Rapport vecka 21: Robin och Benoît

Estelle

Den här veckan hittade vi några av Estelles viloplatser men vi hade också nya GPS-positioner mycket nära det stora klustret från förra veckan där vi inte hittade något. Så vi åkte tillbaka dit och tittade igen på dessa nya positioner och lyckades till slut hitta rester av ett rådjur som vi missade förra gången. Nu kan vi vara säkra på att detta område/kluster verkligen var en bytesplats, vilket är goda nyheter!

Linus

Än en gång bestämde sig Linus för att göra det svårt för oss; För att komma till platsen han hängt på var vi först tvungna att korsa en å (inte lätt utan stövlar):

...och sedan kom vi till en stor klippa som var omöjlig att klättra upp för:

...vi fick gå en lång omväg för att hitta en väg att ta oss upp och när vi väl var där uppe tog det lång tid att hitta något eftersom Linus noga täckt sitt byte med mossa och gräs. Lodjur gör ofta så här, särskilt med små byten som harar eller fåglar, för att dölja bytet och lukten. Det är därför som en spårhundsdetektiv som Onni är väldigt användbar ibland, då de kan känna lukten på långt håll.

Sickan

Den här veckan var också lite speciell eftersom Julia och Onni inte hade möjlighet att åka till Sickans favoritställen, utan vi fick besöka dem i stället. Vi hittade några viloplatser med hårstrån och det fanns också en bytesplats med en massa GPS-positioner, där vi bara hittade några hårstrån och käken från ett rådjur, så Sickan måste ha ätit mycket!: