Uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper

Senast ändrad: 17 augusti 2018
hällmark.jpg

Vissa naturtyper förekommer i mosaik med andra naturtyper eller är koncentrerade till delar av Sverige. För att inte missa dem krävs mer riktad metodik. En del av dessa naturtyper är välkända från andra undersökningar, som alvarmarker på Öland och Gotland. År 2017 och 2018 testade SLU ny metodik för att följa upp fler naturtyper som tillhör den här kategorin, till exempel olika typer av slåtterängar. Uppföljningen är viktig för Sveriges rapportering inom Art- och habitatdirektivets naturtyper.

I dagsläget genomförs en uppföljning av följande naturtyper (med EU:s sifferkod för respektive naturtyp).

• Hällmarkstorräng (8230)

• Kalkhällmarksnaturtyper på Öland och Gotland: Alvar (6280), Basiska berghällar (6110), Karsthällmarker (8240)

• Svämängar (6450) vid större vattendrag

Så går övervakningen till

För att lokalisera platser som ska inventeras används infraröda färgflygbilder. Sedan ger besöket i fält mer information om arter och bevarandestatus.

Hällmarker

Hällmarkstorrängar karakteriseras av mossor, lavar, fetbladsväxter och ettåriga växter på tunna, torra jordtäcken vid hällar. Det är ofta svårt att avgöra från flygbilder vilka hällmarker som har denna typ av jordtäcke och arter. Ofta måste vi göra det i fält. Hällmarker som inte uppfyller kraven kan vara antingen helt kala hällar, hällar i skogslandskapet (t.ex. hällmarkstallskog) eller sådana som har ett tätt och tjockt täcke av renlavar eller mattbildande mossor.

Svämängar

Svämängar finns längs större opåverkade vattendrag i norra Sverige (från Dalälven och norrut) med naturligt flöde och årliga översvämningar. Vissa hävdas fortfarande med bete eller slåtter. De som är ohävdade har ofta använts för våtmarksslåtter tidigare. Svämängar karakteriseras av högstarrvegetation med t.ex. vasstarr, norrlandsstarr, brunrör, sjöfräken och kråkklöver. Målet är att alla svämängar längs med de större nordliga vattendragen ska karteras. Inom dessa lägger vi provytor av samma typ som inom Remiil (Regional miljöövervakning i landskapsrutor), miljöövervakningen i kraftledningsgator och kvalitetsuppföljningen av ängs- och betesmarker.

Alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker

Alvar, basiska hällmarker och karsthällmarker finns i huvudsak på Öland och Gotland, med bara mindre förekomster på fastlandet. Eftersom det här är områden med unika naturtyper och höga naturvärden är det motiverat med täta stickprov. Därför används 1 x 1 km som rutstorlek, vilket minskar tidsåtgången per ruta och därför möjliggör en kraftig utökning av stickprovets täthet jämfört med annan gräsmarksövervakning. Det totala stickprovet utgör totalt ungefär 300 rutor per år (1800 över en sexårsperiod) fördelade över hela Öland och Gotland. Av dessa räknar vi med att ungefär hälften innehåller en eller flera av de tre ingående kalknaturtyperna.

Ny metodik för andra gräsmarker

Under 2017 genomförs också metodtester för följande naturtyper, som underlag för en tänkt framtida uppföljning:

  • Högörtängar (6430)
  • Svämängar (6450) vid mindre vattendrag
  • Slåtterängar: Slåtterängar i låglandet (6510), Lövängar (6520), Höglänta slåtterängar (6530)

Högörtängar och svämängar vid mindre vattendrag

Normalt finns svämängar vid större vattendrag, men vi vill undersöka om mindre vattendrag också kan bidra. Högörtängar i låglandet finns naturligt framför allt vid mindre vattendrag och sjöar, där vattenpåverkan är svagare än för svämängar, men utbredningen av sådana mer naturliga högörtängar i låglandet är fortfarande dåligt känd. Vi hoppas att inventeringen av högörtängar och svämängar också kan samordnas med naturtypen mindre vattendrag. Om det fungerar, är det ett enkelt och billigt sätt att fånga in naturtyperna när vi ändå är i fält.

Slåtterängar

Slåtterängar är ovanliga och kan variera mycket mellan olika regioner och landskapstyper. Syftet med 2017 års projekt är att bland annat att undersöka hur vegetationen i slåtterängar skiljer sig från betesmarker och hur urvalet av slåtterängar för uppföljning kan göras. Under 2018 går vi vidare med en studie för att få en fördjupad bild av tillståndet för naturtypen lövängar, både på Gotland (där de är särskilt vanliga) och i övriga Sverige.

Fakta:

Publikationer

Glimskär, A., Kindström, M., Lundin, A. & Jacobson, A. 2015. Metodik för inventering av fukthedar och hällmarkshabitat på biogeografisk nivå. SLU, Inst. för ekologi och Artdatabanken, Uppsala.

Lundin, A., Kindström, M., Holm, M. & Glimskär. A, 2016. Metodtester för inventering av hällmarkstorräng, fukthedar och svämängar på biogeografisk nivå. SLU, Inst. för ekologi, Uppsala.

Kindström, M., Lundin, A., Nilsson, B. & Glimskär, A. 2017. Inventering och utveckling för hällmarksnaturtyper, alvar och svämängar 2016. SLU, Inst. för ekologi, Uppsala.

Glimskär, A., Kindström, M., Lundin, A. & Björkén, A. 2018. Inventering och utveckling för uppföljning av gräsmarks- och hällmarksnaturtyper 2017. SLU, Inst. för ekologi, Uppsala.


Kontaktinformation

Anders Glimskär, forskare, kontakt miljöanalys regional landskapsövervakning
Institutionen för ekologi, SLU
anders.glimskar@slu.se,  018-67 22 20, 076-821 96 70