologi vid samma lärosäte, gjorde en kortare postdok i Skottland för att sedan åka på en tvåårig postdok i Norge. Det genomgående temat i forskningen har varit funktioner hos blommor, till exempel pollination, pollenkonkurrens och mekanismerna som gör att olika växter har olika parningssystem. Hon jobbar också med projekt som handlar om växters interaktioner med antagonister, som patogener, och symbionter, som mikroorganismer i rötterna. Sedan 2010 jobbar hon på institutionen för växtskyddsbiologi vid SLU i Alnarp där hon är docent.